Första dygnet

Många frågar om de små och svaret är att de mår bra. 😊

Deras mamma hade en lätt och snabb förlossning, för att vara en dobermann, vilket nu ändå inte betyder att det att föda barn är en peace of cake.

Tara var galet trött i går, och hon är fortfarande sliten, JÄTTEhungrig, lite vinglig på benen som nu tappat all sin svullnad, och kanske ganska uppfylld av vad som just hänt henne?
Hon älskar -ÄLSKAR- sina små, och oftast får vi dra ut henne för att hon alls ska tycka det är en bra ide att rasta sig.

Elvlingarna är som elva ungar mest - en hel hög hungriga, hungriga och hungriga ungar.
Det finns inte elva tuttar, så de måste turas om, och ofta äter den som är störst två gånger och en blir lätt utan.

Ifall ni undrar vad jag gör så kan det vara så att jag övervakar matningen så det blir rättvist, försöker övertyga Tara om att hon måste ut, jag kanske tvättar en av dagens alla filtar -små valpar kan smutsa ner och även mammor som är nyförlösta....
Glömmer jag svara om någon skriver så skriv igen.

Bebisarna ska som vanligt ha parfymnamn och denna gång på bokstaven Z, en bokstav vi redan haft till en dobermannkull, och året var då 2002. Nu är nollorna på annat vis - och vips har vi tagit oss 18 år framåt!
Galet...!

Namnen är nästan färdiga, som vanligt blir det parfymnamn.

Här är några av gårdagens mobilbilder;

Tidig morgon. Alla sover...

Nyblivna mammor serveras alltid maten på sängen hos oss

Snabbt ut och kissa, och snabbt en av favvissysselsättningen - rulla sig i gräset!
Taras matte Camilla berättar att detta sysslar hon med hemma också, ofta och mycket. 

Brun kille och mammas fot 

Apropå fötter...

När vi inte äter, sover vi...

Första dygnet är nästan slut 

Och Godnatt från Vita Huset