En svart, mardrömshelg

Ibland är det inte kul att vara uppfödare.
Speciellt när man inte ens hinner få BLI en uppfödare.

Ute skiner solen, blommorna strålar ikapp och fåglarna bygger bo och sjunger serenader och tirade för varandra.
Våra hagar skimrar i grönt och ser inbjudande goda ut, både i våra människoögon och i våra hungriga hästars ögon. En del har vi vikt till mamma/barn hage, och tanken var att Florida och hennes lilla baby skulle gå i den. Ja, när baby kom vill säga.

I helgen var det dags, inget som vi märkte, fast vi har punktmarkerat vårt sto, och tittat till henne mest hela tiden.
På natten gick äldsta dottern sist i säng, upp nån gång ännu senare för att kolla och jag fick morgon tidigt, allt för att inget skulle hända.
Och så hände det ändå....

Den lilla var död innan han ens hann sätta sina små hovar på backen och ute gapar hagen sorgligt tom.

Ett ovanligt fult felläge gjorde att vårt lilla babyföl inte kunde komma ut, och inte ens veterinär med kollega och sövd mammahäst fick ut honom.
Efter mycket om och men och till slut fick de förstås ut fölet, men Florida mådde inte så bra och ligger fortfarande kvar på kliniken. Förhoppningsvis kommer hon hem imorgon, och vi hoppas verkligen att inga fler komplikationer tillstöter.

Helst vill jag inte skriva alls om det här, helst vill jag bara glömma.
Men många frågar, undrar och har hoppats med oss och jag tänker att nu får alla veta.

Veterinären säger att vi bara hade otur, Florida är byggd alldeles naturligt och borde lätt kunna få fler föl.
Själva känner vi att vi är tacksamma att Florran får komma hem och hoppas hon snart kryar på sig. Fler uppfödningserfarenheter vet jag i dagsläget inte om vi ska utsätta oss för - vi får fundera på saken.

Tack alla ni som skickat gulliga ord och rader - de värmer <3
Och TUSEN TACK Jessica för att DU finns och för att du ALLTID hjälper, ger råd, sörjer med oss och gläds med oss när det behövs.
Tänk att vi har en granne som du!!