När jag åkte och handlade

Fick jag sms och bild från husse - KOLLA! En valp! (Och ja, jag veeet att man inte kollar telefonen när man kör, hm... No more comments on that)
Jag blev tvungen och stanna, messade svar "!! Va! En valp!?! VARFÖR har du inte ringt och sagt att hon har värkar!!!!!! Och vad blev det för ngt?"
Husse svarar "En dobermannvalp" Men vad faaaaaan..... Jag ringer upp - och frågar varför han inte hört av sig, men han tycker det går bra. Han och Pinken grejer allt liksom. Han är barnmorskan med stort B.
Jag frågar igen vad det är som har kommit och suckar över svaret, "jae....njae,,,,, vet inte? Hur ser man om det är en han eller hon?  Den är iallafall svart, eller vänta? Näe, kanske brun."

Jag blir galen, lägger på och rattar hem.
Får ytterligare ett sms under tiden:
"Hipp hopp flaggan i topp det blev en med............SNIPPA

Väl hemkommen tar jag över, konstaterar att det är en brun tikvalp av bra storlek och att mammahunden mår fint.
Husse är förstås ÛBERSTOLT. Fattar inte ens varför jag, och inte han, står som innehavare av kennelnamnet.

Lång historia kort, ca 13 timmar senare är förlossningen klar och lilla frk brun har fått ytterligare tio syskon.
De har, alla utom några få undantag, starka röster, envisa personligheter, och skriiiiker utdraget om de kommer för långt bort från mamma. Sydländskt påbrå säger husse stolt och klappar sin argentinske mammahund.

Idag är de små två dygn, en liten tik fick en hård start i livet, hon satt fast i timmar och mådde inte så bra efter min omilda behandling för att dra ut henne.
Vi får se om hon hänger med, jag hoppas det.
De övriga tiolingarna är hungriga och väldigt söta.