Det är ju märkligt

Våra H - babysar 💗

Ja, det ÄR ju märkligt, varenda gång, och jag menar verkligen det - VARENDA - gång jag lämnar huset och vi har en blivande mamma och Felicia hemma samtidigt, så måste den här blivande mamman liksom kläcka ur sig sina ungar just då.

Det är liksom som förgjort.
Felicia - dräktig djurmamma - Jeanett ur huset = Ungarna kommer.
Häromnatten var det såklart dags igen.

Lina, vår nakenfis var dräktig, väldigt dräktig kanske jag ska precisera, men eftersom vi bara skulle vara borta två nätter och det inte var helt dags kändes det ofarligt.
Jomenhejsansvjejsan så ofarligt det var.

Den stackars dottern fick återigen agera barnmorska, och det var inte till så få nya världsmedborgare heller!
Den galet stora magen innehöll förstås galet många kattungar, och när jag slog upp mina blå därborta i Danmark möttes jag av söta bilder på ett JÄTTEknippe åttlingar.

Två röda killar och sex flickor, alla paddor och olika kulörer och med och utan vitt. Lite små, som det ju faktiskt ofta blir när det är väldigt många ungar och väldigt trångt inne i en mammamage.

Eftersom det faktiskt var lite ont om plats, tuttar och mjölk i babyboet beslöt dottern och jag att Mamma Molly skulle få två Linabarn till sina redan en veckas skrynkelbarn, och även det gick finfint och båda mammorna är supernöjda med sina bebbar.

Så nu har tre av våra fyra kattmammor fått sina kullar, och i skrivandes stund väntar vi bara på att hårbollen Doris ska nedkomma.
Om det dröjer för länge får jag väl helt enkelt lämna huset.....! 😜

Här ligger Molly med sina G-babysar OCH två av Linas nyfödda flickor.
Om man tittar noga syns storleksskillnaden tydligt. 

Två större barn och en liten ny

En av H-tjejerna 

Bebbarna och en bonuspappa

Våra orientalungar är nu en dryg vecka, och de växer så det knakar.

Nyblivna mamma Geisha, som aldrig haft smått förut, var en lite osäker mor, och tyckte det var underliga små skrikande typer som plötsligt damp ner i hennes och kompisen Samsons liv.
Att bli mamma är en stor omställning, både för katter och människor, och tiden som uppfödare med nyfödda och osäkra mammor kan vara ganska påfrestande.

Vi har matat. kramat, tvättat och förklarat. Kattkompisen Samson har också hjälpt till, och när han tyckte att de små skrek för mycket hämtade han dem, och lade dem i sängen hos äldsta dottern.

Nu har äntligen Geisha landat i mammarollen, och vi tvåbenta suckar lyckligt över att slippa mata, sköta och hålla ordning, och det verkar även Samson göra.
Han följer lyckligt sina små bonusbarn, och håller lyckliga mamman sällskap i allt hon gör.

Visst är det härligt med gulliga Bonuspappor! 💜

Trevlig helg :)

Trevlig helg från alla oss i Vita Huset! 

På bilden ser ni Jean Dark Cicciolina, hon är väldigt havande.
De små ska enligt kalendern ligga i magen ett tag till... KAN mammor spricka? 

Idag var det minus två grader när hästarna fick frukost.
Ganska vacker, ganska rofyllt och ganska alldeles för kallt. 

I veckan föddes våra orientalungar. På bilden har den här lilla bruden just anlänt till världen.
I skrivandes stund har vi fyra flickor och en pojke.
De är sååååå söta! 💗

Här är Prinsen i kullen. 

Knappt en vecka gammal, redan har ögonen öppnats. 

Navelsträngen är inte ens borta. Men titta ska hon 😍

Dobermannytt

Många frågar när våra valpar kommer, och svaret är att de inte gör det. Den blivande pappan blev akut sjuk, och att gå på date i miserabelt och ynkligt tillstånd, är väl knappast något som intresserar den som mår superduperdåligt. Inte den här pappan heller....
Vi tar nya tag, och hoppas på smått till våren istället.

Tanias söta små från hennes förra kull 

Visste ni förresten att vi har två nya damer som är godkända på korning?
Jean Dark Wrapped with Love "Lova" och matte Anette har varit aktiva i år, ställt ut en hel del - med fina resultat, och nu har Lova också precis klarat korningens mentaldel. Grattis!

Jean Dark Wrapped With Love 

Ännu en som är korad numera är Jean Dark Wild Scarlet som för kort tid sedan gjorde både exteriör och mentaldel. Härligt jobbat Camilla!

Korad Jean Dark Wild Scarlet 

RLD N Jean Dark Windsong har kört rallylydnad, och fått sig en titel! Dessutom har hon godkänt doftprov inom nosework, och farit fram som en Wind(song) på utställning under 2017 - hela fyra BIR har hon och matte Emma erövrat. WOW!

RLD N Jean Dark Windsong 

Ytterligare en tjej som visat framtassarna i år är Jean Dark Untold och matte Lisa som varit aktiva och ambitiösa.
Godkänd korning, godkänt doftprov inom Nosework och ett godkänt BH prov! Superbra jobbat!

Korad BH Jean Dark Untold 

C.I.B SEUCH Jean Dark Snö of Sweden med matte Liselott var redan uppflyttade från lägre spår till högre, och när "Swea" fick ett par CERT (och BIR) och ja, några CACIB utomlands också, så trillade förstås titlarna in.
Hejjahejja!!

C.I.B SEUCH Jean Dark Snö of Sweden

Förstås har vi killar också -
Jean Dark Signature och husse Marek klarade också BH-provet i år, BRA jobbat!

BH Jean Dark Signature - Athos

Och storfräsaren - Lilleman - Jean Dark Xpec, fortfarande junior, har härjat runt rejält på utställning, och har nu totalt 13 BIR av 14 utställningar. Helt galet och väldigt skoj. Grattis Mario och Pether!

Jean Dark Xpec 

Som fin avslutning för den här gången vill jag också gratta Pia Maria med LP I LPII Verna de Akido San. Duon är aktiv inom många saker - lydnad, agility, drag och rallylydnad. I år har de tagit CERT i rallylydnad, och sedan tidigare har de vunnit guld i drag SM!!!
Hejja er Pia!

LP I LPII Verna de Akido San 

Jag har kanske glömt någon - det är inte meningen isåfall, skriv till mig så får ni vara med. KUL med aktiva ägare och som vanligt, glada och positiva dobbisar.
Det är ju just det som en dobermann passar så perfekt till, att vara aktiv med sin ägare - leka, busa, springa, dra, arbeta, ja, allt allt är skoj!

BRA JOBBAT ALLA JEAN DARKARE!
Vi är superstolta över er!

Surt sade räven

Och så åt han upp Agnes.
Eller vad han nu gjorde. Nåt gjorde han iallafall. För Agnes is no more.

Matte har letat och letat, och sen hittade hon henne i en fjäderhög i hörnan av trädgården. Grinade illa, svor och städade. Nu tjatar hon om att punktmarkera oss, och att vi inte får gå lösa hursomhelst.

Nänä, men det skulle hon ha tänkt på LIIIIITE innan va?
Iallafall, vi andra finns kvar, och vi tänker klampa runt på gräsmattan en stund varje dag ändå.
Så det så.

/Agda

TJENA TJENA!

Tjena, tjena alla som läser bloggen!

Nu har hon åkt igen, Flisan alltså. Och hon tog med sig några kompisar som enligt hörsägen vunnit en del idag. Happ.
En del går på show och får godis, klapp och kram, och en del får stanna hemma liksom.
En del roar sig, och en del ..... roar sig inte. Mmmm.
Jag är som vanligt lämnad kvar, med hon den sura. Jag säger inga namn, så trampas ingen på tårna, men ni vet vem jag menar va? *Himlar med ögonen*

I hemlighet kallar jag henne för Tant.Punktmarkering.Com.
Alltså, det är JAG som är punktmarkerad, och alla ska heeeela tiden veta var jag är. Faktiskt så är det superjobbigt - men mest för dem. Hehe!

No details idag, men jag kan nämna att jag ordnade både frulle och middag igår, och stämningen har varit lite dålig idag.
Enligt Tant Punktmarkering bantar jag (Eh, Va liksom?? Kan man iallafall få välja själv hur man vill se ut?? Tack)

Eftersom Fru Snåle portionerade ut frullen idag, ordnade jag middagen själv. Det vart ju sura minen på den också, men själv känner jag mig nöjd.

Kvällsmålet kirrat och magen känner sig glad och trygg. TUR den sitter på MIN kropp! 

Kram och ha en skön helg - hälsar SAGA THE ONE AND ONLY 😎

Ooops - She did it again

Ni vet när man har en hund som har en ätstörning?
Eller, ja, ni vet kanske inte hur det är, så jag kan berätta.

Jo, om man har en hund med en ätstörning – jag preciserar – H.E.T.S.ätningsstörning, då blir livet ganska jobbigt.
Har man fler sådana små älsklingar blir man ibland typ galen. Jag är ofta helt jefla galen. På grund av älsklingarna. Mmm.

Vi har flera jobbiga typer hemma, och värst av dem är Saga.
Hon är egentligen mer än värst. (Helt enkelt vidrig, men det kan jag ju inte skriva i bloggen) Fruktansvärd faktiskt, och när jag tänker efter är det bergis därför vi fick köpa henne….
Jo, för vem säljer egentligen en så fantastisk hund?? Jag menar, Saga har ju allt;
Hon är pruttsnygg.
Hon har kanonstamtavla.
Hon är superbra mentalt.
Hon lämnar fantastiska valpar.
Hon är världens bästa kamrat. 

Hon är vidrig. 

Uppfödaren måste på nåt sätt listat ut detta redan när Saga var en baby, och bestämde sig för att sälja henne till oss?
För annars säljer man väl inte en sån hund?
Saga är ju p.e.r.f.e.k.t.
Förutom att hon går i soporna.
Hon muddrar soptunnan i köket, soptunnorna i barnens rum, sopor på jobbet.
Förutom att hon älskar godis i skåp (som hon öppnar) frukt i skålar på bord (hon stjäl) Kattmat (som hon tjyvar och sätter i sig så mkt att hon nästan storknar) Matrester som någon i familjen inte dukar undan i tid, så stjäl hon också obehindrat andras mat som de håller på att äta.
Hon dricker med självklar rätt jucie/cola/kaffe latte/the/mjölk ect etc etc
Fikabröd eller personalens (på vårt hundpensionat) medhavda matsäck slinker också LÄTT ner i den alltid hungriga kinesmagen.

Alltså.
Det här ÄR ett problem.
Den här hunden, hon snor så mycket så hon blir sjuk.
På riktigt.
Och när dottern och jag är borta samtidigt eskalerar det hela och Saga går bananas och äter upp allt i sin väg.
Och så blir hon sjuk.
Hon får JÄTTEont i magen, och vi blir oroliga och tror hon ska dö. Det tror nog Saga själv också, och vi har förstått att vi måste begränsa den envisa damens matintag om inget allvarligt ska hända henne.

Så. Vi har löst problemet!
Saga åker med oss, och maten hemma får vara intakt, likaså vår relation med mannen som hela tiden misslyckas med att stoppa ätstörningsmonstret från att härja fritt i form av vrålhungrig, och uppfinningsrik kinestik hemma.
För jag blir ju allvarligt lite sur när jag gång efter annan kommer hem efter resor och möter en liten hund bred som en ladugårdsdörr, ont i magen, pip och gnäll och ledsna ögon.

Voila! Saga ska börja åka med oss.
Sagt och gjort – hon debuterar sin åka-med-Felicia-och-Jeanett-på-hundutställningskarriär-fast-utan-att-ställas-själv- nu i helgen.
Kanon ju!!

Jag gillar tanken på att Saga ska hålla sig slank och fin. Jag gillar tanken på att vår äldsta kinestant ska se snygg ut i kroppen….
Och om jag ska vara ärlig så känns det lite hämnigt skönt liksom att hon nu INTE kan stjäla något.

Och så, på väg mot tävlingen ser jag hennes pigga och hungriga ögon söka runt i bilen i backspegeln, flinar lite med ge-igen-känsla, och njuter samtidigt av att köra vår nya bil som går som smäck på vägen.
Nya bilen har jag döpt till Bruno, och jag älskar allt med honom – för det är en han- förutom det högst irriterande momentet stoppa in alla hundar som ska ställas ut, inklusive Saga, i nätburar, tygburar och en gallerbur.
Vi måste stoppa in alla vovvarna enligt den här temporära lösningen eftersom den gamla bilens perfekta stora hundbur nästan gick in i Bruno.
Nästan.
Ni fattar? Typ fem millimeter för brett för att gå in där bak....
Fan också. Men ok, det får gå, inte gnälla. Jag har ju gudbevars fått en NY bil.
Den luktar gott, (eller mest äckligt, sådär som nya bilar gör, men jag säger gott bara för att det är så häftigt med en ny bil), den är snygg, superduperren inuti, blänkande iögonfallande utanpå och full av en massa lullull som är så avancerad att jag inte ens fattar hur det funkar.
Och den har ingen hundbur…….

I alla fall.
Vi proppar in våra saker – fel, lägger försiktigt in dem på de tomma sätena, bäddar åt de fyrbenta, kopplar på babblet och tar fram godispåsarna (man MÅSTE äta godis och babbla när man åker bil till hundutställning) och sen KÖÖÖÖÖÖR vi! 😊


Knappa fyra timmar senare är vi trötta på Bruno och allt nytt, som tur är har vi GPS i våra telefoner, för den i bilen funkar ju inte?!
Radion är vi också rätt lessa på, helst vill vi lyssna på spotify, men det går inte, för min telefon och Bruno är inte kompatibla.
Jeflar vad tröttsamt det är med nya saker när husse inte är i närheten. Suck. Dessutom kommer vi på att vi håller på att dö av svält.

Som tur är dör vi inte.
Skara stadshotell bjuder på mat, typ max trestjärnigt, och vi mumsar glatt och surar när wifin inte funkar och vi faktiskt inte ens kan surfa när vi äter. Hmpf.

Med belåtna magar beger vi oss till bilen som skäller och gläds åt tanken att vi bara har några få mil kvar. Phu så skönt!
Vår bil skäller…..? Och den gungar.
Varför då?
Bruno är ny, hur fort kan en brun mersa lära sig hundspråk??
Jag upptäcker en fet blandras med en matte i snöret på andra sidan gatan, och noterar att innandömet i vår bil också fått syn på skapelsen.
Hela Bruno gungar som ett slagskepp och det skälls åt alla håll och kanter i honom. Nice..! NOT ☹
Jefla hundar!

Annie är lös därinne, hon fladdrar runt och skäller som en bandhund på den korpulenta blandrasen, och får hjälp av sina yngre kompisar som inte fattar ett barr av vad som händer. Men de hjälper förstås gärna till.
Det är galet immigt på rutorna, och bakom det grå diset skymtar upprörda kinesfejs, arga runda knappnålsögon och hotfullt krökta hundmunnar, ”Kommer du hit din feting ska vi märka dig!”
”Kom igen bara så ska du få!” Etc etc
Inte så vidare värst trevligt alls känner jag om jag känner efter.
Jag bestämmer mig för att inte känna efter för jag blir så arg...

Det är onödigt slöseri  med resurser att bli arg, så det tänker jag låta bli, och så öppnar jag istället dörren och kliver in i bilen och så blir jag arg.
Skitjeflajättearg faktiskt!

Fan också!

Saga är förstås lös hon med.
Ögonen rullar som pingpongbollar i skallen på henne, och i munnen har hon en chokladkaka med papper på. Halvt uppäten såklart.
Magen står i fyra hörn, det brukar bli så när man är en kinesdam (kärring) som stoppat i sig nästan allt torrfoder för sina fyra resterande kompisar den helgen, toppat det hela med smågodiset vi lämnat och druckit ur hälften av dotterns jucie.
Alltså. Allvarligt!
Jag känner mig ruggigt irritrad, och noterar att Saga knappast skäms.
Hon betraktar mig med finurlig min, rapar en praktrap och kryper sen ihop till en boll för att sova.
Hon behöver förresten inte krypa ihop, för en boll är hon ju redan….

Dagen efter ställer vi ut, varvat med att vi rastar bollen.
Hon bajsar kopiösa mängder. Dricker litervis av vatten, ja man BLIR törstig när man äter en knapp liter osvälld hundmat, och rapar med jämna mellanrum.
På utställningen skyltar vi inte direkt med vår feta veteran, utan låter henne ha en bylsig tröja och vila en hel del i sin bur.

Saga – The One And Only 

Hundsamlare

När man har kennel ska man föda upp. Det är liksom grejen med att ha kennel. Uppfödning.
Man har en hund. Så parar man den, sparar den bästa valpen - och VIPS! Man har två.

Så håller man på så ett tag, vinner en del, förlorar en del, har himla kul längs vägen, och så sparar man lite till.
Och plötsligt har man många.
Lätt för många.
Och när man har det tappar man också ibland det som är så fantastiskt med att ha just hund. Världens bästa kompis.

Och så är man en Hundsamlare.
Inte bra.

Man kan fråga sig hur många för många hundar är?
Det är ju olika för olika människor.
För olika uppfödare.
En är för lite och 15 är för många?
Två är för många och 10 är lagom?
Vi har alla olika referansramar...

För oss på Jean Dark är det här en balansgång, och det har alltid varit.
Att föda upp kvalitétshundar är en konst, och konstigt svårt...

Nu har vi iallafall kommit fram till att vi inte vill vara Hundsamlare - utan uppfödare OCH glada hundägare som njuter av varenda individ under vårt tak.

I och med det har vi beslutat oss för att vi ska sätta ut några av våra Älsklingar på foder, och Du som är intresserad får mer än gärna höra av dig till oss.

Du ska ha gott om tid, ett STORT hjärta med massa kärlek, pigga ben - så du orkar gå promenader med en eller två fyrbenta som älskar att vara ute i ur och skur, och vilja samarbeta med oss.
För oss är det toppen om du inte bor för långt från oss, kanske kan vi åka och tävla ihop? Kanske är du utställningsintresserad själv? Viktigast är att vi kan få möjligheten att använda vår -din?- tik i avel en till två gånger.

Vill du veta mer - kontakta oss - kennel@jeandark.com - så berättar vi allt vi kan om våra glada och sociala kineser.