Hundpensionatet – Telefonsamtal

-       Hej! Det e kris, kan ni ta emot min hanhund en vecka? Han är stor, snäll och svart.

-       Hej, ja, det kan vi säkert, när vill du komma, och är din hund vaccinerad samt försäkrad?

-       Jadå, allt i sin ordning. Vad bra, men då kommer jag!

-       Vänta, vilket datum, och vilka tider vill du lämna och hämta, och vad är det för ras du har?

-       Det är en blandras. Stor. Jättestor, fast inga problem, han e snäll.

Kunden babblar på om hundens utseende medan han letar efter sin almanacka, hojtar med sin fru om tiderna de kan lämna, och när de ska hämta sen, och var flygbiljetterna egentligen ligger??

Jag suckar, monterar fast luren i örat och passar på att mata våra kanariefåglar medan jag väntar. Håller undan telefonen lite när han skriker en svordom samtidigt som han genast och lite generat ber mig om ursäkt.

Jag är van, nickar överseende och funderar återigen på varför många kunder ringer och bokar plats på ett hundhotell utan att veta datum man vill komma och har dessutom har slarvat bort flygbiljetterna så det inte går att dubbelkolla?

-       Jag hittade dem! Han pustar glatt ut, och när jag frågar igen om ras, berättar han att hans hund är en korsning mellan labrador, mastiff och rottweiler.

-       Du vet, labbar, det vet du ju va det e, gulliga jyckar, sån ser min hund ut, bara liiiite större. Typ 20 kilo till…

-       Ja, fast han har sån där mastiffkamphund i blodet, så är han bara gullig. Som ett lamm fast snällare.
Han ler lite i luren, vi bokar datum och säger hejdå.

Fem minuter senare ringer han igen.
Frågar om vi kramas mycket på pensionat Vita Huset.

Jag svarar att vi inte gör det. Bara ibland, speciellt min man, han gillar att krama mig. Haha!

Kunden svarar lite kort att han menar kram av hund.

-       Ja, asså, om ni kramar min hund, då bits han. Eller böjer er över honom. Eller håller fast. Eller tittar han i ögonen. Eller klappar honom när han äter, det gör ni inte va?

Han fortsätter med lite entonig, malande röst berätta att hans hund är världens snällaste, han är ju nästan hundra procent labrador, och ALLA vet ju hur labbar är, och så tillägger han att han ju inte behöver lära mig om hundraser – För du är ju expert!

-       Men grejen är i alla fall att min hund vill hälsa, och pratar gärna med folk, men bara på sina villkor. Man får inte göra nåt han inte vill, för då bits han.

Vi avbryts av att frun i huset inte hittar vaccinationspappren, hon tjuter stressat och mannen lägger på innan jag hunnit sagt ens ett pip.
Det gör inget, pipet har typ fastnat i halsen på mig, och jag tänker levande tankar om den lilla söta mastiff/råttan/labben/mest gulliga labben som ska komma till oss och mingla och absolut inte tittas i ögonen, klappas, kramas/lutas över eller bara inkentinken som den lilla söta herrn inte har lust med.

Phu.
Det är kul med hundar Jeanett. Kul, jättekul. Och mysigt.

Mmm.

Och så fortsätter en helt vanlig dag på jobbet. Hundpensionatet Vita Huset.