Igår såg jag TV 4:as teveprogram där Länsstyrelsen gör hembesök.
Och så blev jag sådär jätteledsen i hela kroppen. 20-30 små hundvalpar på en och samma plats. Smutsigt, kallt, inga filtar och alldeles förfärligt ovärdigt.
Varför gör vi människor så? Valpar skall ha rent vatten. Valpar skall ha fräsch mat. Små valpar måste/skall/behöver varmt. Valpar skall ha mjukt och gott att ligga. Och valpar skall ha stimulans, en utvecklande miljö och människor och hundar runt sig som hjälper dem att utvecklas på bästa sätt som just valpar på väg att växa upp till trygga hundar.
Jag såg smuts, kyla, trängsel och mest bara misär.
Det är svårt att förstå att det finns kryphål (om ens det??) i lagen för detta, och jag hoppas de täpps till omedelbums.
Men faktiskt har jag också svårt att förstå att en myndighet tar med ett TV-team hem till människor och filmar dem i detta elände. Det är enligt mitt sätt att se på det också mycket respektlöst.
Jag är säker på att man kan hitta mindre bra saker om oss alla att filma och lägga ut till allmän beskådan. Det kan inte vara kul för de inblandades barn när de tex skall till skola och dagis.
Jag skulle önska att vi människor kunde behandla varandra och de fyrbenta med mer respekt och ödmjukhet.
Jag skulle också önska att de som är ansvariga för svensk djurhållning tänker till lite och är mer noggranna med sina tillstånd. Att de följer upp de som fått anmärkningar och kanske visar mer konkret HUR man kan ha djur på ett bra sätt.
Och kan inte människor följa detta, då skall de inte heller ha ansvar för små liv.
Jag skulle verkligen önska att vi människor kunde behandla varandra och de fyrbenta med mer respekt och ödmjukhet.
Mer om mina tankar kring detta under rubriken HUNDLIV i bloggen
Jeanette, detta TV-program var hemskt att se men ändå ingenting mot hur det kan se ut på andra ställen.
SvaraRaderaTyvärr är lagarna så grymt tandlösa när det gäller djur som har det betydligt sämre än de importerade valpar (ett elände vi måste ta med pga slopad karantän) du såg i programmet.
Alla djur oavsett art eller ras, som är i människans vård, ska ha ett gott liv utan lidande och de borde behandlas med största respekt oavsett om de är avsedda för mat eller sällskap, det ÄR vårt ansvar!
Det sorgliga är att, när verklig misär uppstår, då händer ingenting, absolut ingenting från myndighetshåll. Då finns det en massa rättigheter för människorna som utövar den taskiga djurhållningen som krockar med djurskyddet.
Det märkliga är att vi tror att vi har stränga och bra djurskyddslagar, men min sorgliga erfarenhet är att det inte verkar fungera där det verkligen finns behov för praktiserande av dessa lagar och av omhändertagande/avlivning av djur som verkligen far illa.
Vill nog tro att alla människor är goda och tar väl hand om sina djur, men att olika mentala tillstånd, sjukdom, alkohol etc gör att människor tappar omdömet och inte riktigt orkar?
Djurvård är tungt och tidskrävande, inte alltid så romantiskt, mest rengöring. Djuren ska ALLTID gå före djurägaren i fråga om behov, djuren först, dig själv sedan. Kunskap är en skyldighet att tillägna sig, djur är inte en pryl man köper bara så där.
Amen på det :-)
SvaraRadera