tisdag 14 november 2017

HOPPSAN




Jobbet är klart. (Nästan) Middagen handlad. Hönsen fått mat. Hundarna med. Stressar upp, laga mat, hinna äta den också - innan kvällspasset på jobbet.
Kompisen messar - När ska Doris egentligen ha sina ungar? Hon funderar vidare, Kan den blivande mamman månde explodera?
Vi får lite stress, räknar igen.
Och igen.
Jodå, på måndag senast måste de ut. Klart hon inte spricker.
Fisken bubblar inifrån ugnen. Hallå!! Kan du duka eller?

Kattskriket from HELL vrålar genom huset.
ALLA. Jag menar ALLA släpper det de har, och springer. På vägen snubblar vi över lämmeltåget ut från toan.
De yngre flyr för livet, och inne i bastun har Molly, som själv har små ungar, fått fatt i Emma.
Stackars Emma, får sig en omgång pisk, Molly är vansinnig av sån där konstig ilska som bara en nybliven kattmamma kan vara full av, och vår lilla unga hona får smaka rejält på den äldres känsloattack.

Jag lyckas sära dem, och hålla fast slagskämpen, medan Emma flyr med andan i halsen. Ute från köket hör jag potatisen som kokar över och i hallen får jag torka kiss och lite annat från det stackars mörbultade mobboffret.
Jag noterar att Doris hårboll ligger lugnt i hundkorgen och betraktar mig. Haha, den katten alltså! Ligga där mitt i ett slagsmål och bara glo.
Hon kramar sitt lilla gossedjur och spinner till mig när jag säger hej.
Hejhej Dorran, jag klappar henne lite. Varför ligger du här? Jag skvätter till när hennes "mjukisdjur" rör sig, och lägger upp ett illvrålpip som bara en nykläckt kan.
Moderkakan ligger också ute, och jag särar försiktigt på den och babyn. Döttrarna springer, tar hand om maten, flyttar hundarna -Men, asså, HUR KAN HON välja biabädden i hallen?! - hämtar hennes bo och så får hon flytta in i den täckta lådan.

Och så fortsätter kvällen hos familjen Lemmeke.
Jag messar kompisen - Doris kommer inte explodera. Fortsättning följer.
Greyhounden som slickar sig hungrigt om nosen blir inlåst, inte äta nyfödda nakenkattungar tack, maten serveras och jag jag ter emot tre ungar till.

Klockan slår och jag måste hämta pojkvännen som åker buss. Varför flyttade vi till ett busslöst ställe?
Dottern tar vid, vaktar och tar emot, en baby, och sen två. När det är slut? Vi får se.
En helt vanlig kväll hos oss. 😊

Helt nyckläckt. Och PRICKIG!!

Hm... det LUKTAR kattunge. Kan jag få en? Snällaaaaaa....! 


1 kommentar:

  1. Carina Remmereit15 november 2017 21:15

    Underbart skrivet, när gör du boken?

    SvaraRadera