Det här med att leva...

 - Hej!
Nu var det länge sedan jag skrev, inte för att jag inte har något att säga men jag har liksom annat för mig. 

Men häromveckan började det kännas konstigt i min mun, och mattarna sade att jag luktade död och det kanske jag gjorde? 
För min del gjorde det mest ont och fast jag försökte äta som vanligt kändes det inte bra. Jobbigt. 
Det värsta var att de tog mig till vår vanliga veterinär, Laura, och henne gillar jag för det mesta, men nu sade hon att jag måste opereras och att hon inte kunde för att det var känsligt att söva en så gammal hund. 
Jag förstod inte vad hon pratade om om jag ska vara ärlig? Det enda som är känsligt på mig är min mage som inte vill vara tom....

Och jo, jag har ju levt ganska många år, men det var inte så länge sedan jag var på en stor SKK utställning, och där slutade det ju som det bara kan sluta - Jag blev Best In Show såklart!
Det var typ en månad sedan och nu tror människorna att jag ska dö? 

I alla fall så körde gammelmatte mig till Vendelsö Djurklinik där taxens första mamma bestämmer. Jag trodde hon var schysst, men de lurade mig totalt med en spruta och sen vaknade jag upp några timmar senare utan de sista av mina tänder! Det var inte så kul, så jag skrek tills matte kom, och då släppte de ut mig direkt. Skönt! 
Och nu pratar alla om att jag är fantastisk som opererats och överlevt, men jag själv tycker det häftigaste är att jag får värsta lyxigaste maten! Det var det jag var mest intresserad av direkt jag kom hem - MAT! Det riktigt gnagde i magen gjorde det. Usch. 

Hur som helst, ingen behöver vara orolig för mig, jag har det fint, kanske lite hungrig men annars är det bra tack. 😊

Hälsar Saga
Född 2009 

Äntligen på väg hem från det här hemska stället!

 

Värmer mig med Loppan. Kattkompisar är okej ändå....