tisdag 30 september 2025

Det här med att leva...

 - Hej!
Nu var det länge sedan jag skrev, inte för att jag inte har något att säga men jag har liksom annat för mig. 

Men häromveckan började det kännas konstigt i min mun, och mattarna sade att jag luktade död och det kanske jag gjorde? 
För min del gjorde det mest ont och fast jag försökte äta som vanligt kändes det inte bra. Jobbigt. 
Det värsta var att de tog mig till vår vanliga veterinär, Laura, och henne gillar jag för det mesta, men nu sade hon att jag måste opereras och att hon inte kunde för att det var känsligt att söva en så gammal hund. 
Jag förstod inte vad hon pratade om om jag ska vara ärlig? Det enda som är känsligt på mig är min mage som inte vill vara tom....

Och jo, jag har ju levt ganska många år, men det var inte så länge sedan jag var på en stor SKK utställning, och där slutade det ju som det bara kan sluta - Jag blev Best In Show såklart!
Det var typ en månad sedan och nu tror människorna att jag ska dö? 

I alla fall så körde gammelmatte mig till Vendelsö Djurklinik där taxens första mamma bestämmer. Jag trodde hon var schysst, men de lurade mig totalt med en spruta och sen vaknade jag upp några timmar senare utan de sista av mina tänder! Det var inte så kul, så jag skrek tills matte kom, och då släppte de ut mig direkt. Skönt! 
Och nu pratar alla om att jag är fantastisk som opererats och överlevt, men jag själv tycker det häftigaste är att jag får värsta lyxigaste maten! Det var det jag var mest intresserad av direkt jag kom hem - MAT! Det riktigt gnagde i magen gjorde det. Usch. 

Hur som helst, ingen behöver vara orolig för mig, jag har det fint, kanske lite hungrig men annars är det bra tack. 😊

Hälsar Saga
Född 2009 

Äntligen på väg hem från det här hemska stället!
 



Värmer mig med Loppan. Kattkompisar är okej ändå.... 





fredag 12 september 2025

När drevet går ...

 Häromdagen såg jag en känd persons inlägg på sociala medier. Många gånger skriver hon klokt och informativt så jag tog mig tid att läsa. 
Och blev ledsen. 

Skribenten hade sett ett inlägg hos en klubb med bild från en utställning föreställande hund, ägare och tillika domare, som hon delade efter att ha suddat ut ansikten på alla inblandade. 
Ett lätt klick tog mig vidare till aktuell sida och där hade jag allas namn, utseende och information. Jag fastnade en lång stund i vad som stod, och förstås alla arga, upprörda och hemska kommentarer människor gav för att få ge sin åsikt utan en tanke på att detta i första hand drabbar enskilda personer. 

Jag tänker på hur de skulle känna om någon hängde ut dem efter ett felsteg på arbetet, efter en dispyt på nätet eller om det gällde deras barn. Är det okej att jaga när vi tycker andra har fel inom hund?
Är det så vi löser sådant vi ogillar? Genom att hänga ut varandra på nätet och skriva fult? 

Jag tänker att saker kan förbättras inom utställningsvärlden. 
Jag tänker också att saker kan förändras i hundtävlingsvärlden. Saker som vi nördar ser som naturligt - men som inte ens andra hundfantaster förstår.

Arga människor med arga pennor såg jag många av, där inne på forumsidan. Bland annat från brukshundvärlden där hundar många gånger behandlas med hårda nypor och avlas med för mycket stress för att prestera vid tävling.
Jag såg inlägg från retrievervärlden där man avlar fåglar som skräpar ner våra sjöar och som sen skjuts för att hundar och ägare ska få jaga. 
Jag läste pekpinnar från människor med alldeles för magra hundar och från människor med hundar som har mentala och/eller andra hälsomässiga svårigheter att leva i vårt urbana samhälle. 
Och så vidare...

Förbättringar och förändringar görs mer konstruktivt och villigt från allas håll om vi tillsammans kommunicerar (och försöker lösa) problemen, inte genom att kasta hat på nätet. Det är jag övertygad om. 
Det ÄR svårt att samarbeta och att förändra - men det går! 
Hat, pekpinnar och mobbing, det leder inte till något bra. 

Jag tycker det är förfärligt hur en del uppfödare och djurägare jagar veterinärer. Och jag tycker det är alldeles fruktansvärt att en del veterinärer jagar uppfödare och Svenska Kennelklubben. 

Alltså, HALLÅ!
Vi älskar ju hundar allihop. (Och katter och andra djur) 
Tror ni vi kommer framåt genom att vara elaka mot varandra, eller tror ni vi kan komma framåt genom samarbete? 
Jag för min del tror samarbete skulle gynna oss alla, mest av allt våra fyrbenta. 

I de bästa av världar möts veterinärförbundet och vi inom SKK och sätter oss ned och försöker  samarbeta och jag hoppas att det kan hjälpa våra fyrbenta så att vi väljer rätt väg för dem, så att de får må bra och kan leva gott i sina kroppar och knoppar. 

Och varför måste de bästa av världar vara fiktion förresten? Kan inte vi hundälskare bara sluta jaga varandra och börja kommunicera. 
Utan hat i munnen. Snälla alla ni. 

Ser ni någon som jagar, haka inte på. Fundera hur DU kan vara med att förändra det du är missnöjd med på ett konstruktivt sätt utan att mobba andra. 💓