fredag 31 januari 2014

Fredagsmys

Det är olika hur folk har fredagsmys. Indeed.
De flesta sitter väl hemma och slappar i soffan, äter pizza och har det skönt.
Själv har jag föralldel en hel soffa att hänga i. Lite hård, omysig och ganska ful.

Inne på ett rum försöker jourveterinären hjälpa vår kisse som absolut inte får ut sina ungar.
Tvärstopp kan man säga.
Det är liksom mitt fredagsmys.

Hur mår mammakatt....? :-( Vad gör de? Känner hos sig alldeles ensam nu, innan hon får sova?

Ja, strax efter 18 förstod vi att vi måste åka in. Förstås på en fredag
För veterinären måste också leva.....





torsdag 30 januari 2014

Värsta skriiiiket!!

Nyfödda valpar skall inte låta så. 
Jag tar trapporna i ett huj – tror ingen i min ålder är så snabb faktiskt!! Flyger genom hallen, köket och vardagsrummet. Strax inne på dotterns rum och hör mammahund pipa olyckligt.

Nån har stulit en valp och gnager på den?
Valpen har ramlat (hur det nu gick till??) och slagit sig illa.
Mammahund sitter på sitt barn och kommer inte ..... "loss"?!
Katten har bitit valpen?
Eller va?!

Den lilla tar sats och skriker rakt ut samtidigt som jag ramlar in i rummet, andfådd och svettig.


Jaha. 



Medaljens baksida med att vara liten och söt <3 

onsdag 29 januari 2014

"Jag ska lära han allt jag kan"

Nu börjar våra små nakenfisar flytta till nya hem, och som alltid är det vemodigt-tomt-sorgligt-skönt-och mera välstädat utan ett helt gäng busungar som fladdrar överallt. Yngsta dottern fäller en tår över favoriterna som måste flytta, men är ändå lycklig över sin lilla Isa som fick stanna.

Vi är alltid glada över updates och de kommer oftast ganska direkt. Här är bild på Zlatan som fått sin nya familj, nytt namn (Nelson) och sin alldeles egna storebror.
Som förstås vill lära den lilla allt han kan.
Idag står fågelskådning på schemat.

TACK AnnaCarin med familj för bilderna :-)


<3




Kan inte låta bli att länka till denna, för lite samma sak är det allt :-)

tisdag 28 januari 2014

Två timmar

På två timmar kan man göra ganska mycket.

Man kan tex köra härifrån och typ till Nyköping. Eller se en film och hinna kasta i sig en hamburgare. Äckligt med hamburgare, men man hinner liksom med just det.
På två timmar kan man såklart gå en jättehärlig lång hundpromenad och passa på att lägga ett spår under den tiden.
Man kan även baka en omgång lussebullar med russin i.

På två timmar kan man också ta emot fem valpar. Om man har en tik som tycker det är träligt med långkörarförlossning, vilket de flesta chinese crested dogs-mammor verkar tycka.

Sagas femlingar är här!
Tre killar och två tjejer. Och de är så ruskans söta så det ju inte går att gå och lägga sig. Man sittar där på huk tills benen aldrig kommer gå att räta ut. Tittar på de små, små fötterna, så fina och välformade. Perfekta, men alldeles pyttesmå.
De piper lite. Rycker lite och letar efter mat. Bökar och suckar.
Saga är trött. Hon får mat på sängen, rastas och bäddas ned i ren säng och med sina fem små söta ungar.

Tänk vad två timmar kan vara fulla av liv!


Första bilden på A-kullen 

Jean Dark A ?
Puffhane 

Jean Dark A ?
Nakentik

måndag 27 januari 2014

Frukost

Jaha, frukost med husse är ju hur mysigt som helst!
Och ägg är GOTT :-)
Jean Dark Zsa Zsa Gabor 3 månader


Tvillingkullen

Samma natt som T-kullen föddes kom deras "tvillingar", fem fina bebisar med samma pappa. Vi är otroligt stolta över våra små ungar i båda kullarna, och är glada och tacksamma att vi fick använda fina finska Suomi till våra tjejer.

Här kommer femlingarna i vår U-kull, som ännu inte är döpta. De skall ha namn på U efter kända sagofigurer. Vi vill GÄRNA ha hjälp med det, kan Du några, ge oss hjälp tack :-)

Pappa CH Fi*Sultsinan Simply The Best SYS b 03 PRA Carrier 
Mamma är Jean Dark Neverland OSH j 22 PRA Normal 


Jean Dark U?
SIA n hane 



Jean Dark U?
OSH b 22 Hane 


 Hona 1. Jean Dark U?
SYS n 03 



Hona 2 Jean Dark U?
SIA 



Hona 3 Jean Dark ?
SYS n 03


söndag 26 januari 2014

Vitfläckarna

 Ja, det här med kattfärger är en djungel... Och om man inte tycker det är tillräckligt snårigt kan man stoppa in vitfläck och mönster också.
Så blir det ännu mer att hålla reda på, och ännu svårare att få en snygg, korrekt katt.

Vi har två kullar med vitfläckar och väntar en tredje.
Här är de första bilderna på T-kullens kvartett.

Och OJ så spännande och kul det är, bebisarna är urgulliga och jag tycker det är jättemysigt med de små <3


Jean Dark Tarzan OSH d 02 

Tarzan är trött

Jean Dark Timon SYS ? 
Mjau säger Timon 

Jean Dark Tiger OSH d 02

Tiger
Jean Dark Teletubby OSH f 03 24 

Teletubby är enda tjejen 


lördag 25 januari 2014

Hej från Blixten


Häromdagen i hagen 

Det var länge sen jag skrev här inne. Och jaja, hästar KAN ju inte skriva såklart, men vi kan tänka och känna massor, massor, mer än de flesta tror.
Det vet jag att ni vet, för så mååååånga har hört av sig, ringt, skrivit eller bara kommit och hälsat på hela vår familj, men mest av allt mig.

Matte säger att jag har blivit en liten kändis. Men hon har ganska fel, för jag är STOR. En stor kändis. (Faktiskt är jag rätt trött på det där med liten, jag känner mig rätt så färdig med att vara liten!)
Jag kan en massa saker, och jag klarar mig fint på egen hand. Sådetså.



Tex kan jag sova ensam utan att bli rädd, ja, jag har ju Bella, min kaninkompis i boxen, men det är ju för att hon inte har någon annanstans att bo. Och jag delar gärna, för att HON behöver, inte jag.

Jag kan gå ända upp till han som heter hovslagare och få mina fötter fixade och uppföra mig hela tiden. Nästan i alla fall. Ibland vill jag liksom kolla hur långt jag kan sparka, eller hur högt. En gång kunde jag nästan nå lika högt som matte, och då blev hon JÄTTEhimlaarg? Jag blev jättehimla glad, fatta hur högt det är? Hon knackade på min panna och lät sin stygga röst prata. Den tycker jag faktiskt inte alls om.
Lillmatte brukar gå med och Florida också. Travhästarna där uppe är JÄTTESTORA, och sådär hade jag också tänkt mig att bli. Faktiskt ganska så snart. Jag vill att det ska gå fort, men det går mest himla långsamt att växa. Alla som jag träffar säger med pipiga röster ”Guuuuud så stor du har blivit! Gud så fiiiiin du är”
Ja, det är klart jag är stor och fin – och tråkigt långsamt går det… L
Travhästarna brukar i alla fall stå med sina långa huvuden och titta på oss när vi kommer in på gården, gnägga lite och göra sig till. Och det fattar man ju, en silversvart som jag har de väl aldrig sett, de där brunmånsarna.
När vi är där uppe brukar jag passa på och spana in deras vagnar och träningsgrejer, lillmatte har sagt att när jag blir större så skall jag bli som dem, dra vagn och grejer.
Det borde ju typ vara nu, för jag är ju liksom åring, eller vad det nu heter just? 


Okey, EN babybild kan få va med
Fast sen måste alla fatta att jag är stor nu.
Det där var förut.
Jag fattar inte det där helt, för jag är ju född i juni förra året. Ganska så exakt 9 juni 2013. Men för ett tag sen så kom mattarna och sade att jag minsann var ETT HELT ÅR!!!!!
?
För alla hästar i hela världen har födelsedag 1 januari. Jaha. Och då är det väl så då, om människorna har sagt det. Mamma Mia!
Så för en tid sen i alla fall, så fyllde jag alltså ett år. Nu längtar jag redan till nästa födelsedag – jag vill liksom bli så stor jag bara kan, och det fort.
För ett tag sen kom mattarna och fotade och så. De tittade och tittade, skrev och grejade. Fotade och sade att jag skulle få ett riktigt namn och ett pass.
Jaha? Undrar hur de tänkte där? Jag har ju liksom ett riktigt namn? Husse har ju bestämt det och han har ändå lovat att jag aldrig ska heta nåt annat. Och nu kommer mattarna och säger att jag ska heta ett långt namn och dessutom SAMMA förstanamn som alla andra djuren här i huset. Nåt med Jean Drake eller vad det var?
Matte var jätteglad och hoppades att Drakenamnet skulle bli godkänt i landet där de bestämmer sånt.
I det landet föddes min mamma.

Jag minns inte riktigt min mamma tror jag. Eller jo, om jag blundar så minns jag hur hon blåste mig i öronen, sådär så det kittlades. Hon brukade puffa på mig med mjuk mule när jag skulle vakna, och alltid fanns hon där när jag blev rädd. 

Mamma och jag för jättelänge sen
Jag minns henne ganska bra om jag tänker efter. Hon hette Juliet, och var mattes stolthet säger hon. Jag vet inte vad en stolthet är, men jag är säker på att det är nåt fint. För min mamma var förstås jättejättefin.
Jag minns hennes stora bruna ögon och att hon kunde springa jättejättefort. Hon var bestämd och sade till de andra hästarna om hon tyckte hon behövde. Ingen gjorde nåt hon inte gillade.

Den där hemska dagen när mamma blev sjuk minns jag också. Fast jag trodde hon bara var trött och åkte iväg utan mig. Det var ju då, när jag var liten. Då fattar man liksom inte det där.
Det var i alla fall jättehemskt och alla var hur ledsna som helst, till ock med Tant Florida. Hon var sådär allvarlig och såg nästan grå ut.
Inget kändes kul och mest grät jag. Mattarna tröstade massor, men de grät ju också, och fast det är skönt att gråta tillsammans så är det faktiskt inte kul i ett hus med en massa gråt. Inte kul alls.
Mamma kom aldrig tillbaka, och jag fick en kompis som heter Bella. Hon ser konstig ut säger mina hästkompisar men jag gillar henne. 





Hon sitter alltid och väntar på mig när vi går in om kvällen, och vi äter tillsammans, tätt ihop varendaste dag.
På natten, när ingen ser så sover hon tätt, tätt intill min mage och det är så mysigt. Det spelar väl ingen roll hur man ser ut egentligen? Bara man är en bra vän? Jag tycker Bella är en bra vän, och vi har kul ihop.
Florida är också en bra vän. Fast hon är ju ganska gammal. Och lite tråkig. Men det vågar jag inte säga till henne.
Ibland, när det kryper i hela mig, då springer jag allt jag kan, jag liksom tar i så det borde höras hur det knakar i hela mig och då nästan flyyyyyyyyger jag runt i hagen. HEJ OCH HÅ ÖVER STOCK OCH STEN!!!
Och sen, så när jag andas som bara den, och nästan skrattar så det bubblar över står hon liksom bara där och mumsar på sitt tråkiga hö. Jag är säker på att min mamma aldrig skulle göra så. Hon skulle absolut springa med mig det fortaste hon kunde och så hade minsann Florida fått sett hur snabbt vi kan flyga i hagen.
Men hon bara käkar på det där höet och säger att mamma inte kommer tillbaka. Nånsin.
Dessutom är hon kär. Ja, hon säger att hon inte är det, men det vet jag nog att hon är i alla fall.
Jag ser hur hon kråmar sig för Nemo och Kongur i hagen bredvid. 


Kongur och jag

De är hur stora som helst, för de är islandshästar säger matte. Snart är jag lika stor och då kanske nån tjej blir kär i mig?
Det är faktiskt ganska spännande när jag tänker efter. Jag har kommit på att jag faktiskt gillar tjejer.

Förut var det en som red förbi hagen, och det var en tjejhäst. Hon var hur snygg som helst och plötsligt kändes det konstigt i hela mig.
Hon hade supersnygga ögon, och smala fina ben. Böjd nacke och när hon tittade på mig vart det konstigt liksom.
Jag bara började springa bredvid, och snyggade till mig allt jag kunde. Och så pratade jag med min andra röst, den som är lite mörkare i alla fall. Matte har hört det ibland och då skrattar hon och frågar vart lilla Pip har tagit vägen. Schysst liksom, för vem vill vara en baby hela livet??
I alla fall så travade den där söta tjejen iväg och jag har inte sett henne sen dess, men kanske kommer hon en annan dag?
Jag håller span och öron och ögon öppna. Faktiskt bad jag Florida att kolla också, men hon har redan tröttnat.
Henne får man mest fart på om man trampar på henne, nyps och springer sin väg allt man kan. Ibland hakar hon på. Och det är så KUL!! 

Tant TråkFlorida och jag
Hon avskyr när man kommer för nära, och kanske puttas.
Så det gör jag så ofta jag kan :-)
Mattarna säger att jag ska åka på utställning i sommar. Jag vet inte vad det är, inte vad sommar är heller egentligen..?
De säger att de ska raka mig och styla mig och att jag kommer att jag kommer att bli sååååå snygg. Jaha? Jag vet inte jag. Mest vill jag nog springa med mina kompisar och leka med husse när han kommer och springer med mig. 

Så här såg jag ut sist de höll på och skulle göra fint
Jag tycker jag är fin mest hela tiden... 

Men det är klart, om jag vinner då kanske tjejerna kommer sen? Husse säger att alla älskar en vinnare och att jag är det, och så säger han att tjejer vill alla killar ha, och så blinkar han sådär roligt som bara husse kan.
Så detsåklart jag vill att tjejerna ska komma!
Matte säger föresten att vi tittar efter en ny tjej. Kanske i alla fall. Ja, jag tittar hela tiden, jag tittar och tittar men ser aldrig nån. Lillmatte verkar ha mest koll på var brudarna är, hon pratar om än den ena, än den andra. De låter hur spännande och fina ut som helst, och jag hoppas hon snart kommer?
Matte säger att vi inte har plats, och att några i ett annat land vill köpa mig och att jag skulle kunna bli en kändis med massa tjejer.
Jag vill inte det faktiskt. Och jag fattar inte hur matte tänkte där, vaddå inte får plats?? Bella och jag har ju plats i min box.
I alla fall så hörde husse det där och han sade att jag aldrig, aldrig skulle flytta. Så det så.
Han sade att då kunde matte flytta, och att det måste vara minst TVÅ killar i ett hus fullt av hönor. Fast matte sade att han ju inte brukade vilja ha fler djur? Vet ni, då sade husse att jag inte var ett djur. Att jag var Blixten. Allas Blixten.
Och att han tyckte att han passade skitbra (han sade faktiskt skit) i rosa cowboyhatt. Och sen så gick vi.
Efter det har matte inte sagt nåt mer om att jag ska bli avelshingst, utan hon pratar mer om att vi kanske ska bygga ett stall så att jag kan få en hästkompis. En snygg tjej från Danmark. Det låter spännande tycker jag!

Nu ska jag iväg med lillmatte och hämta hö. Florida brukar dra höbalarna på en pulka, och jag har varit jätteavis. Det såg lillmatte så hon lät mig dra bara pulkan, med remmar och allt. De trodde jag skulle bli rädd, människorna, men detsåklart jag inte blev.

För jag är ju stor nu. 
Jag är Blixten! 



--------------------------------------------------------------------------------------

Ja, på mångas begäran har nu Blixten fått visa sig. 

Det känns som en evighet sedan han fyllde oss med en sådan ofantlig lycka, bara genom att födas, överleva, galoppera runt i vår trädgård och inte minst, gnägga till oss med sin alldeles speciella, lite pipiga babyröst. 


Och det känns som mer än en evighet sedan den där fruktansvärda dagen när hans mamma Juliet så hastigt lämnade oss, och vi plötsligt stod där med ett litet ledset babyföl utan mamma. 
Det var hemskt, olyckligt och ledsamt att se den lilla sörja, ännu mer än oss. 

Samtidigt var det fantastiskt att så många härliga människor engagerade sig i oss, hjälpte med råd och tips kring vårt lilla föl, men också bara skickade deltagande tankar och ord till oss. 

TACK! <3 
Blixten är idag en stor kille - tycker han själv. :-) 

Han är en tonåring, stolt, söt, välväxt (lika hög som vår dobermann) och ofta ganska liten. Inuti iallafall. 

Förhoppningsvis får han snart sitt stamnamn och vi vårt prefix på våra hästar. 

Vi är omåttligt glada över honom, och stolta över att vår lilla kille utvecklas så fint och positivt. 


Fortsättning följer










fredag 24 januari 2014

Magen

Har jag förresten sagt att Saga har valpar i magen? Det har jag bergis, men jag har redan glömt bort det... Jaja.
Så här ser de ut nu, utifrån alltså.





Nedan är före och ovan är efter :-)



torsdag 23 januari 2014

Kennel Jean Dark


 


Ja, mitt kennelnamn har jag haft länge.
1987 fick jag det och jag minns det som om det var igår. De där orden på pappret, som år efter år fylldes på med djur, minnen och erfarenheter.

Åren gick, och djuren med. Många kullar har sett dagens ljus, och jag är stolt och glad över allt mitt arbete.
Alltid har jag sagt att jag aldrig skall dela.
Jag vill bestämma själv, tänka själv och planera själv.

Mina viktigaste kullar kom -91. -95 och 00...... 

Usch så jobbigt, den lilla dvärgen kryper full fart in i valplådan och kiknar av skratt
varje gång jag -suckande, lyfter ur henne. Den tålmodiga hundmamman makar på sig
och sina små, så min oförskämda -enda- unge också får plats.
Här är LP SDV avel Jean Dark Montana med sin C-kull och Felicia
Tre fina flickor, som bara gillade hästar och katter. Trodde vi. 

Siameser och barn är en av världens bästa blandingar.
Våra barn har alltid haft ett enormt nöje av katterna. 

Men långsamt växte ett intresse fram hos Felicia, som förstås alltid älskat hundar, men inte sådär som man gör när man lever, andas, tänker och vill utvecklas inom hund. 


Åren går och Felicia hjälper alltid mamma att städa lite,
sätta på nya band på valparna och inte minst hinna krama alla små själar varendaste dag  

Plötsligt en dag ville hon mindre häst och mer hund, och hon började tävla, jobba med våra hundar och hon fick en egen. Och en egen ras. En ras jag inte alls tänkt mig, som jag INTE alls tyckte om.
Fast det gör jag nu. J 

Felicia och hennes ögonsten,Jean Dark Lady in Red,
som hon vann gruppen med på Stora Stockholm 2013.
 Duon har hittills erövrat cert i tre länder. 

Mellanflickan utvecklades, fick egna tankar och visade framfötterna alldeles massa. Hon motionerade, tränade och matade , hon visade bångstyriga dobermann (till och med slog mig i ringen….Hm) Hon utbildade sig, klarade Chinese Crested Dog klubbens uppfödarprov med glans, utbildar sig vidare till ringsekreterare och tävlar agility med sina –våra- hundar. 

Här visar hon SDV jun -13 Jean Dark Rare Gold
  BIS-finalen, valpar, på SKK

Hon visade på kloka tankar i vår avel och hon tog emot valpar när jag var iväg och dömde. En hel dobermannkull, alldeles ensam!
Och jag tänkte att ensam är inte alltid stark, tänk så mysigt att vara två? 

En av våra otaliga uppfödargrupper. Två eller tre kombinationer.
Får man räkna in den tvåbenta? :-) 

Efter 27 år som ensam kennelinnehavare kan jag stolt konstatera att vi numera är två kennelinnehavare.
Felicia OCH Jeanett Lemmeke / Kennel Jean Dark


Ett av våra bästa minnen - SPLIT 2013

Välkommen Felicia! Jag hoppas du skall komma att älska livet med hund/tävlingar/uppfödning/människor och de bästa fyrbenta vännerna lika mycket som jag!

Det skall bli så spännande och kul att resa vidare i ämnet hund, avel och uppfödning med dig! 






Foto A. Aro och jag själv med dåtidens vingliga kameror

onsdag 22 januari 2014

Just nu

Dottern har installerat en app som gör att jag skall kunna uppdatera från mobilen. Spännande!

Just nu är vi ute och går, en av bästa kompisarna hälsar på och hon har med sig en bästa kompis till Twiggy.
Så medan Tania dobermann leker skogsmulle bland träden busar våra söta greyhoundtjejer på de öppna vidderna.
Plötsligt känner jag att det där med två vinthundar inte är så dumt... :-)