Jag har köpt en get!

 

Nu i helgen har jag besökt Stockholms Hundmässa. Det är inget nytt, det har jag gjort de senaste 40 åren, och det har egentligen alltid varit Glittrande, Fantastiskt, Lärorikt, Efterlängtat, Roligt och bara …. Underbart. En bal på slottet helt enkelt.

I år hade vi två egenuppfödda tikar med, av olika raser. Båda blev Bäst i rasen och fick springa in på den eminenta gröna mattan i finalringen. Det var ju förstås kul, och jag är omåttligt stolt över att ha fingrarna framgångsrikt med i flera raser.

Men jag tänkte på en sak.
När vi blev hungriga och beställde lunch där på Mässan fick vi ett stycke kyckling i bowl för dryga 200 kronor.
Och så läste jag nyheterna och mådde illa igen. Allt är skit.
Israel och Ukraina och Ryssland och Sudan och USA och alla de små barnen i Gaza. Vad spelar det egentligen för roll att shoppingen suger på mässan?

På natten kunde jag inte sova utan surfade på det jag är bäst på – att köpa djur!!
Vet ni vad jag gjorde? Jo, jag köpte en get.
En get som kostade ynka 150 kronor, mindre än en lunch på mässan, mindre än en biobiljett eller bara en säck hundmat. Mycket mindre!

Jag köpte en get av Läkarmissionen, och hoppas att mitt lilla djur ska ge en barnfamilj ett bättre liv. En skönare vardag.
För 150 kronor får en familj en vaccinerad get, de får utbildning i att sköta om sitt livsviktiga djur som kommer hjälpa till att hålla liv i deras många gånger undernärda barn.
Sen lördagnatt, och jag klickar hem en get och funderar på hur många getter jag egentligen har råd med? Kan jag hjälpa fler?

"Getterna har förändrat mitt liv. De ger mjölk till barnen och jag hoppas att de snart får killingar, säger Ashosha", mamma till sex barn i Sudan.

I länder som Sudan, Kenya och Demokratiska republiken Kongo lever många människor i fattigdom under mycket svåra förhållanden. Klimatförändringar leder till torka, översvämningar och förlorade skördar, samtidigt som konflikter tvingar familjer att fly och börja om utan trygghet eller försörjning. För många handlar vardagen om att få fram mat för dagen och ge barnen det allra viktigaste.

I den här situationen kan en get som bistånd göra stor skillnad. Getens mjölk ger näring till barnen, och överskottet kan säljas på marknaden och bli en viktig inkomst för familjen. När geten får killingar kan de ge mer mjölk eller säljas vidare – små men betydelsefulla steg mot större trygghet. Med stöd och vägledning blir geten ett konkret sätt för familjer att börja bygga en bättre framtid.

Getens styrkor

• Ger 1–4 liter näringsrik mjölk per dag, ofta avgörande för barns hälsa
• Får killingar 1–2 gånger per år, vilket gör att nyttan växer över tid
• Överskott av mjölk och killingar kan säljas och ge inkomst
• Stärker kvinnors möjligheter att försörja sig
• Kräver små resurser och lite foder, och klarar torka, värme och magra marker bättre än många andra djur

Det här är några av anledningarna till att getter är en viktig del av Läkarmissionens arbete med nutrition, mat och försörjning i länder som Sudan, Kongo, Kenya och Etiopien.

Så ser vi till att getterna mår bra

Djurvälfärd är en viktig del av vårt arbete. Getter delas ut till familjer som har fått utbildning i skötsel, hygien och djurhälsa. Våra lokala projektledare och veterinärkontakter gör regelbundna uppföljningar för att se att getterna trivs och tas om hand på rätt sätt.

Getter är tåliga djur som mår bra i de miljöer där vi arbetar. De får:

• Rent vatten och en torr sovplats
• Möjlighet att beta fritt, vilket är naturligt för dem
• Skydd mot sjukdomar genom vaccinationer

För familjer i utsatthet är geten ett värdefullt djur som man vårdar väl. En get som mår bra producerar mer mjölk och ger större trygghet – därför är omsorgen en självklar del av hela insatsen.

Jag kom på att jag VILL att vi ska ge fler familjer chansen att få mat på bordet, känna lite framtidstro, skratta och bara… ha en get.
Vill DU vara med? Jag lägger en länk här, klicka hemskt gärna och läs hur du ska göra för att hjälpa till, det är inte dyrt, inte ens en lunch på mässan kostar vad en get gör till en familj i många år.

Vill du, så skicka mig ett meddelande att du är med, kvitto behövs inte för jag är säker på att de flesta i min bekantskapskrets såklart har fem minuter att avvara och 150 futtiga kronor.

Den 24 december lottar jag ut ett exemplar av min bok HUNDHOTELLET och skickar till en getköpare. Blir ni många, lottar jag ut tre böcker.

Okej!
KOM IGEN, NU KÖPER VI GETTER!! 

HÄR köper du en get för 150 kronor (Klicka här) 

LÄS OM LÄKARMISSIONENS GETTER (Klicka här) 

Min bok kan du beställa här, men bäst att vara med i utlottningen? :)

PS, Jag återkommer om våra hundar och tävlingen och BIRET och allt det där. Men snälla, köp en get -eller två- och var med och hjälp en unge att bara få ett glas mjölk om dagen 💓 (Och maila mig och var med i utlottningen av en bok. jeanett.lemmeke@gmail.com) 

Smygkikat in bakom luckan

Jag minns första gången vi var på ultraljud, fast med min egen mage. Och egna världsfinaste bebis! Och så den där bilden, som ALLA tvingades se, som jag själv ihop med, kanske inte lika entusiastisk blivande pappa, stirrade på 24-7 tills bebisen äntligen föddes. 
Det var tider det! 

Nu för tiden kan man göra samma sak - fast med valparna! Tjohoooo! Det är såååå roligt att se de blivande små, för första gången på film OCH bild! 
De sög inte på tummen, vi fick inte veta färg, form eller kön, men de låg där så fint, som pärlor på ett band, varje valp i sin egen lilla bubbla. Fantastiskt! 
Och om en knapp månad är de här! Sonias och Colins bebisar 💓

Här ligger ett litet knippe blivande Jean Darkare! 

2026 - B och C kullen

Vi väntar valpar i januari 2026! 

Först ut är underbara Aetherlands The Fashionista "Yves" som är parad med unge och mycket stilige Korad DK JUCH LT CH SE VCH Skabona Worth A Tri

Både Yves och Trisse har fina hälsoresultat, genomgånget MH och Trisse har dessutom briljerat lite extra, och fått titeln Korad. 

Föräldrarna till vår andra kull är syster  FI JV-23 NO JV-23 NORD JV -23 Aetherlands The Songstress "Sonia" och NO V-23 NO CH LT CH Shirawood Everybody´s Cheating. 

Sonia är mamma till vår A-kull där vi själva bland annat har vinstrika NO JV-25 NORDIC J CH Jean Dark Alice in Wonderland. Både Sonia och Colin har fina hälsoresultat och genomgånget MH med bra resultat. Kanske får vi också en plats på korning nästa år. 

Vi hoppas stort och mycket på sunda, friska, glada och välmående collies med ett vackert yttre. Hundar som vill jobba, men som lika gärna går en långpromenad, cyklar en sväng eller hänger med till stallet. Och som givetvis kan slappna av när det behövs men som också har på-knapp när det efterfrågas. 

Är Du intresserad av en klok, mjuk, vänlig, glad och underbart passande familjehund - som du kan erbjuda ett härligt liv med mycket kärlek? Hör gärna av dig så berättar vi mer. 

Tack för de fina bilderna Felicia Lemmeke 

 

Hannah - one of a Kind

 

💗 Hannah 💗

När orden inte räcker till…. I alla fall inte för mig… Jag har försökt ett par gånger och det vill sig inte. Klumpen i magen tar över och växer uppåt, ut genom halsen och blir till någon sorts ledsen gröt - insikten i att Hannahpanna inte finns hos oss mer. 

Hannah, min Midsommarkatts-Dröm ❤

Tittut! 

Glada, roliga, kloka, snälla, kramiga och sociala Hannah. Vår Vita Ängel som fyllde hela mig med skratt och kärlek varenda dag. Hon som var där när jag städade, och städade med mig. Hon som var där när jag skrattade, och busade med mig. Hon som var där när jag pysslade med hönsen och som pysslade med mig.
Hannah som Älskade hundarna och var bästis med Celia. Som såg när vi var ledsna och sörjde tillsammans med oss.
Nyfikna Hannah katten som såg på sina favoritprogram på TV i timmar.
Hannah, katten som skrev roliga och kloka inlägg på sociala medier. Nåja, med min hjälp, men ändå.

Vår glada och nyfikna solstråle skulle bara inspektera vägen, och gräset och friheten här ute och så kom den där bilen. 
Lilla Skruttan fick åka till veterinären som verkligen gjorde sitt yttersta men ibland räcker inte det. Ibland är livet bara så himla orättvist.

Det är så galet tomt utan Hannah. Utan en siames. Jag ser och hör henne överallt i vardagen. Hennes nyfikna och glada lilla fejs. Hennes mjuka tassar och envisa kurrande, den kritvita pälsen ... och alla foppatofflor hon bet sönder på sin väg... 

Nu har jag varit siameslös i ett drygt år, och det känns inte bra. Det känns... fattigt...... och väldigt tomt. 
Kanske hittar jag så småningom en liten glad siames unge eller kanske två. Någon som vill heta Lemmeke, och bo hos oss, jag hoppas det.
Inte en Hannah, men en annan. 

Tv-kväll 

Naturprogram är BRA!

Vad lång hals alltså! 

- Hej! Vi brukar skriva ihop på Facebook 

- Vad GÖR ni med den där massagegrejen??

- Rör på musen!! 

- När man känner sig högre upp än sina kompisar....

- Fattar inte varför du slabbar så mycket? Dessutom ser du rätt sur ut....

Matte solar och jag.. slappar :) 

_ Balansgång i livet är inte svårt. Inte när man vet vad man vill..
Visst är jag snygg? 

-Nu äntligen reagerar människan! Jojo, så går det när jag inte får hänga med....
Det e nice här uppe!

- Kolla in mina extraungar, Ninas nakenfisar, söta va? 

- Älskar foppa! Snart ska jag BITA hål i alla 😈😜

 

- Det här har jag fixat, varenda en. Matte säger att hon blir galen... Tja? 

- Kinesungar är det bästa jag vet ändå!

 

- Hm, ni ser nästan ut som mig! 

Zzzzzzz

- Hej Kycklingen! 

- Min matte har bacillskräck så hon har sin egna ICA korg. Den är superskön att sitta i

- Jag har en egen greyhound som heter Cillan

- Hej! 

Natt i mattes famn 

TACK för alla fina minnen, lilla Stora underbara och speciella Hannah - fantastiska katt! Du är så saknad, fortfarande varendaste dag. 

Hoppas du har det fint där i Nangijala, krama Dodo massor från mig, och förstås alla de andra. 

De vackraste sakerna i livet
är inte saker

Det är människor och platser,
minnen och bilder

Känslor och Ögonblick
Sorg och skratt

- Och förstås
en Katt! 

                                                                           Mjau! //Hannah

Förövrigt

 

När vi ändå är inne på ämnet valpar -

Våra två collietjejer har smått i magarna, och vi återkommer med mer info inom kort 💗

13 månader sen sist

 

Jean Dark Just in Case 6 veckor 

Efter en ganska lång paus på kinesvalpar, föddes vår J-kull. Föräldrar är vår Dahlia – CH Jean Dark Daydream Believer och den superfina och trevliga finske hanen CH Jamming’Knight Rider. Kullen består av ett knippe glada femlingar som i ett huj blev åtta veckor, och nu ska spridas i världens alla hörn.

En enda av dem stannar i Sverige och resten provar sina vingar hos kloka uppfödare och domarkollegor som gett oss sitt förtroende att bli just deras uppfödare. TACK! 
Det känns ansvarsfullt, och vi har stora förhoppningar på de små, som vi såklart önskar ska infria sina nya familjers önskningar om att bli vänliga, sociala och framåt små kinesbarn, men att de även kan göra avtryck i ringarna och aveln i sina nya hemländer. 

Sphynxar Äääälskar kinesbarn! 

Alla Jean Darkare fast olika arter :) 

Jean Dark Just Because 8 Veckor 

Jean Dark Just In Case 8 Veckor 

Jean Dark Just Saying 8 veckor 

Jean Dark Just As I Am 8 veckor

Jean Dark Just A Song 8 veckor

Ganska nykläckta J-barn 

Ps
Jag återkommer inom kort med presentationer på våra K och L barn, samt med planerna som ligger i magarna. 

Skitprat

- Min hund är inte bra i magen, jag har bokat tid hos veterinären.
- Aha, vad jobbigt, vad händer?
- Ja, asså, han är superdålig i magen hela tiden, bajsar löst och så. Fattar inte varför, han måste vara sjuk.
- Vad äter han för foder? Anderssons fullkost?! Ja, men du, då är det ju inte konstigt! Bättre att ge Sveas färskfoder, då blir bajset perfekt! Små, stenhårda kulor. Enkelt att plocka också.
- Jaha, min uppfödare sade att det var bättre att ge X:sons spannmålsfria, och sen stödutfodra med lite hushållsrester?
- Va! Hundar ska inte ha rester, de ska bara ha kött. Inte konstigt din hund är sjuk, hundar ska äta samma varje dag, så blir livet enklare för alla.

---

- Min hund är så galet hungrig hela tiden. Har du nåt tips så jag kan dryga ut maten?
- Är vovven smal då? Du kanske ska ge mer mat?
-Nä, det behövs inte. Han är perfekt i hullet. Jag ger dessutom mer än man ska, det står på förpackningen att en unghund som väger som min hund och är en retriever ska äta 500 g om dagen, och jag ger ändå min hund 800 gram så det är lugnt.
Jag följer med till bilen och hälsar på den unga hungriga killen som väger minst fem kilo för lite. Suckar lite och förklarar att hundar är som människor, en del äter massor och går inte upp ändå, och en del kan knappt andas så går de upp i vikt.
Bäst är att titta på hunden och inte på förpackningen.

Och öka doseringen.

---

- Min hund har för det mesta bra mage, men efter en timmes promenad eller om hon leker med sina kompisar ganska vilt så blir hon lös i magen.
- Men du måste ju söka för det? Hon måste ju vara sjuk!
- Ja, men hon är fin i hullet, pigg och glad och ser sund ut?
- Men det ska du inte lite på, jag känner en som hade en hund som du, och vet du, den DOG. Två dagar tog det, och så var Fiffi no more. Bara så du vet.
- Mm, men Fiffi åt väl en tennisboll ändå?
- Men det kan man inte säga hundra, det kan ju ha varit något som utlöste magproblemen och lika bra att ta det säkra för det osäkra, åk in!
- Men det är ju söndag? Hon ser ju okej ut?
- Aa, håller med, men hon kan ju faktiskt vara döende, vad vet vi? Jag skulle i alla fall åka in, men du bestämmer.

---

Nja, det är problem med honom, vad vi än ger så går han inte ned i vikt! Helt omöjligt. Hans matte skakar uppgivet på huvudet och suckar.
Vid hennes fötter sitter en korpulent större svart hund. Han flåsar ansträngt och lägger sig ner framför henne. 
- Kan du inte ge bantningsfoder säger hennes väninna inkännande.
- Vi har gjort det, flera olika sorter, och ändå hjälper det inte svarar matten uppgivet.
- Vad säger veterinären då?
- Jag har bokat ny tid nu. Alltså, han är ju bra i magen, bajset är fint men mycket och ljust, det är nog för ljust? Och han blir så hungrig så jag gav lite mer ändå, så att han slipper den värsta hungern. 
De säger hejdå och går hem i sakta mak.

---

Ibland tänker jag att vi människor pratar onödigt mycket skit.
Vi bestämmer oss för vad som är bra, respektive dåligt bajs, och vad som är nyttigt och onyttigt eller rent av farligt? Och att bajset från ens hund är för ljust, eller för mörkt. Fast vi inte ens VET på riktigt.
På riktigt baserar vi vårt kunnande på våra alldeles egna erfarenheter, som kanske omfattar en enda hund.
Och hundar är ju olika.

Vad är egentligen dålig mage? Är en hund sjuk bara för att bajset är mjukt? Bara för att hunden blir lös i magen av att leka som en galning och kanske spränga fram i skogen ett par timmar?
Är dålig mage en mage som oftast är bra men så äter den något för den ovanligt och reagerar ett par timmar?
Är det en dålig mage för att bajset är mjuk i konsistensen och hunden pigg, glad och välmående?
Är bajs som är stenhårt och pyttelite mängdmässigt det bästa? Är hunden med stenbajs friskare generellt?
Och vad ska bajs ha för färg?
Vi människor har olika avföring beroende på hur mycket vi motionerar, eller hur lite. Vad vi äter (testa käka en löksoppa, rödbetssallad eller bara något du inte är van vid). Eller ändra rutiner, mående och kanske lite mat.

Avföring är inte statiskt och kan ändras utan att vi mår särskilt dåligt.

Vill du veta mer om ämnet, och kanske vad lagen säger om hundbajs? Klicka här

Läs om nedskräpning, bajs och lagen

  
Eller här från Anicura; 
Mer om bajs

 

Veckoslut

Veckoslut.  
Jag med.  

Ungar, plock, handla, disk och Obegriplig matteläxa!  

Var är mannen? Han kan hjälpa. Ungen surar och jag mutar.  

Hjärnan skrattar elakt, herregud, vem fattar inte mellanstadiets matematik? Jag håller med. Serverar

döttrar middag och rabblar rasdetaljer innantill.  

 

Det blir sent, mannen kommer hem och jag tar väskan och ska åka.  

Upptäcker att jag inte har packat. Suck.  

Packar.  

Nylonstrumbyxor, blus ett och två och en till middagen, smink och kanske en bok till ensam på

rummet?  

Snygga skor – mina ser trötta ut.  

Underställ, ylletröja och regnkläder. Stövlar. Och ett pass.  

Måtte det inte regna!  

Jag tar väskan, säger hejdå igen, och kramar ungarna. Mannen skrattar och undrar om jag ska vara

borta en månad? Han bär välvilligt packningen och berättar hela vägen ut till bilen att det räcker med

handbabage!  

- Jag menar, TVÅ dagar Jeanett!  

Två!  

Jag vet.  

Fast jag vill ha mitt eget schampo, deo och mätstickan. Jag struntar i mannen. Öppnar väskan och

stoppar ner en rosa poncho som jag inte ens behöver.  

Bara för att.  

 

In i bilen 

Startar. Åker. Stannar. 

Yngsta springer efter och skriker. Hon får en kram och slokar tillbaka in i huset.   

Arlanda, myller, människor, liv och skratt.  

Kö, säkerhetskontroll och sitter taggarna där de ska? Pass, mera kö och sms:en trillar in.  

- Mamma! Hon valpar!  

 

Telefonen fnissar och jag suckar och hjärtat slår.  

Mitt alltså.  

Måste de alltid föda när jag åker??  

 

Bebisarna kommer, fastnar här och med en fot där, huvudet före och jag skrattar åt söta bilder på nya

små. 

Hittar min plats, klämd mellan två bastanta herrar.  

Stänger av telefonen, blundar och låtsas sover från oron. Jag ogillar att flyga!  

Chauffören väntar allvarligt med namnlapp.  

Han kör snabbt och lite hårt på de mörka vägarna och det är svart på stigen upp till hotellet. Middagen

väntar på rummet och intas till kvällslektyren – alla rasstandards.  

Knappt markerat stop. Runda ögon. Elegant och långsträckt. Långt och kort och ja och nej.  

Jag kämpar med måtten.  

Klockan är natt och ena ungen gråter i andra änden av telefonen. Jag tröstar och vi kollar valpar på

facetime.  

Det gnager lite i magen, famnen känns plötsligt tom på barn och mannens snarkningar.  

 

Fågelsång och sommarljus, tidig morgon, smink, propra kläder och dubbelkollar diskvalificerande fel.

Jag är lite nervös, hur ska jag klara allt?  

Frukost på utländska. Hm, jag tar kaffe och melon.  

Väskan är med och solen skiner. Hurra! 

Domarbussen surrar av kollegors prat. 

- Hello. Bonjour. Ciao! Terve och God dag. Jag betraktar naturen och njuter.  

Valparna är tjocka och söta och sms:en haglar in. – Mamma, när kommer du hem? Pappa kan inte

göra tofsar!  

Solen strålar som ett varmt guldklot på himlen, och allt känns med ens så hemtamt.  

Hundar, människor och nummerlappar. Fikakorgar, borstar och en som trimmar så håret flyger. Glada

och förväntansfulla ansikten.  

Mitt med, så spännande med alla fina hundar!  

- Good morning Madame!  

Jag nickar och får ett brett leende, en kopp te i handen  

och så börjar det bästa som finns!