Långhårig hund

Jag skall aldrig ha en hårig hund. Jag hatar pälsvård. 

*Det är jobbigt när vovven drar in sin smuts (smuts har vi så det räcker hemma ändå). Det är inte särskilt kul med grus och sand som hänger i pälsen.
*Jag skall aldrig ha en hårig hund, för vi älskar utställning, och jag gillar inte tanken om att stå och bada, föna och borsta i ottan.
*Det är alldeles för svårt för mig att hålla reda på en borste och kamma hunden samtidigt inne i ringen – som den skall visas perfekt OCH se snygg ut.

Redan för många år sedan bestämde jag mig för att aldrig ha en långhårig hund. Det där med afghan, borzoi, collie och pudel har jag bestämt slagit ifrån mig, och istället beundrat de vackra hundarna på håll och imponerats över deras handlers skickligheter i ringarna. Alltid rena, prydliga och eleganta, visar de sina fantastiskt presenterade hundar med samtliga hårstrån på plats. Borsten/kammen har de också med, käckt instoppad i håret som spänne, dekoration på kjolen eller som ett extra dekolletage. Spännande! :-)

Jag är typen som när döttrarna var små och jag lämnade dem på dagis, stressade vidare till bussen och sedan noterade att folk log i mjugg av mig - för jag stod i de där blå inneplastskydden man skall ha på skorna. Mitt i snömodden, ute, en onsdagsmorgon.
Jag är också typen som åker till affären i samband med hundpromenaden i full mundering, dvs gummistövlar, neongul jacka, osminkad och med håret på ände.
Förutom dessa mindre smickrande attribut är jag glömsk.
Redan innan jag anlänt till en utställning har jag glömt var borsten är.

Jag skall aldrig ha en långhårig hund.

I vår familj har vi några chinese crested. Underbara hundar som framförallt mellandottern ville ha. Jag värjde mig länge; de är små, de är fula (en ren lögn, jag tycker de är otroligt vackra!) de är dåliga mentalt, de fryser - jag vill INTE. 

Man kan säga att jag förlorade diskussionen, hundarna är här, och de är fantastiska: Glada, sociala, vackra, smarta, orädda, pigga och härliga hundar. De slåss inte, är mjuka att fostra, skäller inte, älskar motion men kräver det inte, framåt och sociala, snälla mot våra gäster och passar perfekt i en vanlig familj. Alla borde ha en kines.
Eller två :-)

Vi har förstås den nakna varianten – jag skall aldrig ha en långhårig hund.

Under åren med kineserna har vi tävlat, fått en massa nya vänner, lärt oss jättemycket och mest spännande – vi har fått ett flertal valpkullar.
Vår senaste kull, c-kullen, föddes i början av året, en underbar trio om två små killar och en tik. Hanarna lovades bort, så även tiken som ju var långhårig, en så kallad powder puff.

Lilla Jean Dark Chiquitita växte och med det vår beundran för den lilla sockervaddshunden. Hon såg helt enkelt ovanligt välkonstruerad ut. Varje gång vi ställde upp trion på bordet och fotograferade dem blev jag lyrisk. Speciellt över tikvalpen. Tur hon var bortlovad!
Så fick vi ett återbud och vi lade ut Chiquitita till försäljning. Och alla som hörde av sig hittade vi något fel på.
Samtidigt som vi påminde oss själva om att vi inte-inte-inte skulle ha en långhårig, kritvit valp med silkespäls. Vi bor ju ändå på en leråker!

Men för att göra en lång historia kort.

Jag har fått en långhårig hund.
Hon är vit som snö, söt som socker och vacker som en sommardag. Glad som en lärka, pigg som en pelikan och jag delar henne med dottern :-)
Vi har fått en långhårig hund.

Vi bor på en leråker
Vi skulle aldrig ha en långhårig hund
Vi älskar inte pälsarbete
Vi fördrar korthåriga hundar
Vi har bokat en utländsk stor valp som flyttar in under våren….

Vi har fått en långhårig valp :-)
För landar det en sådan liten snäcka i ens valplåda kan man bara inte låta bli.
Inte jag i alla fall. 

Snö i snö :-)
Jean Dark Chiquitita , första gången ute i snön

Snö, 1 dygn

Snö 2.5 v

Snö 4 v

Snö, 6 v

Snö7.5 v

Snö, 9. 5 v

Läs mer om henne här http://www.jeandark.se/Chinese/index.html