Till Felicia

Hej Flisan

Hoppas du saknar oss, mest mig?
Du GLÖMDE mig. Fast jag låg i resväskan så GLÖMDE du mig! Håhåjaja. 

Status från första dagen utan dig;
Jag kan inte sova - ordentligt.
Jag kan inte kramas med mamma - hon har inte tid.
Jag orkar inte gå ut när det regnar snö - HON TVINGADE mig!
Hon fattar inte att jag måste ha mer mat. På riktigt! J.a.g. s.vä.l.t.e.r
På riktigt.

Iallafall så påstod de i går kväll att jag bajsar på köksbänken? Va?????!! Inte jag inte. Och sen så innan husse gick och lade sig ställde han in alla stolarna så det inte gick att hoppa upp på köksön. Inte för att jag ville eller tänkte, men ändå.

Sen så sov alla.
Och det blev så tyst och trist.
Och då kom den, känslan. Det gick inte att stå emot och nu är hon arg på mig. Säger att jag är en skithund.
Ehhh? Schysst.

Iallafall så tog jag mig upp på matbordet, mulligt däruppe faktiskt. Fin mjuk duk på bordet och ännu finare nyvikt tvätt som låg i prydliga högar. Smågodis också, och det knaprade jag i mig.
Jag klämde (allt vad jag kunde förövrigt, hon envisas ju med att rasta mig supersent, och sen får jag middag tidigt, INTE ok på det!) ut en korv preciiiis på lakanen, och sen två små till bredvid varann på de andra högarna, och sen så kändes det som om jag liksom var nöjd och kunde sova.
Tills hon steg upp i ottan och började gorma om att tvätta om all tvätt, skithunden från Helvetet och en massa ord jag känner kan vara olämpligt att återge här.

Iallafall, jag tycker du ska komma hem.
Det är lite taskig stämning här nu.

Och kvällen är på gång - de tänker gå och lägga sig... Och jag känner den där känslan komma krypande.

Frågor på det??
😈😈😈😀😀😀💩💩💩

/Saga