Det här med att leva...

 - Hej!
Nu var det länge sedan jag skrev, inte för att jag inte har något att säga men jag har liksom annat för mig. 

Men häromveckan började det kännas konstigt i min mun, och mattarna sade att jag luktade död och det kanske jag gjorde? 
För min del gjorde det mest ont och fast jag försökte äta som vanligt kändes det inte bra. Jobbigt. 
Det värsta var att de tog mig till vår vanliga veterinär, Laura, och henne gillar jag för det mesta, men nu sade hon att jag måste opereras och att hon inte kunde för att det var känsligt att söva en så gammal hund. 
Jag förstod inte vad hon pratade om om jag ska vara ärlig? Det enda som är känsligt på mig är min mage som inte vill vara tom....

Och jo, jag har ju levt ganska många år, men det var inte så länge sedan jag var på en stor SKK utställning, och där slutade det ju som det bara kan sluta - Jag blev Best In Show såklart!
Det var typ en månad sedan och nu tror människorna att jag ska dö? 

I alla fall så körde gammelmatte mig till Vendelsö Djurklinik där taxens första mamma bestämmer. Jag trodde hon var schysst, men de lurade mig totalt med en spruta och sen vaknade jag upp några timmar senare utan de sista av mina tänder! Det var inte så kul, så jag skrek tills matte kom, och då släppte de ut mig direkt. Skönt! 
Och nu pratar alla om att jag är fantastisk som opererats och överlevt, men jag själv tycker det häftigaste är att jag får värsta lyxigaste maten! Det var det jag var mest intresserad av direkt jag kom hem - MAT! Det riktigt gnagde i magen gjorde det. Usch. 

Hur som helst, ingen behöver vara orolig för mig, jag har det fint, kanske lite hungrig men annars är det bra tack. 😊

Hälsar Saga
Född 2009 

Äntligen på väg hem från det här hemska stället!

 

Värmer mig med Loppan. Kattkompisar är okej ändå.... 

När drevet går ...

 Häromdagen såg jag en känd persons inlägg på sociala medier. Många gånger skriver hon klokt och informativt så jag tog mig tid att läsa. 
Och blev ledsen. 

Skribenten hade sett ett inlägg hos en klubb med bild från en utställning föreställande hund, ägare och tillika domare, som hon delade efter att ha suddat ut ansikten på alla inblandade. 
Ett lätt klick tog mig vidare till aktuell sida och där hade jag allas namn, utseende och information. Jag fastnade en lång stund i vad som stod, och förstås alla arga, upprörda och hemska kommentarer människor gav för att få ge sin åsikt utan en tanke på att detta i första hand drabbar enskilda personer. 

Jag tänker på hur de skulle känna om någon hängde ut dem efter ett felsteg på arbetet, efter en dispyt på nätet eller om det gällde deras barn. Är det okej att jaga när vi tycker andra har fel inom hund?
Är det så vi löser sådant vi ogillar? Genom att hänga ut varandra på nätet och skriva fult? 

Jag tänker att saker kan förbättras inom utställningsvärlden. 
Jag tänker också att saker kan förändras i hundtävlingsvärlden. Saker som vi nördar ser som naturligt - men som inte ens andra hundfantaster förstår.

Arga människor med arga pennor såg jag många av, där inne på forumsidan. Bland annat från brukshundvärlden där hundar många gånger behandlas med hårda nypor och avlas med för mycket stress för att prestera vid tävling.
Jag såg inlägg från retrievervärlden där man avlar fåglar som skräpar ner våra sjöar och som sen skjuts för att hundar och ägare ska få jaga. 
Jag läste pekpinnar från människor med alldeles för magra hundar och från människor med hundar som har mentala och/eller andra hälsomässiga svårigheter att leva i vårt urbana samhälle. 
Och så vidare...

Förbättringar och förändringar görs mer konstruktivt och villigt från allas håll om vi tillsammans kommunicerar (och försöker lösa) problemen, inte genom att kasta hat på nätet. Det är jag övertygad om. 
Det ÄR svårt att samarbeta och att förändra - men det går! 
Hat, pekpinnar och mobbing, det leder inte till något bra. 

Jag tycker det är förfärligt hur en del uppfödare och djurägare jagar veterinärer. Och jag tycker det är alldeles fruktansvärt att en del veterinärer jagar uppfödare och Svenska Kennelklubben. 

Alltså, HALLÅ!
Vi älskar ju hundar allihop. (Och katter och andra djur) 
Tror ni vi kommer framåt genom att vara elaka mot varandra, eller tror ni vi kan komma framåt genom samarbete? 
Jag för min del tror samarbete skulle gynna oss alla, mest av allt våra fyrbenta. 

I de bästa av världar möts veterinärförbundet och vi inom SKK och sätter oss ned och försöker  samarbeta och jag hoppas att det kan hjälpa våra fyrbenta så att vi väljer rätt väg för dem, så att de får må bra och kan leva gott i sina kroppar och knoppar. 

Och varför måste de bästa av världar vara fiktion förresten? Kan inte vi hundälskare bara sluta jaga varandra och börja kommunicera. 
Utan hat i munnen. Snälla alla ni. 

Ser ni någon som jagar, haka inte på. Fundera hur DU kan vara med att förändra det du är missnöjd med på ett konstruktivt sätt utan att mobba andra. 💓

Två söta killar söker

 

Vi har två söta pojkar, den ena röd och den andra lila, som söker sina nya hem. 

De är knubbiga, gulliga, mjuka, varma och alldeles hårlösa. 

Förstås är det två sphynxkillar, nakenkattungar, som är alldeles underbara. OM man gillar katter med ADHD (Kan katter ha ADHD? Hmmm?) 
Och OM man gillar kattungar som stjäl ens smörgåsar, delar av middagen, kanske smakar på ens kaffe och klänger i gardinerna. De älskar att klättra bland blommorna, och ja, de har ut jord på golvet också, och de tycker det är JÄTTEkul att springa inomhus, helst med en busig hund eller två. 
De vill såklart inte sova ensamma, utan absolut med en människa, och helst nära, intill. Gärna i ens armkrok. 
De tycker vatten är spännande, kanske vill de hänga med in i duschen, och de jagar mer än gärna vattenstrålen. 

Båda vill hoppa i tvättkorgen och båda jagar flugor, kattleksaker och kramar varje dag. :) Och som alla nakenkatter älskar de barn, liv och rörelse och bor mer än gärna i en familj där det händer något. Det går å andra sidan bra med en stillsam familj också, bara den familjen är beredd på ett busbarn som flyttar in, fast i form av en katt. 

Sphynxar är som de flesta katter, dock mer i en apa-valp-människobarn-kattungevariant. De älskar nog allt med livet och mest oss människor. 
Förstås gillar de värme, umgänge och kärlek också! 

Pappa är nybliven champion, och mamma Alicia har vi inte ställt ut men hon kommer från våra fina gamla linjer som vi jobbat med i många år. 
Självklart säljs kattungarna registrerade i Sverak, avmaskade, vet besiktigade och dolda fel försäkrade. 

Vill Du veta mer? Hör av dig! 

Tre tjejer och en kille - Söker

 

Alicia, här som bebis, nu är hon nio månader

Hos oss har vi alltid haft katter och kattuppfödning. Det har gått ganska bra - och vi har alltid jobbat hårt för att alla som köper katt från oss ska få en sund, frisk och mentalt stabil och social kisse med sig hem. Givetvis vill vi att den är snygg också. 

Nu har jag tagit beslutet att det är dags för en paus i vår kattuppfödning, och tre av våra fertila tjejer, söker nya hem. 

De är födda under sommaren 2021 och 2022. Alla tre kommer från mina linjer som jag jobbat hårt med och jag skulle gärna se att de kommer till snälla och stabila hem där de inte blir instängda bara som avelskatter. 
Två av dem är goda vänner och helst skulle jag se att de fick bo ihop, men till rätt hem kan jag tänka mig dela på dem. 

Det är alltså okej om man som uppfödare (du ska ha ett registrerat katteri, och ha ett intresse av att hjälpa rasen framåt, hälsotesta och ta ansvar, inte bara vilja ha kattungar) är intresserad - men jag vill att man kan erbjuda mer än bara ett liv som avelskatt. Du får gärna ha barn, hundar, ett stort umgänge - eller litet, våra sphynxar gillar allt, hundar, ungar och människor, bara de är älskade om blir kärleksfullt omskötta. 

Ingen av katterna är gratis - och jag vill inte ha ut dem på foder. 
Vill du veta mer, skriv så berättar jag gärna :) 

Och ett ps, vi har också en ung herre på nio månader som vill bo hos sin alldeles egna familj. Han kallas Alex, har ett hjärta av Guld, älskar människor, kramar och närhet. 

Alla katterna kommer vara veterinärbesiktigade, vaccinerade och avmaskade. Deras föräldrar, och släktingar bakåt i linjen är hjärtscannade UA, friska och långlivade vad jag vet. 

Alicia gillar att gömma sig i våra matkassar

Reese älskar att sola! :) 

Alex vill jättegärna hänga med oss utomhus om sommaren, men poserar gärna om man ber snällt :) 

Alex tycker det är galet spännande inuti tvättmaskinen - det gäller att hålla koll när man har hushållsmaskiner och påhittiga nakenfisar 

Lilla Q, som är ett drygt år och kanske inte så liten längre, älskar att sova med hundarna. 

Q som hon heter kort och gott är världens snällaste, tillitsfull, social, kramig och nyfiken. 

Q

Alicia tycker det är så kul att plaska! 

Med sol i minnet -

 

Tania – Pinken, Pinkelank, Pinko, Gullefjun, Älsklingshund, Taniapanja och Lilla Gull.

20111127-20220928 

TACK för 11 fantastiska år, tack för alla skratt, för alla kramar, nätterna under täcket, för all kärlek och för att du alltid fanns där när jag behövde dig.

Bästa lilla stora Pinken, Livet blev så roligt när du kom!
På bruna pigga ben från Argentina sprang du in i våra liv och lärde oss ännu mera om Kärlek! Och om att jaga fåglar fast du inte fick. Om att staket är hinder för mesar, att inkallning är viktigt - ibland -  och att ens familj är det finaste som finns.

Tack för att du alltid älskade alla, vaktade i mörkret, och höll pass med kärlek, klokhet och trygghet i familjen ända till din sista dag.
Vad skulle vi väl gjort utan dig?

TACK Bästa Tania för din alltid varma kropp och hjärta, för havsbad, snöbollskrig, tusentals kilometer i skogen, för din orubbliga vänskap och stora närvaro som vi nu ska leva utan.

Fina, fina hund – TACK för åren som gick alldeles för fort! Skäll, bada, spring, sola, ät gott och njut i Nangijala.

Jag ska alltid minnas Dig med Glädje! ♡

♡

Hej Världen!

 

Jag kallas för Lillan här hemma, fast jag själv tycker jag är jättestor! 
Min kropp är helt perfekt, den är stark och snabb (för jag springer lätt ifrån mina syskon som är ganska långsamma tycker jag) och jag kommer lätt emellan spjälorna till valphagen vi måste vara i ibland säger matte. 

Nåja, de andra kan vara där, jag smiter hellre ut och hälsar på de andra hundarna. Vi har alla möjliga på vårt pensionat, bäst tycker jag polishundarna är, så stor tänker jag med bli! Och så är Celia fin, hon ser nästan ut som jag, fast utan cresten på huvudet som i alla fall håller mig varm. Stackars Cillan som knappt har nåt hår 😁

Matte säger att så många är oroliga för att jag hade tufft att komma igång och leva när jag föddes, och jag gillar tanken att så många tänker på mig - TACK! Det känns bra i känslomagen att ni är med mig så mycket! 💓

Fast härhemma hos oss finns det fler som haft tufft att komma igång att leva, till exempel mattes äldsta unge som tydligen var ett litet ynk och fick ligga på sjukhus läääänge. Hon är galet stor nu och kan nog själv bli mamma snart om hon vill.... Matte själv blev igångsatt och fick andningshjälp och sån där apgar poäng som var superdålig. Om ni inte vet vad apgar är så kan ni ju googla, jag tycker det är lustigt att man sätter siffror på folk när de knappt kommit till världen? 
Min siffra var nog ganska dålig fast om jag skulle få nån nu skulle den vara DUBBELT mot alla andra för jag lever som bara den! 

Min moster Barbie var förresten också en sån där mirakelvalp och ynklig och allt och sen blev hon världens snygging som nästan är som en kändis! Tänk ändå att bli tvåa på Crufts! Jag funderar på om jag också ska testa det? 
Eller så blir jag bara en vanlig hund som en del redan säger att jag är, fast jag egentligen är himla snygg som lillmatte säger? 
Jag får se vad jag bestämmer mig för.... 

Idag ska vi testa att gå ut i snön, mina syskon är nervösa och säger de kommer behöva ha varmt på sig, och fast människorna har fixat extra små kläder till mig tänker jag vägra. 
Jag gillar att vägra saker, bara för att. Jag vill bestämma själv!
Och jag springer dessutom bättre utan! 

Har jag tur är Greysie långasam och då springer jag om henne!! Har ni förresten sett Greysie? Hon är randig och ganska ful tycker jag, benig och värsta minsta huvudet till den där stora kroppen. 
Greysie är född hos veterinären och var bara en enda och hade också sån där apgar fast på minus! Hon kom ut ur magen och började kosta direkt när veterinärerna och alla sköterskorna fick hålla på i evigheter för att få henne att leva och det grejjade de efter ännu mer tid än med mig. Matte säger att hon ALDRIG i livet säljer Grejsan så nu är vi två Miraklar i huset. Eller fler om jag räknar med Mattarna och kanske nån mer vi inte tänker på. 

 Tänk på mig idag också, jag är ju nästan en kändis, och det gillar jag! Ska berätta det för mina syskon så blir det bergis avundsjuka! 

 Kram Världen!