Som ett brev på posten

Häromdagen fick vi ett brev. Eller rättare sagt ett paket!
Paket i brevlådan är kul. Och inte så vanligt.

Jag tänkte att det var till mig, och gick glatt in med paketet för att öppna. Besvikelse förstås när mitt namn inte stod, utan det var någon annan som skulle få present.
- Tills jag såg vem det var till :-)

Inte bara döttrarna som får post i Vita Huset alltså, utan fler som har beundrare.... 

Vi öppnade det direkt, och där var fullt av tuggisar, godisar, ett gulligt brev som jag förstås inte avslöjar innehållet i:

Tania själv var glad men inte så sugen på det smaskiga godiset, hon orkar inte helt, och vi tror hon tycker hennes mage är ganska full.....
Dock kastade hon sig över det absolut BÄSTA i paketet, och efter hon fick den lilla -som hon tycker, dobermannvalpen- har hon inte lämnat den en enda sekund.

Barnen trodde hon skulle slakta den, som hon ju faktiskt alltid gör med leksaker, men jag kan bara konstatera att så.är.icke.fallet.
Grisvalpbabyn lever och är mycket älskad och omhuldad.

Tania skyddar den med sitt eget liv och katterna är skräckslagna över tanken att gå förbi den arga mamman, eller bara lite för nära.
Även hundkompisar kan få sig en släng av sleven, så knappast många som tittar så noga på den lilla rosa ungen.

Godmorgon Matte!
Tania visar sin baby, så jag ska veta att den finns....
Och ja, Twiggy är sååååååå avundsjuk. 

Nej! Ta inte min baby!! 

Ge tillbaka!

TACK Newton med familj - Tania är så GLAD! <3