Rysslandsresan. Andra delen

LÖRDAG
Lördagmorgon är inbokat att vara sighteeingdag.
Vi ska hämtas upp efter frukosten kl 10:00.
Värsta sovmorgonen tänker jag kaxigt, tills jag kommer på att de ligger två timmar f.ö.r.e oss.
Uhhhhh...........!
Dvs. Guiden hämtar oss klockan 8:00.

Det funkar förstås fint, och vi äter frukost i rask takt för att vara färdiga i tid.

Rysk frukost på det här hotellet består av svart eller grönt te. Eller kaffe. Inte så särskilt god juice eller mjölk om man så också vill.
Små brödskivor med ost eller skinka, någon typ av risotto, pyttesmå pannkakor, gröna oliver eller risgrynsgröt som kokat lääänge. Fast äggen har kokat ännu längre. De är neongröna inuti. Allihop, för jag testar flera i min jakt på ett löskokt, kycklingult ägg.
Hm. Vi hemfaller åt svart te dränkt i socker och mjölk och gröt. Jag testar några oliver också, men där går dotterns gräns iallafall. Inte oliver till frukost!

När vi tar trapporna under glatt fnissande och spänning över den stundande dagen ser jag vakten i restaurangkuren igen. Han har varit hemma och bytt skjorta antar jag, för idag är den ljusblå. Han nickar mot mig som svar på min hälsning, och blinkar mot ljuset när vi öppnar dörren och går ut.

Vi blir hämtade i exakt tid och jag håller hårt i mig själv och morgonmålet i magen när den lilla bilen rusar fram i den enorma stadstrafiken.
Vår guide har bett sin man köra och det kan man säga att han gör i flygande fläng. Han ser glad ut och ber om ursäkt för hur bilen ser ut.
En vanlig bil i en hundfamilj, tänker vi, och funderar inte mer över saken.
När han slirar in på en bensinmack och hojtar åt en vakt som bara står rätt upp och ned att han ska tanka, hinner jag fota några vackra hus genom bilrutan.
De båda männen fyller på bensin, gestikulerar och hojtar till varandra. Vad bensinvaktsgubben gör vet jag inte egentligen, men han verkar gilla vår chaufför som tydligen försöker pruta på priset.  De skrattar och pratar högljudt.
Tankningen är klar och vi krypkör fram till en lucka där man ska betala.
Då kommer vakten igen, ställer sig mellan vår bil och kuren. Tar emot pengen från vår bil och överlämnar till mannen i luckan.
?
Jag blir full i skratt, och passar på att kolla min mobil. Inte skratta.
Gubben i kuren tar växeln, ger till vakten mellan kuren och vår bil som i sin tur ger det till vår chaufför. Som tar emot växeln, vevar upp rutan hejjar hejdå och så sladdar vi vidare på Moskvas gator för att efter en stund vara framme vid Kreml där vi ska få uppleva dagen med allt det ryska vackra.

Vi hoppar av och styr kosan mot ingången. Återigen köer, kontroller av våra biljetter och vi får gå igenom säkerhetsanordningar och våra väskor körs igenom röntgenplåtarna.
Man får inte ha för stora väskor och vår guide trampar oroligt och våndas över dotterns kameraväska ända tills kön är slut och vi äntligen är ”färdigköade” och allra nådigast blivit nickade till av de allvarliga vakterna vid alla stationer man måste gå igenom innan man blir insläppt på plats.
Det är många människor som vill se de vackra ryska byggnaderna och det kan jag förstå.

Husen, palatsen, kyrkorna och katedralerna är häpnadsväckande uppseendeväckande, och flera ser ut som nyutsprungna sagoslott från Tusen och en natt.
Vi promenerar i maklig takt, går in och ut i de intressanta kyrkorna, poserar framför historiska klockor och fastnar i några grupper fulla av glada japaner och ivrigt knäppande paparazzikameror.

När rundan är slut och vi till min stora glädje närmar oss en toalett töms det stora torget och vi får dessutom en uppvisning som heter duga av rysk militär.
De har kanoner, och gevär, batonger och hästar. De marscherar med höga benlyft och spelar trumpet, trumma och allt vad det är för fulla muggar.
Jag vilar ögonen på hästarna och njuter av att få vara här och uppleva allt spännande.

När uppvisningen tar slut kryssar vi genom människor och hittar en ny kö. Toalettkön.
Jag hatar att köa, men förstår att det är ett måste. Vi ställer oss lydigt sist och efter 25 minuter ser jag med skräck den kvinnliga vakten bära ut en skylt som det står CLOSED 12:40 -13:20 på. Ja, såklart det står på ryska först, men under är det faktiskt en engelsk förklaring också.
Alla i kön får panik, och de som har yngre barn tränger sig, diskuterar med arga röster och släpps in före alla andra.
Klockan är 12:35, och vi har stått i evigheters evighet och hinner in två minuter innan den bestämda babusjkan stänger toaletten för alla nödiga turister.
Jag har dessutom fräckheten att gå -springa- in på min toa innan hon sagt varsågod, vilket tydligen är et svårt brott på denna ryska toalett i Moskva.
Damen pekar med hela handen på dörren, pratar upprört i långa haranger, och även om jag inte kan ryska svordomar, förstår jag dem när jag hör dem.
Toalettdamen är upprörd och det får alla i kön höra. Jag ber om ursäkt tusen gånger, gör avbön med ord och kroppsspråk, men när hon pekar på dörren med arga gester och nästan skriker tröttnar jag på att vara kissnödig, går med bestämda steg in och gör vad jag måste.
När jag kommer ut säger jag tack, och får en trumpen blick och en avvärjande gest till hejdå. 
En del har annorlunda tankar kring gästfrihet tänker jag på vägen ut, och är lycklig att jag slipper vara kissnödig. Sänder mina tankar till de stackarna som köar efter klockan 12:41. Det är inte så bra i en toakö i Kreml. 

Vi slutar vår runda med att uppleva Röda Torget, se Leninmausoleet och jag tog slut i räknandet av vakter. De var överallt.
I Moskva har de vakter i vartenda hörn. Och där det inte finns hörn, där är de ändå. Jag tror jag skulle bli galen av att bara stå rakt upp och ned i timmar, med tjock hatt/skinnmössa, gevär, stela stövlar, allvarlig min och ingen att prata med hela dagarna.

Vi besöker ett innecentrum - det vackraste jag någonsin sett, och avslutar vår sighteeing på en fin lunchrestaurang som heter Dr Zjivago.
Vi fattar nog inte helt vad vi beställer, men som all annan varm mat vi hittills fått i Ryssland, smakar det alldeles supergott.

När vi strosar hem passar vi på att besöka en matvarubutik, något jag försöker göra i alla länder vi besöker. Det är jättespännande att se andra länders butiker!

Allt är fräscht, fint och annorlunda.
Det mest annorlunda är att det står vakter vid varje kassa.
Vi betalar, och strosar hemåt till hotellet. Ändrar oss i sista sekunden och hoppar på en buss som vår guide berättar är privatägd.
Den går en någorlunda samma rutt varje dag, men man kan gå av var man vill, chauffören stannar där man vill. Och man kan se TV eller surfa gratis på Wi-Fi om man vill.
Det kan man förresten göra överallt i Moskva. De har Wi-Fi på tunnelbanan, bussar, matställen och ja, överallt helt enkelt. Kul!

De sista metrarna innan hotellet ser jag några som rastar sina hundar. Som de flesta andra i Moskva har de inga koppel, utan alla hundarna går lösa, mitt på gatan. De ser glada ut, hoppar och studsar och jag blir också glad, och saknar våra fyrbenta där hemma lite extra.

Ser fram mot söndagen och alla intressanta hundar som förhoppningsvis kommer.

Fortsättning följer