Orientalungarna

Ja, vi har ju en HETT efterlängtad orientalkull, och det är verkligen ett hett efterlängtat gäng. En kille och fyra vita tjejer fanns i mamma Geishas fina mage.

Mamma heter HU*Imladris Indil Geisha OSH w 61 och pappa den stiliga HU*Shagio Chen Black Tiger OSH n 24.

Bonuspappa Samson pysslar om sin fru och femlingar, och han verkar fast och fullt övertygad om att det är han som är pappa, på riktigt. 💜

Namn funderas det på och snart är de också klara. Som vanligt ska de ha sagofigursnamn, och denna gång på F. 

Lilla fröken Fyra

Fyran 

Fröken Tre

Trean 

Fröken två 

Två

Fröken Ett 

Ettan 

Ettan 

Liten kille 

Killen 

Tack för bilderna Linn Lemmeke!

HOPPSAN

Jobbet är klart. (Nästan) Middagen handlad. Hönsen fått mat. Hundarna med. Stressar upp, laga mat, hinna äta den också - innan kvällspasset på jobbet.
Kompisen messar - När ska Doris egentligen ha sina ungar? Hon funderar vidare, Kan den blivande mamman månde explodera?
Vi får lite stress, räknar igen.
Och igen.
Jodå, på måndag senast måste de ut. Klart hon inte spricker.
Fisken bubblar inifrån ugnen. Hallå!! Kan du duka eller?

Kattskriket from HELL vrålar genom huset.
ALLA. Jag menar ALLA släpper det de har, och springer. På vägen snubblar vi över lämmeltåget ut från toan.
De yngre flyr för livet, och inne i bastun har Molly, som själv har små ungar, fått fatt i Emma.
Stackars Emma, får sig en omgång pisk, Molly är vansinnig av sån där konstig ilska som bara en nybliven kattmamma kan vara full av, och vår lilla unga hona får smaka rejält på den äldres känsloattack.

Jag lyckas sära dem, och hålla fast slagskämpen, medan Emma flyr med andan i halsen. Ute från köket hör jag potatisen som kokar över och i hallen får jag torka kiss och lite annat från det stackars mörbultade mobboffret.
Jag noterar att Doris hårboll ligger lugnt i hundkorgen och betraktar mig. Haha, den katten alltså! Ligga där mitt i ett slagsmål och bara glo.
Hon kramar sitt lilla gossedjur och spinner till mig när jag säger hej.
Hejhej Dorran, jag klappar henne lite. Varför ligger du här? Jag skvätter till när hennes "mjukisdjur" rör sig, och lägger upp ett illvrålpip som bara en nykläckt kan.
Moderkakan ligger också ute, och jag särar försiktigt på den och babyn. Döttrarna springer, tar hand om maten, flyttar hundarna -Men, asså, HUR KAN HON välja biabädden i hallen?! - hämtar hennes bo och så får hon flytta in i den täckta lådan.

Och så fortsätter kvällen hos familjen Lemmeke.
Jag messar kompisen - Doris kommer inte explodera. Fortsättning följer.
Greyhounden som slickar sig hungrigt om nosen blir inlåst, inte äta nyfödda nakenkattungar tack, maten serveras och jag jag ter emot tre ungar till.

Klockan slår och jag måste hämta pojkvännen som åker buss. Varför flyttade vi till ett busslöst ställe?
Dottern tar vid, vaktar och tar emot, en baby, och sen två. När det är slut? Vi får se.
En helt vanlig kväll hos oss. 😊

Helt nyckläckt. Och PRICKIG!!

Hm... det LUKTAR kattunge. Kan jag få en? Snällaaaaaa....! 

Världsutställningen och på väg hem

2x Gammeltanter.
Saga blev tvåa bästa veterantik, sååååå nära ju!
(SECH DKCH VDHCH Nordic JW'10 Copenhagen JW'10 Sun-Hee's I'm a Marionette)
Foto Monika Bejcková

Världsutställningen är slut.
Jag med.

Klockan ringer glatt 05:00 och jag vaknar med ett ryck och tänker att jag har dött. Jag hatar att gå upp tidigt.

Min rygg är svettigt varm, och jag försöker hasa mig bort från den snarkande lilla hunden som klibbat fast sig på baksidan av min kropp.
Det går inte för kompisen, den andra lilla fyrbentingen, har kilat fast sig under täcket, mellan mina ben, och ser till att jag ligger i ett skruvstäd.

Jag ligger en stund och lyssnar till de främmande ljuden. Någon svär, på ryska (?), en annan skrattpratar på engelska nere på gatan och en tredje slamrar med sina resväskor i hissen och teaterviskar på något språk jag inte känner igen.
Hundar skäller, piper och krafsar. Bildörrar öppnas och stängs, och en lätt doft av kaffe letar sin in under min dörrspringa.
Jag suckar, monterar loss mig själv och stiger upp. Rummet är iskallt, och mina små hundar suckar nöjt när jag bäddar ner dem och försöker slåss med TV:n för att hitta något som inte är dubbat till tyska.
Till slut, på kanal 359 typ, hittar jag ett ekonomi/börsprogram på engelska. Det får duga, och vi strölyssnar till pratet medan jag packar och matar nyvakna hundar och senare lämnar rummet och tar mig fem våningar ned till den nyvakna foajén.

Hotellpersonalen äter frukost, suckar och tittar på klockan när jag vill checka ut. ”Mein Got! Hundemenschen”

När jag smyger ut på gatan och försöker hitta en gräsplätt möts jag av en ensam rökande ryss. Han står i skydd av mörkret, torkar grus ur ögonen, drar lite ursäktande morgonrocken om sig, halsar på sin vita giftpinne och stirrar sedan monotont på sin mobil.
Man hör tydligt hundskall och applåder och en finalspeaker från den. Hundfolk alltså! Haha!
Bilarna verkar också yrvakna, och inte så många, så jag hinner rasta i lugn och ro och smiter sen tillbaka in på hotellet där kompisarna checkar ut.

Ingen av oss glädjejublar.
Ingen av oss hoppar jämfota.
Vi är mest trötta. Typ loosertrötta. Ni vet, sådär som när verkligheten hunnit ifatt en – jag är megalångt hemifrån.
Klockan är straffbart tidig.
Ingen av oss har fått frukost (hotellet har inte ens hunnit duka fram kaffe…), det är aplångt att gå till hyrbilen och dessutom har inte SAS ringt och gett vännerna klartecken på att hundarna får följa med hem.
Alltså.....  – Vad gör vi om mopsarna inte får flyga med???? 

Paniktanken greppar min mage och jag tappar andan några sekunder och funderar på om vi inte bara kan binda dem i en tysk lyktstolpe?
Jag menar, de åkte ändå ut?
Strunt samma, vi köper nya. SNYGGA hundar. 

Näe, Jeanett, TUR att kompisarna inte hör dina tankar, det där är inte schysst!! Mmm, jag håller med. Men VAD GÖR VI om de inte kommer med. Jefla SAS.
Vi letar oss ner i garaget. Det är mörkt och bilarna vaknar abrupt när hund efter hund slår upp sina blå och skäller så det gungar i dominoeffekt längs parkeringsraden.
Och när jag ändå håller på – ni som läser mina rader nu och lämnar era hundar i bilen i ett utländskt garage en hel natt, är ni från vettet??
Mörkt, kallt/varmt, ensamt och ganska…. Taskigt tycker jag. SLUTA GENAST MED DET!!

Vi packar in resväskor och annat smått och gott, pussar på våra fyrbenta och så rattar jag ut på autobahn.
Fri fart är i alla fall KUL! 😊

Några timmar senare kör vi in på flygplatsen, lämnar bilen och samlar mod för slagsmålet med SAS.
SAS å sin sida kontrar med att låta oss stå i kö i en och en halv timme och ger oss sen bästa och snyggaste manliga personal som inte har nåååågra problem att checka in våra bästa vänner och så var det lilla problemet ur världen!
Vi skrattar, fikar och livet känns med ens ganska bra.
Ja, förutom att vi har lagt ner en förmögenhet på att resa till Tyskland för att liksom visa alla våra fantastiska hundar och förstås komma hem med varsina Världsvinnare.
Jag kan säga att det inte skedde.

De här domarna som dömde våra raser höll inte med oss i tanken att just våra hundar var världens vackraste, och fast vi fick bra placeringar och har med oss massa fina kritiker och placeringar så räckte det såklart inte för vårt humör.

Så för er som undrar över våra resultat – vi satsar numera stenhårt på nästa år – Amsterdam, here we come!! (Och ja, vi har redan bokat rum 😊)

Världsutställningen i Leipzig 2017 

Kul att gå mellan hallarna.
De hade gångar man fick gå i, typ som glas/plastgångar.
Ni vet såna där som hamstrar har på sina burar! Haha! 

En hamster... 

Vår grupp om tre, tyvärr blev Annie sjuk, och vi fick dra henne.
Hon var vår starkaste kort, och det blev rejält tomt även i gruppen utan henne.
King är den tredje av våra deltagande juniorer som också får ex och blir kvar bland de sista.
Titelbehängda Barbie blev fyra i en tung championklass, där hela ringen fylldes med deltagande tikar. 

HCAJW17, HCAW17 Jean Dark Made For Me fick också finfin kritik,
och valdes ut att stanna bland de sista, även om det inte räckte till en placering.
Bra jobbat Maj-Brit!  

Fina Jean Dark Nevermind fick finfin kritik och var kvar bland de allra sista i klassen.
GRATTIS duktiga Eva-Carina!

Message from vårt hotell to all of us guests

Och här gott folk, ligger det MÄNGDER med vovvar. I kalla bilar, ensamma hela nätterna.
FYYYYYYYYYY!!!! 

Säga vad man vill om tyskar, men detta med frukt, det kan de! 

På flygplatsen
Blogga, mysa och vänta....

Landat på Arlanda, tullar in hundarna, husse hämtar och vi äter lunch tillsammans.
När vi kör in hemma kastar jag mig in efter tjejerna, har kramkalas och sen - Ut och njut <3 

TACK Felicia, Sofia och Cathrin för en härlig resa!

TACK alla härliga och fantastiska valpköpare och vänner för en kanondag vid kinesringen!

200 mil senare

200 mil senare kör vi in på parkeringen hemma, kastar oss ut, kramar alla fyrbenta som inte fick följa med, och så börjar den vedervärdiga städningen av en proppfull bil.

Hundburar, resväskor, hårfön, smutsiga filtar, viktiga papper, rester av hundmat, nyvunna rosetter (!!), en gnutta vindpust av Danmark och ett annat liv under helgen ska ut.
Jag avskyr att tömma bilen efter en långresa.

Jag avskyr att ha trötta spagettiben, en välproppad godismage och en hjärna som liksom dunksusar med i takt där vi rullar längs E:4an.
Bara det att vi inte rullar längs E:4an längre - vi är hemma.

Hemma är också bra.
Kattungarna inspekteras under mjauiga protester, vi snabbklipper klorna och kramar alla små tjocka babybarn. De är så SÖTA!!

Och tja, vad vill jag säga med mitt inlägg - jo!
NI ÄR BÄST!
För i det senaste jag skrev till er här i bloggen, var att ni väl kunde vara snälla och hålla tummarna - och det märktes det att ni gjorde. För shit vad vi vann!

Med risk för att vara tjatig så kan jag inte låta bli att skriva det även här, fast vi tapetserat Facebook med det också... Det blir ju lätt så när man har jobbat som en galning för något, och det går i uppfyllelse!

TACK för tummarna hörni!

BIIIIR till Babsan!
MULTICH C.I.B NORDCH SECH NOCH FICH DKCH VDHCH NorwegianW’16 European JW’15 Herbst JW’15
Jean Dark Barbie Girl
Snyggkillen bredvid heter MultiCH Hookie Z Teramonu
Domaren heter Asta Maria Gudbergdottir och kommer från Island

Jaja, jag vet. Detta är en gammal bild, vi ska ta nya... Anyday.
Iallafall, vår lilla plupp, KING, vann juniortitel, cert och blev tvåa bästa hane. Inte illa för en slaning tonåring, knappt torr bakom öronen och bara 10 månader ung!
DKJW-17 Jean Dark King For A Day 

BIR-vinnande mamma Barbies fantastiska son blev tvåa bästa juniorhane och TREA bästa hane,
och dessa tunga vinster i en ung ålder av bara 9 månader! Stort GRATTIS till Eva Carina och Ann-Kristin :) 

Mamma Barbie verkar tycka att titlarna ska hållas in the family -och dottern Jean Dark November Rain avgick med juniorvinnartiteln och resev bästa tik. WOW Malin, Novas framtid blir spännande! 

På den här bilden är våra fyra danska vinnare;
Jean Dark Barbie Girl som blev BIR och Dansk Vinnare
Jean Dark King For A Day som blev Dansk Juniorvinnare och tvåa bästa hane
Kings mormor, Sun-Hee´s I´m A Marionette som blev Dansk Veteranvinnare
Jean Dark November Rain - Dansk Juniorvinnartik

Rosepetterna såklart :) 

Och vad är väl en utställning utan barn - morgondagens hundgalningar.
Har ni sett två så söta? Den ena pigg och glad, den andra lite mer fundersam.
De kamperade ihop, och delade en påse godis när jag dök upp med min mobilkamera. 

De här två rödtottarna log, och ville mer än gärna posera för mig.
Den ena hade myror i brallan och kunde knappt stå still. Hon fick förstås en hjälpande hand av sin lilla handler. 

Jag gillar när next generation syns! :) 

Om man inte har något att göra

Ja, om man inte har det, då kan man fylla bilen med bästaste vännerna, schampon, borstar, filtar, godis, saker man inte behöver och saker man behöver.
Och H.U.N.D.A.R förstås!

Sen trycker man gasen i botten, skvallrar, äter godis och vips (det är inte sant, jag skriver så för att det låter roligare än sanningen. Som är att det SUGER att köra hela vägen till Herning) är man framme i Herning, som ligger i Jylland.
Lite trött, lite stelbent och lite full i godismagen sådär som man blir efter drygt 12 timmar i bil. Jo, för vi var förstås tvungna att pricka en olycka som sinkade oss lite också. 

Sen knökar man in sig på två rum, fyra hundar i det ena och sex i det andra, hoppas att hotellet inte ska fatta hur många vi hundmissbrukare egentligen släpar med oss, och så dör vi i sängarna.

Dagen efter smiter jag, slappar för mig själv eftersom vi inte tävlar förrän i morgon, men masar mig iväg nu till finalerna eftersom Liselott just vunnit BIR - baby och ska in i finalen!!

TJOHO!!!

Håller ni tummarna för oss imorgon?

Hela högen väntar snällt på sin frulle 

Annie fattar inte vitsen med att vänta...