Skryt. Helt vanligt skryt

Om man inte har så mycket att göra kan man packa bilen full, bada hundar, packa åt sig själv, förbereda till den snälla -ovetande om det bajsinferno som förtioelva valpar ställer till och som väntar henne-kompisen som ska vara babyhundvakt, fixa åt kattungar, egna hundar, jobbets hundar plus hus och hem.
När man har förberett stresstankar man bilen, för det glömde man innan, och sen ååååååker man (ganska snabbt för man är alltid sen).
Har man tur hinner man typ till Västerås innan lunchhungern gör sig påmind och man stannar för att göra magen nöjd.
Kastar sig ut igen på motorvägen och hinner några mil innan första hunden spyr. -Vad FAN, gav jag dem sen frukost nu iallafall?!!!!"
Suck.
Stannar och torkar spyan, det stinker, och rinner ner på kompisen som ligger nedanför.
Dubbelsuck. Den andra lilla hunden har också spytt, typ OCEAAAAANER har kommit upp. Fast vi inte hittar en enda liten millimeter av oceanen, bara små spår av den.
Själva oceanen har hamnat i vår chokladprickiga fröken, just den hunden som vi hade hopp om att det skulle kunna gå bra för på den viktiga utställningen..
OM hon inte såg ut som en fotboll.......!
Den chokladprickiga rapar högt, stirrar tillbaka på oss och ser verkligen ut som just en BOLL.
För det gör man när man ätit oceaaaner av någons annans-mat-som-den-inte-kunde-ha-kvar-i-magen.
Och ja, jag vet att det låter äckligt. Det VAR äckligt.

Jag ska inte trötta någon med de många milen till Lilleström i Norge, de är liksom inte speciellt kul...
Hursomhelst var vi framme lagom till middagen, och efter den ramlade vi in på vårt rum där vi fick börja bada hundar.

Så.
50 mil senare. Middag på restaurang senare. Och sanering av bil samt fix av hundar senare ligger vi som två slakt på sängen och undrar hur vi ska orka klä av oss.
Det orkar vi och när klockan sen ringer på den här okristligt tidiga tiden som de morgonpigga kommit på är bra att allt ska starta TVINGAR vi oss upp.
Och det är inte en gnutta ljus ute!! Fy!

Tack och lov finns det smink och med en klänning på det blir ingen utställarkollega rädd när de ser oss två timmar senare längs ringside.
Då är vi dessutom sura. (Så kanske kollegorna blev lite skrajja, men de höll god min. Haha!)
Fast vi alltså kom okristligt tidigt, fick typ sista parkeringen utanför huset hade alla de bra platserna vid ringen tagits och vi renderades en vrå två ringar bort.
KUL att åka på tävling och tvingas ha sina hundar långt från ringen... Vi ville JU SE! Buhuuuuu!
(Jag ska jobba mer på att göra om mig till galet morgonpigg!)

Nåväl.
Slut på gnäll-vi skulle ju tävla.
Förberedda som vi är -det var ju bara vi två så hur svårt kan det vara- hade vi förstås GLÖMT viktiga väskan.
I viktiga väskan låg bla klotången (för jag hann inte klippa greyhoundens klor innan vi åkte) greyhoundens utställningskoppel i samma färg som hon själv, samt Viktiga borsten och alla våra gummisnoddar. (TACK Elin för lånet av koppel och TACK Samu för borsten)

Hah! Vi var ju på hundutställning, bara fram med stålarna och springa i väg och handla. Hasta la vista!!
På Norsk Vinnare har norrmännen tagit i, och hallarna är jättestora. TRE mil och trettio kilo svett samt en kvart senare är jag tillbaka.
Pengarna är nästan slut, för våra kära grannar tar i en del när det gäller prissättning också.... Och så åker klorna på vår fröken långnäsa.
Fast vi mutar med allt gott vi har, skriker hon teatraliskt och lidande och när de förbaskade fötterna äntligen är fina känner jag allas ögon som granskar den stackars greyhoundtiken och inte mins mig -djurplågaren.
Den nyligen kloklippta får tröst hos vår mopsgranne, hennes hundsaker och stol står tätt intill vårt, tjejen matar henne med nån sorts illaluktande hundgodis och ömkar henne länge. Som tack trampar Twiggy på mopsen innan hon klampar in i sin egen bur.
Jag ber om ursäkt och suckar över min busunge.
Och så börjar dagen!

Bland det bästa som finns är just tävlingar inom hund, och dessutom en MASSA härliga människor som delar samma intresse som en själv. Kan det bli bättre? (Mjae.... kanske en date med Richard Gere..? Tyvärr går det sisådär på den fronten, så so far är det utställningar som får duga)

Iallafall. För att springa händelserna i förväg så kan jag säga att vi lämnade Norge kl 18:00 för att köra hela vägen hem.
Och jeflar vad vidrigt långt det var!! Jag trodde nästan jag skulle dö när jag rattat oss till Västerås och insåg att det fortfarande var minst en timme på den sabla motorvägen innan vi var hemma.
Anledningen till att vi kom hem trötta som gnuer och med magar sockerstinna som jag vet inte vad (man måste ha sockerchockar när man hellre vill sova än köra bil, och när nästan inte socker hjälper får man liksom dubbla på det lite. Mycket. Och det funkar ALLTID! Hahahaha!)

Klockan 01:00 ramlade vi in hemma - illamående pga allt skit vi ätit nonstop i sex timmar, dyngtrötta och GALET GLADA!!
För vet ni - om jag återgår till det som faktiskt hände - BARBIE VANN HELA KLABBET!!
Vår lilla söta chokladprick, ni vet hon som åt upp all ........ dagen innan, hon som såg ut som en boll.... Ja, just hon VANN!!!
Jag tror vi skrattade hela vägen hem, och konstaterade att det gjorde inget att vi kom sent iväg. Det gjorde inget att vi åkte fel. Det gjorde inget att vi nästan svalt ihjäl medan vi försökte hitta rätt väg och inte fick middag förrän kl 21 och det gjorde inget att vägen aldrig tog slut och vi nästan grinade av trötthet.
FÖR.VI.VANN!!!!!!!!
Slut på skrytet.

Den chokladprickiga, även kallad Barbie eller Babsan.
NORDCH SECH DKCH FICH NOCH EUJW'15 HerbstJW'15 NOW'16 BISS 
Jean Dark Barbie Girl

Nästan.
Ps.
Vi vann uppfödargruppen också. Hehe!

NORSK VINNARE UPPFÖDARGRUPP
Fyra olika kombinationer
Fr vänster; Jean Dark Gagnam Style, Jean Dark Annies Song, Jean Dark Barbie Girl och Jean Dark Joan of Arc

Och Ps igen;
Pallar ni mer skryt?

Jo, men det var så att vi fick meddelande från Ryssland på vägen hem. Och då var det så att där långt borta i Ryssland hade Troy -CH Jean Dark Always And Forever- slagit till på deras special och blivit BIR. Och så slog han till lite extra, och slutade dagen som BIS.
Alltså heeeelt galet. KOLLA Rosetten!!!
Jag körde nästan i diket av glädje och stolthet men skärpte till mig, speciellt över tanken på husse och alla dobermannvalpar, bajs och städning han skulle få göra om jag körde av vägen, så jag nöjde mig med att vara galet glad i bilen och sjunga med i alla sånger jag kunde.
För vilken daaaaag!!

CH Jean Dark Alway and Forever BIR och BIS 

Slut
På
Skrytet
:)