Att det är svårt att föda upp vet alla. (Nästan iallafall)
Att det är svårt att föda upp brukshundar vet de flesta också.
Vi föder upp många raser/arter här på Jean Dark, och min åsikt är att dobermann är det svåraste som finns.
Min tanke är inte att trampa någon på tårna, för all uppfödning är en konst, men det ÄR konstigt svårt att få till bra brukshundar, och speciellt dobbisar.
De ska ha sunda höfter
Friska ögon
Samtliga 42 tänder
Godkänt mentaltest
Helst vara bruks och lydnadsmeriterade; vi har en brukshund och den ska ha vissa specifika egenskaper. Har avelsdjuret inte meriterna här, är det viktigt att uppfödaren har den erfarenhet som krävs så hen vet att hunden har arbetsintresse. Helst stort också.
Förutom godkänt mentaltest ska hunden ha en BRA mentalitet. I mitt tycke betyder det en social, framåt, nyfiken och orädd dobermann, förstås med föremålsintresse.
En dobermann ska givetvis INTE pipa, stressa och ha koncentrationssvårigheter.
Och glöm inte - En bra dobermann ska vara snäll. Inte rädd för två och fyrbenta, inte arg på folk och fä och inte skrämmas, göra utfall eller bitas.
Vidare ska den blivande avelshunden, eller tiken, vara snygg, dvs följa rasstandarden. Den ska inte se ut som en så kallad sportråtta, sportmodell, gris eller en annan hundras.
Den ska helt enkelt följa den standard som föreskrivs för just vår ras. Så mycket som möjligt, och gör den det - då är den korrekt. OCH snygg.
Och till sist, vi sliter med hjärtproblem.
En dobermann som går i aveln ska ha ett hjärttest som är normalt för stunden, inte äldre än ett år. Det är också bra om mor och farföräldrar lever och man känner till statusen på de hundar som finns bakåt i stamtavlan.
Och som PS;
En uppfödare som är kunnig, eller har en bra mentor när det gäller linjerna bakåt. Det går INTE att bara förlita sig på testresultat, speciellt inte de resultat som ganska snart är inaktuella, och måste göras om.
Det är svårt att föda upp, jättesvårt. Därför tycker jag att vi uppfödare bör vara utrustade med tålamod, ödmjukhet och respekt för livet vi har i våra händer.
Jag tycker dock inte vi ska behöva ha sköld, kroppsskydd, hjärtesorgsskydd och ibland skydd på nätet för ilskna valpköpare och jagande hundägare som är arga över sjukdomar, fula hundar eller bara fel hundar.
Uppfödare är -i de allra flesta fall- människor som älskar sin -VÅR- ras alldeles lite extra, och som vigt sitt liv, sina dagar, år, framtid och historia åt att föra en ras framåt.
Ja, detta var bara ett axplock av vad man som dobermannuppfödare har att följa. Det är svårt, och inte helt lätt alls att hitta passande avelsdjur.
Idag, igår och under många dagar har jag funderat över min framtid som dobermannuppfödare.
Jag funderar lite till.
