Vita Huset är tyst, bara TV:n surrar för döva öron. Hundarna snarkar avslappnat i korgar utspridda lite varstans i vardagsummet, katterna sover gott hos varsin dotter och två har slocknat i mitt knä.
Bästa, mesta tiden är nästan nu, med det mjuka mörkret utanför (jag är mörkädd, vill helst bara se det svarta på tryggt avstånd genom fönstren), månen där uppe, högt på himlen, hela pensionatet på undervåningen, med alla sovande små (och stora) vovvar, och mest av allt - lugnet här hemma. Tystnaden är skön, och den aktiva dagen långt borta.
Jag tror jag tar Grisen under armen och beger mig med min sovande katt till John Blund.
 |
| Grisen och Happy, trötta småmissar. Och en är nästan mosad.-) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar