Kvällsmarodören

Genom åren har vi haft många hundar. Den första fick jag som sexåring hemma i Oslo, och där och då stakades min bana ut när det gäller att leva med hund. Jag älskar det!

De fyrbenta har följt mig genom livet; stora, små, korthåriga, nakna, långhåriga. Busiga, glada, tillgivna, stolta, envisa, vackra och underbara.
Listan kan göras lång, precis som alla mina vänner, hundarna. De har följt mig i vått och torrt, som barn, som ung. På arbeten jag haft, och som nybliven mamma. De har varit med på barnvagnspromenader, hängt utanför lekparker, följt med till ridskolor och troget väntat nedanför gungorna.
De har varit med och hämtat barnen i skolan, på fritids och klassresor.

Våra hundar har -och har alltid haft- en självklar och nära plats i familjen, och mest av allt i mitt hjärta.

Alla våra hundar har också tyckt om att ligga i soffa och säng, något de allt som oftast fått göra.
För några år sedan tyckte jag dock att vår vita lädersoffa blev ganska illa behandlad, och tog beslutet att hundarna inte fick vara där.
Det funkade förstås inte…

Lädersoffan är mjuk och bra....

Jag bestämde att de bara fick ligga i soffan om där fanns en filt.
Det funkade inte heller.

Jag bestämde att de bara fick vara där när vi inte var där.
Det fungerade någorlunda.

Fåtöljen duger också:-)

Och är den upptagen, tar jag den ändå!

Alla utom Juni, vår bruna dobermanntik kunde acceptera villkoren.
Juni slog dövörat till, och klev med bestämda steg upp i soffan, sjönk ihop till en oformlig tung klump, och bara vägrade lyssna.
Hon gjorde förövrigt samma sak i min säng, och varenda kväll hade vi långa diskussioner om var hon skulle sova.
Juni avgick med segern, samtliga kvällar, och hennes nya fina, Biabädd med flera täcken och kuddar gapade tom. Hon bevärdigade den faktiskt inte ens en blick.
Och själv fick jag mer och mer ont i ryggen av att ligga som en böjd ostkrok i ena hörnet av sängen varje natt.

Bara hundloosers ligger på golvet!

En dag snubblade vi över ett riktigt fynd tyckte jag själv! En äkta, fin lädersoffa för hundar! Helt lik våra ”människovarianter” bara lite mindre. Det kunde ju inte bli bättre, trodde jag.
Soffan inhandlades (den var inte gratis) och baxades hem utan husses hjälp. (Sådana här shoppingorgier låter jag honom gärna slippa, han är måttligt imponerad av min totala respektlöshet vad gäller Mammons påverkan på hund och kattsaker man kan köpa:-) )

Väl hemma sattes trofén på plats och samtliga djur inspekterade den. Utom Juni. Hon tittade inte ens, och ville inte provligga. Vi tvingade henne förstås.
Nu står soffan fint och blir använd av katter och småhundar varje kväll. Juni själv lägger sig fortfarande envist i soffan. Varje kväll.

Vi fick en dyr lädersoffa, mjuk, skön och superbekväm:-)

Vän av ordning undrar förstås om vår bruna tik har någon annanstans att lägga sig, och ja, det har hon.
Bredvid sofforna finns några mjuka, stora och fina hundbäddar som man absolut kan vistas i, utan att dö.
Juni gör det bara under tvång.

Nåväl. Parallellt med detta fortsatte det nattliga kriget. Jag provade med alla möjliga och omöjliga sängar/bäddar/fåtöljer/filtar/täcken/korgar/dynor etc. Juni vägrade.
Varje natt vaknade jag och körde ned henne, för att vakna kort därpå med en stor brun snarkande och stendöv dobermann invirad i mitt täcke.

Juni har blivit nedkörd från soffan,
och lägger sig demonstrativt i den alldeles för lilla kattkorgen.

Även här en demonstrationsbild.
Juni har knölat ned sig i dvärgpinschrarnas korg framför spisen.
Notera blicken, och lägg till ett missnöjt, ihåligt, tyst pipande....

En natt jag låg där bredvid min tungt, och med självklar sovaisängenrättmin, dobermann och inte kunde sova kom jag på det!
Det enda jag inte provat var ju en människosäng!!

Sagt och gjort, jag började leta.

Jag tänkte mig en utdragbar säng för barn, helst en vit så att den kunde passa in lite snyggt i sovrummet. Ingen sådan kunde jag hitta.
Vi letade på Jysk, Asko och Ikea. På Mio, på nätet, auktioner och på blocket. Givetvis fanns en och annan, och de var då stationerade i övre Norrland eller sydligaste Skåne. Typiskt!
Ja, eller så kostade de så mycket att jag inte för mitt bara liv kunde få mig till att köpa eländet. Jag menar, sängen var ju ändå bara till HUNDEN….. !

Till slut gav jag upp. Jag hittade ingen barnsäng, som såg snygg ut i mina ögon, och dessutom tilltalande för Juni med sin starka åsikt.  Med det menar jag att hon skulle kunna tänka sig att sova i sängen, alltså ligga där hela natten. Inte vistas i min säng längre, utan byta plats nattetid.
Vis av erfarenhet vad gäller soffan hade jag knappast någon förhoppning om att det hela skulle lösa sig.

Juni tar sig friheter, och solar tom på vardagsrumsbordet! 

Flera månader senare dök tillfället med stort T upp. Det visade sig att min egen säng från barndomen stod och skräpade hemma hos mamma, och en dag när jag var förbi där fick jag den med mig hem.

Jag baxade in den i bilen, släpade, svor och lyfte den upp för trapporna i Vita huset och VOLIA! Så stod den då där.
Den bäddades efter alla konstens regler, och så var det dags att visa den för Junibrun.

Med tanke på hur hon några månader tidigare så totalt nonchalerat den dyra, nyinköpta soffan hade jag inga som helst förväntningar. Jag förstod att min envisa och bestämda hund kunde reagera hur som helst. Troligtvis inte alls.

Kvällen kom, och det blev läggdags. Som vanligt har jag en modell mindre armé som har stenkoll på när jag tänker sova, och som då väntar troget vid sovrumsdörren. Juni kommer alltid släntrande sist.
Alla dök ned i respektive sängar, utom Juni som förvånat blinkade och tittade på den nya sängen.
”Varsågod” sade jag, ”Den här är din nu” varpå Juni hoppade upp och lade sig tillrätta med ett bekvämt stön, och tittade på mig med kloka bruna ögon. Och jag är bombsäker på att hon sade; ”Äntligen... Äntligen fattade du att jag ju ville ha en egen säng!”

Och så slutar den fyraåriga kvälls/nattplågan med Juni. Hon sover numera gott i sin egen säng, och ingen annan fyrbent vågar ta hennes plats.
Det är Junibruns privata:-)))

Junis nya ställe, lugnet har lagt sig!

Observera - stängda ögon, Junibrun S.O.V.E.R

Egna kudden också:-)