Phu

Sträckan Velletri - Salerno är ganska jobbig.

Det finns många vackra saker att titta på i det här landet, underbara hus, byggnader och natur. Vägarna är lite sämre, rätt många hål, bump och studs.
Det är skönt att åka bil i Italien om man har njurar som sitter hårt fast och man inte är typ proppmätt. Annars blir det ganska.... oskönt.

Den här biten mellan dessa båda städer, den ena i mitten av landet och den andra i den södra, tar ungefär tre timmar, om man inte åker fel.
För om man åker fel tar den nästan fyra timmar.
Man kan åka fel på vägen hem också, då tar det ytterligare fyra timmar, eller kanske lite till.
Vilket betyder att när man är tillbaka på hotellet är klockan låååååångt över middagstid med svenska mått mätt, och ja, till och med med italienska mått.

Så.
Om man tar den här sträckan på en dag, åker fel x två, parar hund och fikar lite när man kommit fram, är man faktiskt ganska mör när dagen är slut..
Det är absolut positivt att ens hund blivit parad och allt gick bra, det är absolut KUL att kolla in kaktusar, apelsiner och palmer längs vägen.
Och det är absolut superduperhärligt att få solen i ögonen, höra fågelsång och nästan svettas lite för allt är så varmt.

Men alltså. Man blir trött.
Så nu vilar jag lite, för den här "man" är ju jag såklart. Och förstås väldens bästa Bitte som hängde med som chaufför, resesällis och tolk.
Vad gjorde väl vi hundfolk utan våra bästa kompisar, annat hundfolk???? Tja... Inte vet jag?

TACK Bitte för idag!! Du är bäst :-)

Och ett Ps.
Mer resa imorgon, då styr vi kosan mot Stockholm. Bästa Tania - för hon är också bäst- vilar ut i soffan bredvid mig.
Jag klappar den fina hundmagen godnatt, och hoppas guldkornen där inne växer till sig :-)