fredag 15 juli 2011

Hjälten i Vita Huset

Trött. Tröttare. Tröttast. Så stod jag där med trillingflickorna utan mamma, och utan mat.
Nja, jag hade förvisso den eminenta valpersättningen, stressköpt en sen natt på djurkliniken med jouröppet. Dyr, och ingen endaste valp i huset ville ha den.
Stressad, trött och uppgiven. Valparna M.Å.S.T.E ha mat.

Jag letade amma, utan resultat. Vi funderade upp och ned. Vi försökta få i småtjejerna ersättningsmjölk.

Icke sade nicke.

Mina blickar gick till Ivys små tjocka tvillingpojkar. De låg där och hade det varmt och gott. Tjocka och belåtna hörde jag hur de rapade och smälte mjölken ända ned i sina stinna magar, helt ut i vardagsrummet, hörde jag dem.
Som vanligt vill Ivy ha sina små i ett täckt plastbo boendes tätt intill min säng. Dryga tre veckor gamla, var dessa hanvalpar lika stora (eller små) som sina olyckssystrar noterade jag.

Och så föddes tanken på att kanske, kanske lilla Ivy, med sitt stora hjärta och kärlek till alla små skulle kunde hjälpa….?

Det var en vild idé. Ivy är en liten tik, hon väger endast 3 kg, och en leveransklar dobermannvalp mellan 6-8.….
Men nöden har ingen lag, och jag bestämde mig snabbt.

Döttrarna tog ut alla hundar på en tvåtimmarspromenad och jag städade valpboet febrilt. Trillingarna fick flytta in, och så väntade vi nervöst på lilla mammahund.

När hon anlände, lite trött efter den långa skogspromenaden, noterade hon förvånat (jo, hundar kan faktiskt se förvånade ut) att hela hennes tvåbenta familj stod inne i sovrummet och trampade lite nervöst. Jag tror hon blev irriterad över att locket till hennes och sönernas bo stod vid sidan om.
Hon hoppade i boet, och såg ännu mer förbryllad ut. Hela vår familj höll andan, och jag stod beredd att flytta tikvalparna, om Ivy skulle bli arg.

Ivy nosade intensivt på de små hemlösa valparna. Funderade lite, nosade och kollade av samtliga barn.
Så tittade hon stört på oss runt om, som om hon tycktes fråga om vi inte hade något vettigare att företa oss, och att hon ville ha på locket.

Hon lade sig till ro, och makade in alla valpar, biologiska och stora fosterbarn i sin lilla famn, och suckade nöjt.
Vi runt om fällde en liten tår, och tassade tyst ut från rummet.

Historien är förstås inte slut. Den har just börjat.
Ivy är en fantastisk liten hund, och vi är så glada att hon ville ta till sig småtjejerna. Vi hoppas hon kommer orka med, och just nu matar vi henne allt vi kan, för att hjälpa på hennes mjölkproduktion, som plötsligt skall räcka till ytterligare tre, dessutom stora, valpar.

I skrivandes stund ser allt fint ut, och kanske kan vi koncentrera oss på att hitta namn till de små.
Parfymnamn på Q har vi tänkt oss.

I väntan på -förhoppningsvis- nya mamma

Ivy bestämde sig snabbt för att det var ok att ha femlingar...

Hm... vad många de blev...!

Mys med alla bebbarna

Så här ser vi ut

14 kommentarer:

  1. Jag är helt stum...vilken jäkla resa...skönt att det ändå gått så bra,vi får pratas vid snart..när du sovit ut:-S...kram

    SvaraRadera
  2. Jag sitter här och gråter.. Jag läste det förra inlägget först och kände paniken komma när det i slutet på det bara stod forts följer.... I och med att du nog var rätt så trött och domnande i kroppen efter lång tids vakenhet, så är texten lite svårläst när man först läser den, så jag blev lättad när jag såg att det fanns ett till inlägg ;.)

    Konstigare saker har ju hänt i djurens värld och det är väl den första tidens amning som är den viktigaste så jag håller alla tummar för att mjölken räcker till åt alla!!

    Finns det ingen skendräktig tik i din närhet som kan gå in och hjälpa till lite? Eller är den mjölken inte av lika god kvalitet kanske?

    Kram....

    SvaraRadera
  3. Gud vilken pärs!!
    Hoppas hoppas att allt går bra med de små liven, vilken dramatisk start!!
    Phu, blir alldeles svettig av att bara läsa dina inlägg.
    Håller alla tummar och tår för en god fortsättning:)

    Kram
    /Linda

    SvaraRadera
  4. VILKEN HUND!!! vilken resa för er! Nu håller vi tummar å tår att allt går bra :) Ivy är en otrolig lite hund!!! Borde anmälas till årets bragd hund :)
    Ett namn på Q - Qvicksilver :)

    Kramar

    SvaraRadera
  5. Vilket fint avslut den hemska historien fick. Hoppas att allt fortsatter att ga bra...

    SvaraRadera
  6. Mer namn :)
    Queen of Hearts
    Que Linda
    Quel Amour

    SvaraRadera
  7. Hejja Ivy!!!!
    Förra inlägget lästes med fasa.... Men nu tändes ljuset igen!
    Hoppas valparna växer på sig och blir stora och starka.

    Hoppas också att Ella bella kryar på sig i matte Mia´s trygga famn. Syster Smilla skickar massa pussar :D

    SvaraRadera
  8. Vilken fantastisk liten hund!!

    SvaraRadera
  9. Oi, man fikk en stor klump brystet ved å lese hele historien til de små. Og spesielt siden vi selv har en liten prinsesse vi har kjempet for en stund nå...
    Gud så skjønt med hunder som Ivy... Ja, dvergpinscheren er rett liten, men hjertet er stort og det rommer MYE kjærlighet!!

    Lykke til med alle valpene, håper de vokser og frodes som de skal hos sin lille fostermor..

    Stor klem

    Kaja

    SvaraRadera
  10. Håller med Fredrik!!!!!!
    Hoppas Bella kryar på sig ??Blev det ingen mjölk alls eller????
    Skulle vilja se alla förståsigpåare i dessa situationer när man måste orka o sen ha ett jobb utom också!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  11. vilken otrolig historia, lycka till med allt i fortsättningen

    SvaraRadera
  12. Vilken fantastisk historia, och du är fantastisk som har kämpat på. Ivy är fantastisk som tog de små till sig. Hon är verkligen en hjältehund. En extra puss till Ella <3 från oss.

    SvaraRadera
  13. Åh lilla Ivy vilken hjältinna <3

    SvaraRadera