Kennelklubben - Kommitté - Kompis

                                                                            Patrik och jag utanför SKK idag

                                 Knappast ett scenario vi kunnat tänkt oss där på filten med våra dobbisar 1985 😊    

En gång för länge sedan, innan jag hade körkort och bil, åkte jag på en hundutställning för att ställa ut min allra första dobermann.

Jag åkte kommunalt, och jag kan säga att det tog lång tid att ta sig till Uppsala med hund, packning och nervositet över vad dagen hade att ge. 

Min tik, som var dryga året, hade nyklippta klor, badad kropp och nytt halsband, låg bredvid mig på filten jag just brett ut på gräsmattan för oss båda att ha medan vi väntade på vår tur. 

Solen sken, jag hade tränat som en tok på att visa hund, klurat på vilken sida man satte nummerlappen och bytt skor säkert hundra gånger.
Livet kändes ganska bra där 

jag satt med hunden tills någon slängde sig ner och hälsade med hög röst och en glad min.

-       - Tja! Vi känner inte varann, men jag tänkte vi kunde bli kompisar? Vi är ju unga båda två, och har samma ras, till och med samma färg på dem ju!

Han räcker fram en näve, skakar min hand och skrattar brett.
Jag känner mig lite blyg, han inkräktar på min filt, hunden och jag sitter ju där och bondar och bygger revir och så kommer de här killarna…. Och stör?

Till slut släpper han min hand, men pratar oförtrutet vidare, klappar på min hund och teaterviskar att han kollat in alla och de är lastgamla allihop – minst 30 pannor och ännu mer, vi ÄR DE ENDA UNGA – lika bra att vi blir kompisar direkt!

    - Jo, men vi kanske kan bli vänner, jag nickar och betraktar den unge mannen och känner att han också är en del äldre, typ 20, och så känner jag mig barnsligt liten när jag tänker efter. Men han borde vara någorlunda trevlig, han har ju en fin brun dobermannhane, så helt fel att lära känna killen är det nog inte. 

Och så gör vi det. Lär känna varandra alltså. 

Vi fortsätter med dobermann, utvecklar våra hundintressen hamnar isär, och möts igen när jag får den unge mannen i fråga som handledare när jag gör min praktik på ett större djursjukhus i Stockholm. 

På den tiden är jag lite modigare, och tjejkompisen och jag tycker killarna är så allvarliga så vi bestämmer oss för att måla vår handledares hunds klor. 

Sagt och gjort, jag som är en riktig doer får det gjort snabbt, och så står dobermannhanen där med 18 kritvita tippex-klor och vi håller på att garva ihjäl oss av skratt. 

Herr handledare fnissar inte, utan straffar oss elever med 14 dagar på isoleringsavdelningen där vi får begrunda våra synder och tvätta bajs från magsjuka vovvar. 

Vi torkar och torkar och jag lär mig läxan att aldrig måla klorna på en snubbes hund. I alla fall inte om han är över dig i hierarkin…. Det kan lätt bli något man ångrar! 😊

Åren gå vidare och plötsligt har vi familj, barn, mera hundar och så utbildar vi oss till domare. Hundar är KUL! 

Vi blir äldre, tröttare, får större barn, känner fortfarande varandra och älskar hundar lika mycket. 

Fortfarande har vi många tankar och ideér, vi gillar hundar och vi upptäcker att vi har många gemensamma åsikter om vår organisation – Svenska Kennelklubben. 

Vi gillar att tillhöra en organisation som värnar hundar och tillåter människor att växa. 

Ett organ som kan hund och som försöker se till hundarnas bästa. 

Vi är stolta att tillsammans med nästan 400 tusen andra vara medlem i en av Sveriges största organisationer, och såklart få ta del i favoritämnet HUND! 

Idag har Patrik, jag och några fler väldigt engagerade haft vårt första möte i Kommittén för Uppfödarsamverkan, KUS. 

En kommitté inom SKK där vi fått i uppgift att stödja uppfödarna i arbetet för en god hundavel, och försöka bygga broar, stärka kommunikationen mellan uppfödare och organisation, och hjälpa oss alla att känna sig som en del i det vi faktiskt är just en del av. 

Det känns utmanande, roligt och förstås, ansvarsfullt.
Och galet spännande att få lägga största vikten vid det roligaste av allt – att jobba för uppfödarrollen! 

Jag hoppas vi kan bidra med något bra, vår stora organisation är fantastisk på många vis, givetvis kan den förbättras och det kan den med hjälp av dig och mig och alla andra. 

Vill du läsa mer om vår – din – kommitté och kanske andra kommittéer inom SKK? KLICKA HÄR              

Det här med Hundmat

Lite bakgrund

Min första hund kom till familjen när jag var barn. Hon åt människomat och lite ditt och datt. Det gick utmärkt och var ganska enkelt – hon var en liten sheltie.
Hos farmor och farfar fanns King, en harlekin grand danois på hur många kilo som helst. Min farmor stod timmar i sitt danska lantkök och bredde rågbrödsmackor till honom, om jag inte missminner mig fick han 19 stycken med smör och leverpastej till frukost och samma lika, fast med ost och skinka, till middag.
Farmor hade nog varit glad om hon hade haft tillgång till torrfoder.

Som tonåring började jag arbeta i en av Stockholms största djuraffärer, och vartefter åren gick fick jag min egen zoobutik, samtidigt som jag fastnade i hunduppfödningens grepp – jag startade en kennel 1987.

Parallellt med det jag gjorde arbetade husse i familjen som chef på några av de större hundmatsföretagen, och jag fick följa med utomlands och se hur maten tillverkades, höra hur tänket gick, och lyssna till en aldrig sinande ström föreläsningar och egentligen bara massa, massa om just djurfoder.

Idag har det i runda slängar fötts ett tusental hundar och katter hos oss, och med mitt arbete under 20 år som ”hundpensionats-tant” har jag mött så galet många hundar, ägare, åsikter, matrutiner och magar att jag tänker att jag faktiskt har lite åsikter som vilar på erfarenhet. 

Min tanke om hund och kattmat 
Jag tror att alla foder i grunden är bra. De fungerar olika på olika hundar, men inga foder i vårt land idag är skadliga eller dåliga.
Många människor har starka åsikter om hundmat, och debatten rasar vad gäller motpolerna torrfoder versus färskfoder.

För mig är det viktigt att våra djur tycker om maten de får. De måste vilja äta den, annars blir det besvärligt, särskilt om vi reser, ska tävla, och hunden/katten måste vara i toppform.
Samma sak om det är en blivande mamma – hon behöver all näring till sina bebisar, men också till sin egen kropp som jag vill ska komma snabbt i form efter småbarnstiden.

Egentligen tror jag att alla foder är bra, men de fungerar olika på olika djur.
Det gäller att hitta det fodret man trivs med, oavsett vad andra säger och tycker, och så kör man på det.

Torrfoder versus färskfoder 

Hos oss ger vi färskfoder som en smakretare, som utfyllnad eller ibland till väldigt kräsna hundar. I alla lägen föredrar jag torrfodren, som funnit så mycket längre på marknaden, och där studierna och kunskapen kring innehållet och hur hundarna växer på det har dokumenterats så mycket längre.

Jag skulle aldrig ge våra djur BARF (Bones and rawfood), på grund av mina egna personliga rädslor för smittor, men också för att ben skulle kunna hamna fel.

En intressant artikel om Rå och färskfoder, finns att läsa hos Statens Veterinärmedicinska Anstalt - KLICKA HÄR

Våra raser

De fyrbenta hos kennel Jean Dark består av olika raser som har olika behov.

·       * Dobermann 

Är en aktiv ras som inte så lätt blir tjock. Tvärtom, de kan ofta vara svårt att få hull på. Speciellt unga hundar som äter massor, och ändå lätt ser ”slaniga” ut. Enligt min erfarenhet behöver de ett fett foder som är smakligt och snällt mot magen – många dobermann är känsliga och de kan reagera på den stora mängd de behöver få i sig genom att bli lösa i magarna.

·      * Greyhound 

Är en stor, snabbt växande ras som ofta är kräsna, väldigt känsliga i magarna och också de behöver ett vakande öga över sig, speciellt när de växer.

·      * Chinese crested dog 

Sunda och generellt lätta små hundar som mår bra på det mesta i hundmatsväg. De gillar allt och växer lätt alldeles rätt.
Päls och hud vill dock ha bra mat, som de flesta hundar.

  * Siames och Sphynxkatter

·    

Katterna får vara med på ett hörn också – och det kan vara bra att veta att katten inte alls är en mindre modell hund.
En katt är en helt annan art än hund, de är helt enkelt olika djur, med helt olika behov och inte lika hundar alls vad gäller utfodringen.

Båda de kattraser vi valt att leva med är aktiva, sociala och har ett stort behov av ett foder med hög fetthalt.
Det måste ha en hög smaklighet, det ska alltså vara gott, annars vill våra kräsna jamare hellre ha något annat.

Spannmålsfritt, glutenfritt, blablabla-fritt

För mig ska ett bra foder innehålla så mycket naturliga råvaror som möjligt. Jag gillar att fodret har funnits ett tag, att företaget är relativt stort och jag har alltid i minnet att det är mina djur som ska äta maten – inte jag.
Det vill säga att det är köttätare som ska tillgodogöra sig maten, och att våra kroppar är olika. En hund är en hund. En katt är en katt. Och en människa är en människa

Många frågar vad vi ger våra hundar och varför.

Jag har mer och mer börjat tänka på vad jag äter och hur de djur som jag äter har haft det. Jag kommer aldrig kunna bli vegetarian – för mig är en bit vällagad kött bland det bästa som finns.

Däremot kan jag tänka på hur djuret som blir min köttbit har haft det. Hur kon som levererar min mjölk har det och hur hönan som jag får ägg (och kött) ifrån egentligen mår?
När jag börjar reflektera över det här skäms jag över hur jag tänkt (eller inte) förut, och jag mår riktigt illa när jag funderar över hur vi människor faktiskt behandlar djuren som vi äter, både medan de lever, men också när de ska slaktas.
Varför är vi så grymma?
Varför struntar vi i detta som konsumenter? 

Och så har jag hamnat i vilka enorma mängder djurmat jag konsumerar – eller mina djur konsumerar. Tanken har växt i mig, jag vill faktiskt inte att mina djur ska vara en del i orsaken till att andra djur måste lida.
Jag vill ge så bra mat som möjligt och jag vill att djur runt mig ska lida så lite som möjligt.

Brit Hund och Kattmat
På kennel Jean Dark ger vi Brit hund och kattmat. Brit är ett familjeägt företag sedan 1994. 

Jag gillar deras tanke att använda färskt kött i tillverkningen. Att kött och fisk är huvudingrediensen och ligger på 40-75%.
Och jätteviktigt – man använder sig av djur från certifierade gårdar, och helst närproducerat. Jag har dessutom valt att ge mina hundar mat med hjort och vildsvin, djur som är frigående, och några av hundarna får fisk. Jag själv skulle ALDRIG få för mig att köpa kött från de stackars danska grisarna, eller konsumera svin överhuvudtaget från utlandet - det är svenskt som gäller, och jag vill vara säker på sådant vad jag än köper egentligen.
Jag äter kött och mejeriprodukter med eco stämpel – jag vill att mina katter och hundar också gör det.

Tänket att naturen erbjuder en mängd hälsobefrämjande råvaror passar mig, och det känns bra att veta att Brits produkter aldrig innehåller konstgjorda konserveringsmedel eller färgämnen. Inte heller används konstgjorda smaktillsatser.

Jag vet också att företaget har en kontinuerlig kontroll av leverantörerna så att de följer riktlinjerna som innebär att de till exempel inte får använda antibiotika i tillväxtsyfte och att de ska svara för en god djurhållning.

Kort och gott, jag kommer nog alltid att gilla kött. Jag kommer nog alltid ge mina hundar och katter ett foder som har en hög kötthalt.

Och jag kommer alltid vilja att djur runt mig ska ha det så bra som möjligt under sina år på jorden. 



Vad ska jag ge mitt djur?


Debatten rasar, många föredrar, avskyr, älskar, propagerar och vill påverka. 

Själv tänker jag att bästa rådet kring hund och kattmat är:
Testa dig fram till vilket foder som är bra för just ditt djur. Känner du dig nöjd? Är din hund eller katt fin, välmående och stark?
Fortsätt mata med det du gör då, och glöm inte att frisk luft, sol, motion och många skratt varje dag, kombinerat med bra mat gör susen för ett härligt liv! 

Och ett ps
Spännande hundgodis hos Brit är bland annat serien med insekter som våra hundar bara Älskar. Vid första anblick ganska läskig tanke, men något som börjar bli stort också inom humansidan. 

Jag minns att när vi var i Thailand så serverades larver och insekter till sugna tvåbenta på marknanden i Khao Lak.
Proteinrikt, lättåtkomligt och tydligen framtiden i matväg. Jag är inte mogen för egen del.... 

Läs om det KLICKA HÄR
Läs mer om Brits godis serie  KLICKA HÄR 

Jag gjorde stora ögon när jag förstod att det inte precis var chips de stod och sålde,
utan larver, maskar och annat smått och ...."gott".
Inget jag kände mig mogen att testa, men kanske faktiskt något för mina hundar.

Hm.... 😊

Tack Bosse Edoff och Anders för tankar och råd när jag funderar över saker!
Och tack Linn, Felica och Bitte för bilder och teckningar!