fredag 12 september 2025

När drevet går ...

 Häromdagen såg jag en känd persons inlägg på sociala medier. Många gånger skriver hon klokt och informativt så jag tog mig tid att läsa. 
Och blev ledsen. 

Skribenten hade sett ett inlägg hos en klubb med bild från en utställning föreställande hund, ägare och tillika domare, som hon delade efter att ha suddat ut ansikten på alla inblandade. 
Ett lätt klick tog mig vidare till aktuell sida och där hade jag allas namn, utseende och information. Jag fastnade en lång stund i vad som stod, och förstås alla arga, upprörda och hemska kommentarer människor gav för att få ge sin åsikt utan en tanke på att detta i första hand drabbar enskilda personer. 

Jag tänker på hur de skulle känna om någon hängde ut dem efter ett felsteg på arbetet, efter en dispyt på nätet eller om det gällde deras barn. Är det okej att jaga när vi tycker andra har fel inom hund?
Är det så vi löser sådant vi ogillar? Genom att hänga ut varandra på nätet och skriva fult? 

Jag tänker att saker kan förbättras inom utställningsvärlden. 
Jag tänker också att saker kan förändras i hundtävlingsvärlden. Saker som vi nördar ser som naturligt - men som inte ens andra hundfantaster förstår.

Arga människor med arga pennor såg jag många av, där inne på forumsidan. Bland annat från brukshundvärlden där hundar många gånger behandlas med hårda nypor och avlas med för mycket stress för att prestera vid tävling.
Jag såg inlägg från retrievervärlden där man avlar fåglar som skräpar ner våra sjöar och som sen skjuts för att hundar och ägare ska få jaga. 
Jag läste pekpinnar från människor med alldeles för magra hundar och från människor med hundar som har mentala och/eller andra hälsomässiga svårigheter att leva i vårt urbana samhälle. 
Och så vidare...

Förbättringar och förändringar görs mer konstruktivt och villigt från allas håll om vi tillsammans kommunicerar (och försöker lösa) problemen, inte genom att kasta hat på nätet. Det är jag övertygad om. 
Det ÄR svårt att samarbeta och att förändra - men det går! 
Hat, pekpinnar och mobbing, det leder inte till något bra. 

Jag tycker det är förfärligt hur en del uppfödare och djurägare jagar veterinärer. Och jag tycker det är alldeles fruktansvärt att en del veterinärer jagar uppfödare och Svenska Kennelklubben. 

Alltså, HALLÅ!
Vi älskar ju hundar allihop. (Och katter och andra djur) 
Tror ni vi kommer framåt genom att vara elaka mot varandra, eller tror ni vi kan komma framåt genom samarbete? 
Jag för min del tror samarbete skulle gynna oss alla, mest av allt våra fyrbenta. 

I de bästa av världar möts veterinärförbundet och vi inom SKK och sätter oss ned och försöker  samarbeta och jag hoppas att det kan hjälpa våra fyrbenta så att vi väljer rätt väg för dem, så att de får må bra och kan leva gott i sina kroppar och knoppar. 

Och varför måste de bästa av världar vara fiktion förresten? Kan inte vi hundälskare bara sluta jaga varandra och börja kommunicera. 
Utan hat i munnen. Snälla alla ni. 

Ser ni någon som jagar, haka inte på. Fundera hur DU kan vara med att förändra det du är missnöjd med på ett konstruktivt sätt utan att mobba andra. 💓