ÖNSKELISTA

Bilden har jag snott från nätet - men tankarna är mina alldeles egna ;-) 

1 december….
Barnen pratar julklappar, och första önskelistan har satts upp på kylskåpet. Varje dag flera gånger om dagen ser jag de uppstaplade önskningarna, och påminns om mina egna. Mina drömmar, tankar och önskningar jag har som uppfödare och dobermannälskare.

Den största, mesta och hetaste önskningen för mig är att DCM skulle utrotas. Alltså att våra dobermann inte längre drabbades av hjärtproblem.

Eftersom jag förstås inte kommer att vakna upp och upptäcka att Gud  är så god att han låtit min julklappsönskan gått i uppfyllelse, tänker jag att själv är bäste dräng.
Det vill säga att vi tvåbenta får arbeta för saken på egen hand.

Enkelt sagt så tror jag att vi MÅSTE samarbeta (Ja, jag VET. Jag har sagt det förr. Tjatat om det och tar upp det gång efter annan )
I min värld kommer man snabbare framåt om man gör saker och ting ihop. Man måste inte tycka lika, man måste inte älska varandra, men man kan arbeta sida vid sida.

För mig ter det sig märkligt att vi testar våra dobermann för höftledsfel. Vi testar dem för ögonfel, vi testar deras mentalitet, vi testar deras brukbarhet och vi testar deras exteriör. (Ganska ofta också) Men det enda som våra hundar verkligen DÖR av är det många som inte testar.

?!

Varför då?

Jag önskar mig att ALLA börjar testa sina dobbisar innan parning – innan varje parning, år efter år- och jag önskar mig att INGEN valpköpare köper valp från otestade föräldrar. Oavsett vilket land man väljer att köpa från. (Inte heller för unga föräldrar ska man köpa från.)

Dessutom önskar jag mig att vi börjar hålla koll på mor och farföräldrar, testa dem också. Dvs inte bara testa våra aktuella djur, utan testa dem som redan använts, så vi VET att det material de lämnat är bra att jobba med.
Är ni med? :-)

Okey. Nu har jag önskat att DCM är utrotat, eller att vi i alla fall jobbar på ett bra sätt mot sjukdomen.

Jag har fler önskningar;
Jag önskar mig att Svenska Dobermannklubben börjar jobba för och med våra uppfödare. De få vi har kvar. ( I know, detta har jag ältat fram och tillbaka på kors och tvärs i flera år också, men ni vet hur det är, när man önskar sig en sak och inte får det, då går inte önskningen över….)

Det farligaste för vår ras just nu är INTE DCM.
Det farligaste är att det inte finns hundar att tillgå i vårt land.
Det föds för få valpar.

Bara i år har vi reggat ca 50 dobermann. + -

En svindlande låg summa, och jag är säker på att våra uppfödare behöver mer uppmuntran, hjälp och stöd för att fortsätta sitt avelsarbete.
Ett arbete som är oerhört viktigt om rasen ska fortleva och utvecklas på ett gynnsamt sätt i vårt land.

Jag tror att vi behöver satsa på uppfödarna för att få mer aktivitet kring vår ras. Och jag skulle önska att vår klubb trodde samma sak.

God Jul !