måndag 14 november 2016

Två svåra saker


Under den gångna helgen har jag varit med om bla två svåra saker. 

Den första var väldigt rolig, spännande och en stor utmaning.  
Jag föreläste på Chinese Crested Clubs avelskonferens om just avel, mina egna tankar och hur det kommer sig att just vi på Jean Dark har haft ganska stora framgångar inom flera raser, och arter.
Ja, vi har haft en hel del motgångar också, och dem pratade vi också om😊

Det är pirrigt och hemskt roligt att få prata om sitt favoritämne, men också lite läskigt då man har idel kollegor som lyssnar när man pratar i sin egen klubb.
Nu ska jag säga att alla var väldigt snälla åhörare - TACK för det!- och det hela gick jättebra.

Jag hoppas jag kunnat inspirera andra inom det område jag själv tycker är galet roligt och intressant, och jag kan absolut säga att jag för egen del blev otroligt inspirerad av de andra föreläsarna, inte minst Susie Anger Söderberg, som pratade om rasens uppkomst, historia, utveckling och slutligen hur den fick sitt fäste i Europa och vårt land.

Alla föreläsningarna varvades med fika, babbel och middag om kvällen på ett fint konferenshotell med mysiga omgivningar.
Att dessutom få prata och lyssna till ord om reproduktion, rasens uppkomst, genetik och en massa annat, tillsammans med 50-talet andra lika intresserade, är en svårslagen, positiv upplevelse för en hundnörd som jag.

TUSEN TACK Agnes (CC-Clubs ordförande) med vidhängande stab som ordnat så fint för alla oss andra!
Jag vet vilket hästjobb ni lagt ner, och vi är alla otroligt tacksamma för all god mat, utbildning och alla tankar och skratt vi fick under den mycket givande helgen! TACK TACK TACK!!



Den här lilla söta filuren låg bakom mig.
Det var lite svårt att hålla fingrarna i styr :) 

Susie på kennel Suanho håller sitt mycket intressanta föredrag

Några av de deltagande 50 uppfödarna/hundägarna/medlemmarna/bara intresserade av avel 

----------- 

Den andra svåra saken var mindre rolig.
Få minuter innan jag skulle hålla mitt föredrag fick jag meddelande från ena dottern att vår bästaste lilla Happy ganska plötsligt blivit Änglakatt.

Happy som varit krasslig en längre tid, men liksom ändå hängt med orkade inte längre och somnade stilla in i Linns armar.
Vi var förstås på ett vis förberedda, men ändå absolut inte. 
- Förstås hade vi väl tänkt att hela familjens Älskling skulle fortsätta vara vår Happy i minst 37 år till. - För att leva utan henne kändes inte som någon bra idé.

Nu är vi ändå där, och idag blickar jag upp mot himlen och tänker att Änglarna får njuta av Happybabbys hesa jamande, hennes alltid lite vingliga gång och så speciellt älskvärda sätt. De får göra sig fattiga på att ge henne sprutgrädde, för det måste hon ha varendaste dag, och vika en plats till henne i värmen under sina duntäcken.
Jag kommer alltid att minnas vår älskade siamestjej med tacksamhet och en stor portion kärlek. När jag gjort slut på tårarna ska jag också bara minnas henne med ett leende - för det är hon så absolut värd 💗.


Happy, alltid med på ett hörn och alltid med en hes åsikt,
uttryckt med bestämd röst genom hennes allt som oftast pratande mun. 

Jean Dark Happy
Champion
Scandinavian Winner
och fint placerad på World Winner


2 kommentarer:

  1. Tack för inspirerande och peppande föredrag - mycket av det du sa går att tillämpa på annat än avel - att vara vänlig, att tänka utanför boxen, att våga göra misstag och att lära sig av dem men inte att älta dem i oändlighet... mm. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack Åsa, roligt att du tycker så! Det var inspirerande för mig att få prata inför så många positiva åhörare :)

      Radera