Jag har så många funderingar, mitt huvud är fullt av frågor,
och människor runt mig suckar ofta av allt jag fnular över och de inte kan svara
på.
Ibland orkar de inte ens hänga med mig i funderingarna.
·
Kan min hund verkligen känna på sig när jag är
ledsen? Hur fungerar det?
·
Hur kommer det sig att flygplan kan flyga? Vän
av ordning förklarar – jag fattar inte helt ändå.
·
Varför sjunker inte tunga båtar?
·
Tänk att människor köper hundar för mellan 50
och 100 tusen…..? Och ibland, ganska ofta hundar som har en massa problem, varför
gör de det?
Jag bestämde mig för att lägga ut en annons på Blocket på en
dyr hund (36 tusen) för att jag var nyfiken på företeelsen att så många
människor betalar en massa mycket pengar för en valp. Oftast dessutom en
blandrasvalp. Och jag blev mycket förvånad att så många var beredda att betala
en -i mina ögon, fantasisumma för en valp.
Hur tänkte de kring det?
Alla jag känner har rashundar och kan berätta hur de här människorna fungerar,
utifrån sin egen synvinkel.
Jag vill veta hur de här människorna fungerar utifrån deras synvinkel.
Nåväl, jag sålde valpen sedan för normalt valppris, även om
jag hade köpare för 36 tusen, det kändes bäst.
Nu när det pratas extra mycket om hundars varande, blandraser versus rashundar, hälsa, och
prissättningar, så funderar jag ännu mer på hur det kommer sig att många av mina kunder
på pensionatet fortsätter köpa hundar för 45-70 tusen?
Jag bestämde mig för att testa att göra en annorlunda
annons, och se vad som skulle hända?
Om jag sedan säljer min valp för fantasipriset eller inte är
egalt, jag är mest intresserad av att blandrasuppfödarna säljer sina hundar så dyrt
och vi rashundsuppfödare så billigt. I alla fall med tanke på det enorma arbete
vi alla lägger på våra valpar.
* Vad styr marknaden?
* Vad är seriöst?
* Vad är oseriöst?
* Vem bestämmer vad en vara eller en hund kostar?
* Vem bestämmer vem och vad som är seriöst?
* Är en pizza på ICA för 35 kr lika bra som en på en restaurang för 125 kr?
* Varför kostar ett hus mer än vissa andra?
Idag har jag fått brev från en uppfödar kollega som blivit sååå ledsen för att
min valp är så dyr.
Hon har en kull jämngamla valpar med mina.
Min tik är en av de absolut vinstrikaste tikarna i Skandinavien. Hon har fler juniortitlar än vad någon annan kines någonsin vunnit. Hon har BPH med
superresultat. Hon är fullt hälsotestad. Hon är mamma till en Cruftsvinnare och
till Sveriges vinstrikaste tik förra året. Pappan är lika mkt champion han och
BPH-testad och kommer från utlandet. Vi åkte 18 timmar lång väg för att kunna
para och lika långt hem. Kullen har en inavelsgrad på 0 och mamma och pappa är
ganska till åldern och superfriska och fina.
Den här andra uppfödaren har nästan aldrig championtitlar på sina
föräldradjur. Vissa har patella 1 och kostar 20-25 tusen - samma pris som jag
brukar ta.
Och som sagt var, hen är en av dem som skrivit mest om hur oseriös jag är idag
på nätets alla forumsidor.
När jag köpte min utländska dobermanntik Tania för 10 år sedan kostade hon totalt 45
tusen.
Alltså år 2012. 45 tusen.
Det betalade jag och jag har njutit av min hund sedan dess och hon har varit
värd vartenda öre.
Ibland ger jag bort valpar. Och ibland testar jag för att lära mig mer, att
lägga ut en ganska dyr valp.
Oavsett pris på mina valpar så är de alltid uppfödda med tid, kärlek och allt
gott jag kan ge och skicka med dem i livet.
De är vaccinerade, registrerade i SKK, avmaskade, chipmärkta och försäkrade. Jag
finns för valpköparna resten av deras nya familjemedlems liv när de behöver,
och jag njuter av att se ”mina” valpar göra andra människor lyckliga. (Lika
mycket som jag sörjer med de som ibland drabbas av något olyckligt med sin
valp, även om det turligt nog händer sällan).
Bara en del av alla mina tankar kring detta - jag har ännu inte bestämt hur jag ska göra med min valp, förmodligen
säljs hon till ett vanligt valppris, jag var som sagt var mest nyfiken på
de människor som köper så dyra hundar, och hur det kommer sig och vad de
attraheras av. Hur ska vi kunna utvecklas och lära oss om vi inte utforskar?
Det jag inte var beredd på var den fullständiga
smutskastningen jag skulle råka ut för idag.
Det har ringt och skrivit människor hela dagen, och allt från hot om att jag
måste bort från SKK- organisationen till att jag inte bör döma en enda dag mer i
mitt liv, till att jag är en sorg för uppfödarSverige har nått mina öron och
min mailbox.
Jag har funderat hela dagen på hur våra fantastiska hundar
kan ha så arga hussar och mattar.
Hur människor som lever i ett land som Sverige kan bestämma att andra ska
hängas ut beroende på den prissättning de har på sina hundar.
Att människor kan bestämma att någon (jag) är oseriös beroende på var jag
annonserar mina valpar och på vilket pris jag tar för dem.
I ett land som Sverige som har en lag om fri prissättning.
Hursomhelst - så räknar jag mig definitivt som en seriös
uppfödare, som älskar mina hundar och vill deras bästa.
Jag gillar också att man pratar MED mig och inte om mig.
Bamsekram till er alla.
Var snälla mot varandra, och agree to disagree 💗
Som vanligt kloka ord Jeanett. Man slutar aldrig att förvånas över avundsjuka och sjuka människor i Sverige.
SvaraRaderaNä, man blir väl inte förvånad. Egentligen. Men jag vill ändå tänka att majoriteten är snälla, inkluderande och härliga människor :)
Radera