Fånga dagen

Det står en frieser i vår hage....

Rätt utanför vårt hus faktiskt. Hon bara står där, är vacker att se på och fyller hela mig med en varm må-bra-känsla.

Martha är ena dotterns fina häst, och jag har förmånen att få se och njuta av henne varenda dag. Och det är verkligen inte det sämsta :-)

Foto
Sofia Lemmeke

GOD JUL!!

Från oss alla

Till er alla :-)

Tomten kom tidigt i år!

Telefonen riiinger bestämt, och jag har inte tid. Fullt upp med kattungar/hundar/middag/hundpensionatet eller vad det nu är. I vilket fall som helst svarar jag ändå.
Trevlig röst i andra änden, en hundbekant som övergått till väninna, babblar glatt och vi pratar bort många värdfulla minutrar. Egentligen är det än mer värdefullt att göra just det, prata bort tid. Vad ska man med all tid? Jag använder den till att försöka hinna allt jag ska, inte alltid så kul.

Nåväl, det här samtalet var desto roligare.
- Du, jag måste fråga en sak, du är ju så himla engagerad i DCM på dobermann. Varför Holtertestar inte du lika mycket som du ultraljudar?
Jag svarar som det är, att jag tycker det är superviktigt att testa, men att jag vill testa många av mina hundar, egna här hemma, hela kullar, och givetvis hundar hos mina valpköpare.
Och så konstaterar jag fakta, våra dobermann behöver testas minst en gång om året så länge de går i avel, samt definitivt som gamla, och ett par tre gånger under sin livstid om man ”bara” har dem som sällskapsdjur.
Om man betänker att ett Holtertest kostar ca 4-5000 kronor är det svårt att testa många hundar varje år.
Thats why. 

Jag har helt enkelt valt att Holtertesta majoriteten av de som går i avel, men koncentrera mig på att ultraljuda så många jag bara kan få till.

-Men om du hade en egen väst, att Holtertesta med, skulle du använda den då? Hon frågar vidare och lyssnar intresserat när jag utropar att jag absolut och SJÄLVKLART skulle testa varenda hund jag hade och några till.

-Vilka då? Hon är mer nyfiken.
Tja, varendaste dobermann som ägarna ville testa skulle få låna västen, jag tystnar ett tag, funderar…. Babblar vidare. Ja, alltså nu HAR jag ingen väst, men OM jag hade en, ja då skulle jag slita ut den snabbare än tåget.
Alla som ville skulle få komma och använda den! Jag fantiserar vidare, drömmer om att vi skulle få fler att kolla sina hundar, fler att tänka framåt, fler att vilja vara med på ”samarbetståget” istället för att sitta och prata och skriva knas om uppfödare och ägare som de inte tycker gör/testar rätt etc.
(Faktum är att jag inte kan fatta att det ska vara så vansinnigt dyrt att få kontrollerat sina hundar. Riktigt skrämmande, eftersom det är viktigt att vi gör det)

Jag avslutar mina tankar och säger som det är, jag har 5-10 avelshundar, och det finns inte pengar att testa dem alla till den facila summan av ca 4-5000 per näsa per år….. 

Rösten i andra änden av telefonen låter glad – Du, vet du att du säger just det jag ville höra. Du säger att du skulle låna ut den till alla som vill. Tänk så bra om fler kunde få möjlighet att testa än mer. Jag ska ge dig en julklapp ska jag göra.
- Jeanett, börja leta efter en passande Holterväst, tala om hur jag kan betala, så caschar jag in det och du kan börja testa allas våra dobermann så fort den kommer.

?
Va, liksom?

Jag frågar om hon är full mitt på ljusan dan? Eller om hon skojar, för isåfall är det inte sådär jättekul. DCM är allvarligt.
Hon är allvarlig säger hon.

Jaha.
Jag berättar att en väst med tillhörande mojänger mmm, (jag är inte sådär jätteteknisk) går loss på kanske sisådär i runda slängar 14-15000 kronor.

När hon förklarar att hon är medveten om det, men att det får det vara värt, hon kan testa sina egna hundar och hon är fullt nöjd med att betala utgiften och på så vis vara med och hjälpa rasen framåt blir jag för en gång skull svarslös. Mållös.
Tyst.
Men inte så länge! Faktiskt så JUUUBLAR jag!! Jösses, jag hojtar till henne att jag ju kommer att slita ut västen, jag ska försöka få typ ALLA att komma och kolla sina hundar!

Hon bara skrattar, och säger lugnt, att jag kan slita ut västen allt jag kan, då köper hon en till…..

Tja.
What to say. 

I den oerhört sorgliga situationen vi är i idag, med så många drabbade hundar och ägare, där så många slutar eller bara flyr rasen och där så många ägnar sig åt att jaga folk och prata skit på nätet finns det verkligen några som vill samarbeta och hjälpa andra.
För att hjälpa rasen framåt.

Min BÄSTA Jultomtevän;
Jag är så oerhört glad över att du finns, och att du skapar denna möjligt för rasen!
Jag är så oerhört GLAD att du gör det här, därför att jag är säker på att detta kommer att få ringar på vattnet.
Jag är så oerhört glad att se att det finns människor som vill jobba tillsammans, som är öppna för mycket, och som mest bara vill gott.

Tänk att jag har fått min bästa Julklapp redan en bra stund innan jul!

Och så ett Ps till alla er som undrar
Det kommer alltså att finnas en väst inom kort i Vita Huset.
Du som vill är välkommen att använda den till din dobermann, och få resultatet avläst till självkostnadspris hos specialister i USA.
Är Du intresserad – kontakta mig efter julhelgerna.

Välkomna :-)

Dobermannvalpar

Ja, det är ju ingen hemlighet att vi inte fått till våra parningar under 2014. Men skam den som ger sig - vi har nya planer för det kommande året, och väntar bara på att våra tikar börjar löpa. Förhoppningen är att vi får ett knippe valpar under början av 2015.

Vårt mål är som vanligt att försöka få fram sociala, stabila, arbetsvilliga och snygga dobermann. Förstås med en stark hälsa och mentalitet.

Vi önskar av våra kommande valpköpare ett stort intresse för en pigg och glad liten krabat, mycket tid och intresse, och vilja att hjälpa oss i vår strävan att försöka få fram dobermann som på alla vis är rastypiska, så där lite extra. :-)

Rent konkret betyder det att vi önskar att våra valpar/hundar:

* Inte är ensamma hemma mer än 4 timmar per dag
* Får utvecklas inom arbete och gå kurs med sin ägare
* Höftledsröntgas
* Mentaltestas (MH och MT)

* Ställs ut någon gång under livet
* Gärna aktiv inom bruks/lydnad/annan aktivitet
* Hjärttestas minst tre gånger under sitt liv
* Vi kräver inte alls att Du som är intresserad tävlar, men vi tycker det är roligt med fina resultat :-)

Givetvis hjälper vi på Jean Dark till med stort och smått. Dock tror vi att dobermannrasen -som sliter med hjärtfel- behöver alla aktiva människor runt sig den kan få. BÅDE ägare och uppfödare måste hjälpas åt.

KORAD JEAN DARK NOA PERLE 
e. Multich Latvian W-10 ZTP V1B BH IPO 1 KK 2 Stay In Style AxiroStay In Style Axiro 
u. Korad NO V-08 Jean Dark Hot Couture

CH HR I TANIA DE AKIDO SAN 
E. AM CH Trotyl De Black Shadow 
U. Amely De Akido San

Ytterligare två tikar ska paras, de presenteras senare under våren, precis som alla blivande pappor.

Tjatmostern. Så In i Norden :-)

Nu är jag här igen.... Trodde aldrig det skulle ske, men det gjorde det!!

Lilla vinstrika Annie slog till igen. Helt galet, och nu, en knapp vecka efter Stora Stockholm går jag fortfarande med ett saligt lyckoflin i ansiktet,

För vet ni, Annie VANN IGEN!!! Drygt tio månader gammal har hon vunnit samtliga Juniorvinnartitlar i Norden!!

Grattis till Dig och mig Felicia, vilken underbar liten hund vi har :-)

NordJW -14 NOJW -14 DKJW -14 HEJW-14 FIJW -14 SEJW -14
Jean Dark Annies Song

Annie 

Andra fina Jean Darkare som visade framtassarna denna dag var SE UCH DK UCH Jean Dark Lady In Red som blev tvåa bästa tik i stenhård konkurrens.
Ca 15 juniortikar deltog, och totalt var kinesdamerna 41 st.

CH Jean Dark Lady In Red, Felicia och Annie
Stora Stockholm 2014 

Mycket stolta är vi förstås också över finaste Gossip, som knep en veteranvinnartitel! Gossip fyller snart 10 år, och var lika glad som vanligt,.
Hon hoppade, sprallade och tvingade sin hårt prövade matte att arbeta hårt för att få sin ystra veteran att springa som hon ville.
Och det gjorde Gossip - sprang som hon själv ville....! Såsom hon gjort med alla handlers och på alla utställningar, i alla år :-)

Se VV-14 Dk VV -14 C.I.B C.I.E Vice World Winner -10 Se, No, Fi, Dk,Vdh,
Int Ch Sdv ungh -06 Neumunster Jgd Sgr -06 LP II SPH III
Jean Dark Gossip

Grattis också till Noa, som blev 3 bästa tik på dobermannsidan, och totalt bästa Svenskfödda tik :-)

Korad Jean Dark Noa Perle 

Simonbebbar

Alla barn har en mamma. Och hon är alltid jätteviktig. :-)

Men den här kullen har en speciell pappa, och vi är otroligt stolta över hans första två små troll.

Fina Simons ungar ska bli spännande att följa,  både de vi har, och den kommande Nyårskullen. 

Det ÄR på riktigt...!!

DKJW-14 NOJW-14 NORDJW-14 HEJW-14 FIJW-14
Jean Dark Annies Song 

Sire KLBTW-13 Jean Dark Lemon Tree 

Dam NORDJW-10 SEUCH DKUCH VDHCH Sun-Hee´s I´m A Marionette

Det ÄR på riktigt.
Men det känns inte så. Det känns ..... overkligt.
För allvarligt, HUR mycket kan man liksom vinna med sin unga junior??

Jag har ju ställt ut som bara den i hur många länder som helst i 30 år (Fast jag känner mig mest hela tiden som 25, men det blir väl ett annat blogginlägg) och under de här åren har jag haft turen att få tävla med helt fantastiska hundar.
Hundar som vunnit STORT, mycket och MEST. Och så prövar vi lyckan på en annan ras, och så föds en liten Annie.
Och med Annie får även en luttrad räv som jag uppleva att vinna så mycket att jag nästan skäms.... ! Men bara nästan :-)

Annie heter egentligen Jean Dark Annies Song, och hon tilltalade mig direkt hon föddes. Liten, brunaktig i färgen och bara helt enkelt, en Annie!
Självklart fick hon stanna, och från att ha varit min självklara favorit valde hon ut sin familjemedlem att ha som mest åtråvärda.
Det blev inte jag.

Hon följer Felicias minsta rörelse, och även om hon älskar alla i familjen (för Annie har ett stort hjärta i sin lilla kropp) så är mellandottern hennes absoluta favvis <3

Annie är en pigg, glad och positiv hund. Hon älskar att hänga med oss på utställning, och hittills har det gått alldeles strålande!

För en månad sedan debuterade hon i de officiella klasserna, och det gjorde hon med den äran - Plötsligt har hon ett rikt knippe titlar framför sitt namn.
Och i helgen var det dags igen; Helsingforsvinnare ena dagen och Finsk Vinnare andra dagen. Annie? Ja, hon knep båda juniortitlarna. (Cert och tvåa bästa tik ena dagen också)
Jösses.

Grattis Felicia!! Du är så duktig och målmedveten, du och Annie är ett härligt team!!

Välkommen till Finland.
Lördag morgon. Okristligt tidigt....

Och välkommen till Hundutställning á la Finland

Championklass lördag

Annie och Felicia 

Inte bara Juniorvinnartitlar erövrades,
Annie fick CERT och blev TVÅA bästa tik också :-) 

Om man inte fattar vad som står i kritiken
(och det gör man INTE, finska går bara inte att begripa om det står skrivet på just finska)
så kan man gå till översättningsmontern och få ett leende,
 och en lapp med kritiken på något av de utvalda språken damerna där kunde.
Vi valde förstås svenska :-) 

Dagens lunch var faktiskt god. 

Andra bullar hade de in Finland. Här är ett utval vi
var tvungna att smaka av från tågstationens café

Jahaja, Annie fick ytterligare en titel -
Söndagen blev hon FINSK JUNIORVINNARE och vann reservcert! 

Ja, men alltså, ursäkta bildkvalitén, här är Annies brorsa Troy,
som är rysk juniorchampion och en av våra stoltheter :-)
Troy, som egentligen heter Jean Dark Always and Forever
slutade som tvåa bästa juniorhane i dag, och fick CK. 

Vi shoppade upp våra få kvarvarande slantar,
och tog sedan tåget mot flyget hem. Regn och mörker är
verkligen urtråkigt. Även i Finland. 

Vi roade oss med att inte titta ut genom fönstren på flygbussen,
utan glodde istället nonstop på vår megajuniorvinnare.
Det kändes bra :-) 

Medan vi slappade lite i väntan på kvällen hade vi ett peppande samtal om framtiden. 

Två åtråvärda pappersdiplom.... :-)

TACK alla för två härliga dagar vid kinesringen, de har varit fulla av fina hundar, glada människor och en massa skratt.

GRATTIS också till CH Arte Figure Happy Ending, tiken som blev BIR båda dagarna, och som idag, söndag vann gruppen (!!) OCH BLEV BIS!
Sååååå snyggt jobbat, och SÅ BRA reklam för rasen!!

Godnatt

Phu. Lång dag.
BRA dag!!

Det tar på krafterna att erövra titlar utomlands. 

Nu zzzzzzover vi - Godnatt :-)

Resa

Nu flyger vi till Helsingfors! :-)

Kuligt

Det var länge sen vi hade nakenkattsbabysar. (Phu, vilket långt ord)

Nu är det iallafall officiellt - de tänker komma i början av 2015 :-)

Vad har jag gjort idag?

Jo, idag har Ammi, Linn och jag hämtat Martha och kört henne HEM till oss. Det vill säga - vi har en frieser!!!!
(Tack tjejer för en kul resa!)

På väg in i transporten

Hemfärden gick bra, och trots stop på snabbmatskedja (vi var tvungna att äta lunch) och gymnasieskola för att hämta lillmatte (som förövrigt strålade mer än jag trott en unge kan) OCH visa upp underverket för halva skolan som vällde ut genom dörrarna och ville kolla in vår svarta prinsessa, behöll Martha lugnet, och verkade hur cool som helst.

Hon har fixat bilar, människor, hundar, nya hagar och förstås transporten alldeles utmärkt. Det enda hon verkligen ville titta på, studera och antagligen fundera lite över, var de nya små minikompisarna.
När lilla Blixten klev fram på kavata ben, pigga ögon och högt buren svans, såg hon ytterligt förvånad ut.

Sträckte fram nosen, böjde sig ner, och verkade fråga "Hej lilleman, vem är du? Är du en riktig häst, eller är du bara konstig??"

Eftermiddagen gick till skötsel, kramar och långpromenad.
Dottern tindrar och Martha mumsar hö....

Vi avslutade en lång hästig dag med Julbord tillsammans med SKK:s Domarförening. Gott, trevligt och väldigt Juligt :-)

Snart är det Juuuuuul :-)
Foto S. Frisk 

Så kom kvällen... Och jag är faktiskt ganska trött efter en händelserik dag... Ungefär som lilla Blixten känner jag mig.

Så här sluuuut blir man av att glo på sin nya
JÄTTESTORA svarta tjej i flera timmar....!!
Foto L. Lemmeke

Gravidmage

Vill ni se en hårig gravidmage? Oavsett vad du önskar, så kommer den här -

Nu har vårt lilla sto snart gått sju månader, dvs mer än hälften. Hur spännande som helst ju... :-)

ÖNSKELISTA

Bilden har jag snott från nätet - men tankarna är mina alldeles egna ;-) 

1 december….
Barnen pratar julklappar, och första önskelistan har satts upp på kylskåpet. Varje dag flera gånger om dagen ser jag de uppstaplade önskningarna, och påminns om mina egna. Mina drömmar, tankar och önskningar jag har som uppfödare och dobermannälskare.

Den största, mesta och hetaste önskningen för mig är att DCM skulle utrotas. Alltså att våra dobermann inte längre drabbades av hjärtproblem.

Eftersom jag förstås inte kommer att vakna upp och upptäcka att Gud  är så god att han låtit min julklappsönskan gått i uppfyllelse, tänker jag att själv är bäste dräng.
Det vill säga att vi tvåbenta får arbeta för saken på egen hand.

Enkelt sagt så tror jag att vi MÅSTE samarbeta (Ja, jag VET. Jag har sagt det förr. Tjatat om det och tar upp det gång efter annan )
I min värld kommer man snabbare framåt om man gör saker och ting ihop. Man måste inte tycka lika, man måste inte älska varandra, men man kan arbeta sida vid sida.

För mig ter det sig märkligt att vi testar våra dobermann för höftledsfel. Vi testar dem för ögonfel, vi testar deras mentalitet, vi testar deras brukbarhet och vi testar deras exteriör. (Ganska ofta också) Men det enda som våra hundar verkligen DÖR av är det många som inte testar.

?!

Varför då?

Jag önskar mig att ALLA börjar testa sina dobbisar innan parning – innan varje parning, år efter år- och jag önskar mig att INGEN valpköpare köper valp från otestade föräldrar. Oavsett vilket land man väljer att köpa från. (Inte heller för unga föräldrar ska man köpa från.)

Dessutom önskar jag mig att vi börjar hålla koll på mor och farföräldrar, testa dem också. Dvs inte bara testa våra aktuella djur, utan testa dem som redan använts, så vi VET att det material de lämnat är bra att jobba med.
Är ni med? :-)

Okey. Nu har jag önskat att DCM är utrotat, eller att vi i alla fall jobbar på ett bra sätt mot sjukdomen.

Jag har fler önskningar;
Jag önskar mig att Svenska Dobermannklubben börjar jobba för och med våra uppfödare. De få vi har kvar. ( I know, detta har jag ältat fram och tillbaka på kors och tvärs i flera år också, men ni vet hur det är, när man önskar sig en sak och inte får det, då går inte önskningen över….)

Det farligaste för vår ras just nu är INTE DCM.
Det farligaste är att det inte finns hundar att tillgå i vårt land.
Det föds för få valpar.

Bara i år har vi reggat ca 50 dobermann. + -

En svindlande låg summa, och jag är säker på att våra uppfödare behöver mer uppmuntran, hjälp och stöd för att fortsätta sitt avelsarbete.
Ett arbete som är oerhört viktigt om rasen ska fortleva och utvecklas på ett gynnsamt sätt i vårt land.

Jag tror att vi behöver satsa på uppfödarna för att få mer aktivitet kring vår ras. Och jag skulle önska att vår klubb trodde samma sak.

God Jul ! 

Dimman ligger tung

För inte så länge sedan var det dimmigt ute.
Hela dagen låg den silvriga slöjan tungt överallt. Vi tog med oss våra fyrbenta, kameran och gick en långpromenad.

Felicia fick till helt fantastiska bilder, här kommer några av dem:

Twiggy (Som jag vill se henne)

Twiggy
På riktigt :-) 

Saga,Annie, Barbie och Luna

Tania på sorkjakt

Annie, vår mestaste Juniorvinnare :-) 

"Tungan rätt i mun" - Saga

Vackra hundar i magiskt väder

Luna - full fart 

Barbie sitter och väntar på godis

Dreams come true....

Det där med att drömmar kan bli verklighet.... Stämmer det?

Jag tror det faktiskt. Inte alltid, för jag har en massa, massa drömmar som jag drömmer hårt och ihärdigt, men det händer liksom ingenting. (Irriterande) Men om sanningen ska fram, så har en hel del av mina önskningar och drömmar genom åren uppfyllts.

Hur och varför är jag osäker på. Men jag tror att man kan allt man vill - och lite till. En klok och älskad människa lärde mig nämligen det för en hiskans massa år sedan.

Alltid har jag fascinerats av hästar, även om hunden nog ligger mig varmast om hjärtat (måste man egentligen välja?) och ända sedan barnsben har jag beundrat stiliga och eleganta hästar lite sådär, alldeles extra.

Tänkt att en dag skulle det vara fantastiskt om en sådan där explosiv, vacker och speciell häst kunde bo hos oss.

Nu har den dagen kommit - och vi hälsar finaste Martha välkommen till Vita Huset! Grattis Sofia med din nya vän, hoppas ni kommer att trivas ihop!
Själv ska jag njuta av att vila ögonen på henne varenda dag :-)

Här är Marthas fina pappa