Jeanetts Tankeverkstad: Jag har en grej i magen

Bildkälla: http://www.10fakta.se/wp-content/uploads/2017/02/mage1.jpg

Ja, jag har väl egentligen många grejer i magen, magsäck, bakterier, hur många meter som helst av tarmar, livmoder och äggstockar, enzymer och tja, kanske en del matrester också? Men jag har en annan grej i magen också, den visar sig ibland, inte så ofta, men när den gör det så måste jag följa det den vill – för om jag gör det omvandlas grejen till fjärilar och jag mår superbra. Fiffigt va? 😊

Den här grejen jag har dyker upp när jag minst anar det, och de gånger jag haft den har det blivit ganska så bra. Jag gillar helt enkelt min grej-i-magen!

För några år sedan gjorde vi en kombination vi trodde skulle bli bra, dottern och jag. Det blev bara tre valpar i kullen, och den enda tiken behöll vi själva.
Hon blev medioker.
Medioker duger bra. Men inte när man som oss, vill ha det där lilla extra. Vinna lite extra, ha en exteriör utöver det vanliga, vara extra trevlig och tja, extra allt helt enkelt.
I alla fall.
En puff blev lite stor och fick vara sällskapshund och den sista hanen hade två testiklar, varav en var ganska bångstyrig. Kastration och sällskap på den – check.
Suck.
Uppfödning är liksom inte så enkelt.

Nåväl. Tiden gick, ett löp klart och så var det dags igen. Tiken var redo för hane och jag fick en känning i magen.
Puttade bort den.
Nähä du!! Den går inte.
Det fladdrar lite och kräver.
Jag vägrar.
Tror inte mina egna magkänslor. Den måste ju vara sjuk??

Magen är envis och jag får second thoughts. Ringer kompisen och berättar om magen. Att den kräver och att jag inte håller med.
Hon skrattar och säger att jag måste lyssna. Påminner om en hel del sådana här maggrejer jag haft och vi pratat om genom åren, och när den kommer så måste jag följa den.

Jahaja.

Jag berättar vad magen vill och hon ojjar sig lite. Håller med, krävande mage faktiskt, ja visst, men bara att köra.
Jahapp.

Kompisen har rätt.
Magen har rätt. Okej.
Jag pratar med dottern.

Du vet den där kullen vi hade, den med en krypt hane, en för stor hane och en medioker tik? Jag vill att vi gör om den nu.
Dottern himlar med ögonen, suckar och säger att det vill inte hon. Hennes mage har INTE tänkt att det blir en bra grej.
Mamma, är du medveten om att man får para en tik max fem gånger? Det är jag.
Är du medveten om att du vill göra om samma kombination som inte gett oss ett smack? Det är jag också.
Pinsamt medveten.
Men jag vill.
Jag måste.
Dottern är tålmodig och himla gullig, ok, då gör vi det. Men du är skyldig mig efter det! Och det är jag gärna. Fjärilar i magen av gjorda kombinationer gör mig alltid otroligt välmående och jag är nog ganska bra att förhandla med i de lägena. Jag går med på allt, bara jag får som jag vill först. 😊

Valparna föds en kall vinterdag och jag blir genast besviken. Den där jefla magkänslan har övergivit mig, totally, det ser jag direkt.
Tre hanar, två ser redigt fina ut, och två söta flickor, men alldeles för håriga för min smak. Blä.

Jaja, vad är väl en bal på slottet, jag surar ett tag och de små växer.
De är glada, sociala, och galet välkonstruerade. Och håriga.
Alla vill ju föda upp sin dröm, i mitt fall en kines med lång böljande crest, ymnig svans och resten ska vara naket. Punkt.

Vi får sälja alla och börja om.
Eller satsa på dobermann, det funkar ju liksom.

Jag funderar och funderar och telefonen går plötsligt varm – många vill ha flickorna, speciellt min favorit.
USA, Ryssland, Sydafrika, Frankrike och England. Please Madame, she could really come to us. We would love her for ever. Jojo, kanske man skulle sälja babyn till utlandet?
Valpen tittar på mig med långa ögonfransar. Hon är toksöt.
Min messenger går också varm. Nestorn på kines, hon som lärt mig så mycket ler på andra sidan dataskärmen, och frågar om jag ser att valpen ÄR en liten stjärna.
Jag ser det.
Hon påminner om att alla kan ha ett fel, eller några. Den perfekta hunden finns inte.
Jag håller med och skrattar när hon erbjuder lillan ett hem.

Anniebaby

Vill DU köpa valp av mig?! (Hon vill köpa valp av mig, av oss!)
Jag svarar snabbt att det hade varit fantastiskt, men valpen ska stanna. Såklart ska hon det, hur tänkte jag egentligen???
Magen vrider sig lustfyllt, och det fortsätter den med när vi skickar vår lilla hane i kullen med nya husse till Ryssland, brorsa ett och två till sina familjer och syster yster åker norrut till kärleksfull och längtade matte.
Och så har vi lilla fröken Ögonfrans kvar. Hon tittar på mig under lugg och jag blir hjälplöst förälskad.

Dottern och jag döper henne till Annie. Jean Dark Annies Song efter den där fina låten ni vet…
ANNIES SONG - Klicka här

Fröken ögonfrans passar oss som handen i handsken. Eller mig.
Hon ligger i min famn om kvällarna. Trampar kavat på när det är hundpromenad och hänger med på det mesta vi gör.

Det mesta dottern gör. Smygande försvinner hon från mig och övergår omärkligt till att välja bort mig som nummer ett och så har hon gjort dottern till sin människa. Sorgligt och gulligt.

Duon tävlar första gången på Annies 4 månaders dag.
Lillan är som en docka – en miniatyrkines- svansen i topp, sockertoppsblick-under-lugg- och världens finaste. Såklart jag tycker hon är världens finaste, men domarna håller med och debuten slutar med ett Valp Best In Show. På Specialen – WOW!
Dottern som inte har hälsan helt med sig får en energikick som heter duga av vinsten och de miljoners priserna.
Själv blir jag galet stolt, men mest av allt lycklig för Lillmattes skull.

4 månader på dagen -
och BEST IN SHOW - Valp på rasspecialen!

Och så fortsätter tävlandet – med fantastiska framgångar.
- Annie debuterar i Juniorklass med vinst och sen vinner hon årets SAMTLIGA JUNIORVINSTER i de nordiska länderna. Alla gånger i mördande konkurrens, en gång med över 20 söta tikar i samma klass!
!!
* Dansk Juniorvinnare
* Norsk Juniorvinnare
* Svensk Juniorvinnare
* Finsk Juniorvinnare

* Helsingfors Juniorvinnare
* Nordisk Juniorvinnare

Aldrig i min vildaste fantasi hade jag tänkt att vi skulle föda upp en hund som fick vinna alla dessa tunga vinster i sån galet stor konkurrens.
Jag spricker nästan av stolthet. 😊
Dottern får blodad tand och trots sinande ork bestämmer vi oss för att köra, och så KÖR vi!
Annie får tävla som en tok, och hon älskar det!

De två unga är söta ihop, och varje gång jag ser dem njuter jag dubbelt. En vacker hund är en fröjd för ögat, och när handlern dessutom är en älskad unge blir det dubbelt kul.

Annie fortsätter kamma hem vinster;

Hon blir champion övernästanallt känns det som;
Norge, Danmark, Finland, Sverige, Tyskland, Bulgarien och får förstås en massa Vinnartitlar i flera länder.
Bundessieger och en hel hög andra fina behäng före sitt namn och så står hon högst på BIG pallen och blir BIS-2 på en kennelklubbsutställning.

Vår lilla Anniepannie.
Som vi har fött upp.
Som liksom bara är vår gullegris.
Som faktiskt kommer ur en-måste-känsla-i-min-mage.
Så det kan bli

Annie 💜

Tjejerna laddar inför finsk vinnare 2014

Annie fyller fyra år idag. Inte klokt vad tiden går. Och vad KUL vi har haft! Hoppas du är stolt Felicia – för det är jag 😊

Annie har fått hundtårta och långpromenad idag. Nu sover hon fint på sin näsa under en filt, och njuter av livet.
För sån är Anniepannie. En livsnjutare.