Valpar i magen!

Japp, vi tror det är smått i Tanias mage.
Den är större, hungrigare och magägaren är stånkig, surig och vansinnigt hungrig. Alltså. jag menar H.U.N.G.R.I.G med ett jättestort H!

Spännande som bara den, och vi är förstås superglada!
Fortsättning följer 😊

Prioriteringar

Jag sitter tungt på rumpan. Träsmak. Är inte vårt golv ovanligt hårt? Eller är jag bara gammal och trött….
Min ena hand håller undan två hungriga valpar och den andra försöker få lilla hundbabyn att äta.
Hon kippar efter andan och skriker ihåligt rätt ut. Tystnar innan munnen stängs, slänger lätt med huvudet och verkar desillutionerad.
Inte för att valpar vet mycket om världen, men den här verkar ganska lost i sig själv. Lost i att hitta tutte, lost i att hålla i, och totally lost i hur hon ska bete sig.
Jag lyckas manövrera fast henne på en spene där ett syskon just sugit fram mjölken, han piper besviket när jag drar loss honom och sätter dit syrran. Så bökar han vidare, hittar en nästan lika bra matbar och suger förnöjsamt medan han klunkar snabbt och sväljer. Jag klappar lite ursäktande på honom, och smeker de andra två som jag fortfarande håller undan så den lilla konstiga ska få sitt.

De hade somnat och vaknade förstås av mina rörelser och så är cirkusen i full gång igen.
Alla vill ha mjölk, den lilla tiken fattar inget och när hon piper sina uddaljud blir mammahund orolig.

Allt fokus på sjuklingen.

Familjen tittar till henne. Kollar att hon ätit. Hjälper henne. Betraktar.
Är hon inte kall? (Jo)
Skriker hon inte lite udda va? (Jo)
Ser hon inte lite platt ut i revbenen? (Jo)

Är hon inte blek i slemhinnorna? (Jo)

Har hon inte ovanligt svårt att dia? (Jo)
Kan man inte ge henne medicin? (Jo) (Men det kommer inte hjälpa)

De nyfödda små växer, smackar förnöjsamt när de ätit klart.
Klunkar mjölk och trampar belåtet på mammas tuttar. Bökar med små envisa valpgristrynen, slåss om maten och ligger totalt avslappnade efter sina måltider, andas fjärilslätt och rör sig smått i sömnen.
De är så söta!!
Vi ser dem inte.
Klappar oroligt den lilla.
Hon låter övergivet och viftar planlöst med sina ben.
Knubbiga syrran vill ha mat, vi flyttar henne så sjuklingen ska få plats. Mammahund puttar henne försiktigt oroligt (bort från närheten?) och vi ber henne låta bli.
Kupar våra händer oroligt över den lilla kroppen, pratar, andas och hoppas att hon klarar det. Ser inte vår fina kull, gläds inte över de välmående små, missar Mammahunds lycka över sina telningar och känner inte nyföddhetsandan som tillfälligt bosatt sig i valprummet.
Vi är ju nästan bara ledsna.

På kvällen tar jag beslutet att lilla ängeln får bli en riktig ängel.
Så svårt!!

Sex små bebisar ligger i en hög.
Jag betraktar dem där jag sitter. Ser dem andas enkelt och lätt. Ser dem spritta till och sen sova vidare.
Ser dem dia, böka runt om maten och pipa när de hamnar för långt bort från mamma. Ser dem vara alldeles som små valpar ska vara.

Det är tyst i rummet. Vinden och solen blandas i ett lätt vårfladder i gardinen. Ljudet av små andetag hörs om jag anstränger mig och håller igen mina egna.
Mammahund ligger utsträckt på sidan och sover en nybliven mammas lätta sömn. Hon hör minsta lilla och vakar över de små med hökblick.

Och allt är precis som det ska vara 

Guva vi har varit oroliga OMG babysarna är HÄR!

Vår fantastiska supertik Annie som vunnit det mesta man kan vinna, och inte minst hela familjens hjärtan, har blivit mamma!!

MULTICH MULTIJW INTCH NORDCH SECH DKCH FICH VDHCH LTCH BGCH BGGCH NordicJW'14 SwedishJW'14 FinnishJW'14 NorwegianJW'14 DanishJW'14 HelsinkiJW'14 Bundessieger'15 NordicW'16 SummerW'15 MoletaiCW'15 reserve EUW'15 Group Winner 
Jean Dark Annies Song 

Första gången hon blev det födde hon normalt tills nummer tre fastnade och vi fick åka ilfart till sjukhuset och snitta ut resten av killarna.
Sex underbara pojkar blev det, som några veckor senare drabbades av ett värstingfult virus, och dog som flugor.
Läs mer om det HÄR OCH  HÄR

Av olika anledningar blev Annies son kvar hos oss, om honom, och hans otroliga vinst på Crufts kan ni läsa HÄR.

Iallafall.
Annie har blivit mamma igen 💜

Igår var det dags, och vi var sjukt oroliga. Tänk om det skulle bli kejsarsnitt igen? Tänk om det bara blir hanar? Tänk om det inte blir några valpar alls? (Ja, det trodde vi de första fem veckorna då Annie var smal som en sulfid, för att plötsligt svälla likt en ballong) Tänk om alla valparna blir sjuka igen? (Veterinären lugnar och säger ingen fara).
Ja, tänk om, tänk om, tänk om......

Första valpen anlände under seneftermiddagen, och sen kom de som pärlor på en rad. Den sista lilla fröknen tog dock lång tid på sig, hann svälja fostervatten och blev mycket medtagen.
Hon är lite ynklig, och vi får se hur framtiden blir för henne - HÅLL tummarna alla!

Annie själv är väldigt trött, det tar på krafterna att husera sju ungar i en och samma mage, äta ofta, kissa ofta, ligga fel, stå fel, bli svullen i fötterna, släpa tungt och aldrig få sova för att nån alltid sparkar....
Ja, och sen ska de ut också. En efter en, och det är inte alltid en walk in the park. Phu.

Men med rena filtar, pussar och kramar, mat på sängen och en natts hyfsad vila (de slåss om tuttarna, rapar, smackar, sparkas och bökar också, så ser den nyblivna mamman inte längre ut som om hon blivit mosad under ett tåg.
Hon ser stolt och glad ut, och kastar sura blickar på de av våra katter eller hundar som vågar sig för nära - barnen är hennes allt just nu.

Kasta ett öga på de små om ni vill, visst ÄR de söta! 💜

Små, små fötter och en liten Trötter 

Mat mest hela tiden... 

Puffhane 1

Puffhane 2 

Nakenhane 

Nakentik 

Pufftik 

Pufftik

Nakentik

TUSEN TACK Arja, för att vi fick använda din fantastiska hane - och tusen tack Tiina, för all hjälp!
Mer om pappa och kullen senare.
Nu ska vi bara njuta.