Lööööp, progprov och tankar

 

Äntligen löper en av våra colliedamer! 

Vi åker mellan en hemmaklinik och tar prover, glor på damen ifråga, betraktar vår hane för att se om han är intresserad än (vilket han inte är) för att absolut inte missa höglöpp och en eventuell parning. 

Jag som har haft dobermann i långa 41 år och klarat det alldeles galant utan progesteron prov, tester och veterinärer har nu lärt mig att dobermann och collie inte är samma alls, och att mycket av det jag lärt mig och sett som naturligt, inte fungerar på min nya ras.  

Det är spännande hur man -jag- normaliserar det ens ras gör, hur den fungerar och inte fungerar, som det naturliga hos hunddjuret. Bästa medicinen mot det är att skaffa sig en helt annan ras och UPPLEVA den. Det går förstås också att försöka vara mer open minded och lyssna runt med uppfödarkollegor hur deras raser är och hur de fungerar. 

Det är alltid jättespännande och intressant.  

 

Bild från: https://www.kystcavalieren.com/

ÄNTLIGEN!

 

Efter en lång och behövlig paus har vi faktiskt fått smått, och vi väntar mer smått. Vår fantastiska lånehund Simba, som bor ända borta i Florida väntar sin första kull valpar här hos oss i november! 

Simba har verkligen funnit sig till rätta hos oss, han är alltid glad, älskar alla och är smått vild över att få spränga fram i de svenska skogarna med hundkompisar om dagarna. Ibland ställer han ut sig och det gör han med samma entusiasm - det är svårt att inte bli charmad av hans fina yttre och trygga och överlyckliga myror i brallan inre. 
Hittills har han flera BIR och BIG-placeringar och minsann om han inte lyckats med fler BIS placeringar också! Det känns jätteroligt! 

Blivande mamma heter Jean Dark Zummer for A Day och är en prydlig, mindre modell tik med ett stabilt och mycket vänligt temperament. 
Poppy som hon kallas är sparsamt utställd, och helsyster med de vinstrika Z-killarna som blivit champion i flera länder och inte minst Bengt som kan ståta med BIR,BIG och BIS på en stor internationll utställning i Norge. 

Vi tror och hoppas massor på den här kombinationen, både på utseende, men ännu mer på trevliga, sociala och vänliga hundar. 

Är du intresserad så skriv till oss så berättar vi mer! 

USA CH Kaylen's Can't Wait To Be King 

Det här med att leva...

 - Hej!
Nu var det länge sedan jag skrev, inte för att jag inte har något att säga men jag har liksom annat för mig. 

Men häromveckan började det kännas konstigt i min mun, och mattarna sade att jag luktade död och det kanske jag gjorde? 
För min del gjorde det mest ont och fast jag försökte äta som vanligt kändes det inte bra. Jobbigt. 
Det värsta var att de tog mig till vår vanliga veterinär, Laura, och henne gillar jag för det mesta, men nu sade hon att jag måste opereras och att hon inte kunde för att det var känsligt att söva en så gammal hund. 
Jag förstod inte vad hon pratade om om jag ska vara ärlig? Det enda som är känsligt på mig är min mage som inte vill vara tom....

Och jo, jag har ju levt ganska många år, men det var inte så länge sedan jag var på en stor SKK utställning, och där slutade det ju som det bara kan sluta - Jag blev Best In Show såklart!
Det var typ en månad sedan och nu tror människorna att jag ska dö? 

I alla fall så körde gammelmatte mig till Vendelsö Djurklinik där taxens första mamma bestämmer. Jag trodde hon var schysst, men de lurade mig totalt med en spruta och sen vaknade jag upp några timmar senare utan de sista av mina tänder! Det var inte så kul, så jag skrek tills matte kom, och då släppte de ut mig direkt. Skönt! 
Och nu pratar alla om att jag är fantastisk som opererats och överlevt, men jag själv tycker det häftigaste är att jag får värsta lyxigaste maten! Det var det jag var mest intresserad av direkt jag kom hem - MAT! Det riktigt gnagde i magen gjorde det. Usch. 

Hur som helst, ingen behöver vara orolig för mig, jag har det fint, kanske lite hungrig men annars är det bra tack. 😊

Hälsar Saga
Född 2009 

Äntligen på väg hem från det här hemska stället!

 

Värmer mig med Loppan. Kattkompisar är okej ändå.... 

När drevet går ...

 Häromdagen såg jag en känd persons inlägg på sociala medier. Många gånger skriver hon klokt och informativt så jag tog mig tid att läsa. 
Och blev ledsen. 

Skribenten hade sett ett inlägg hos en klubb med bild från en utställning föreställande hund, ägare och tillika domare, som hon delade efter att ha suddat ut ansikten på alla inblandade. 
Ett lätt klick tog mig vidare till aktuell sida och där hade jag allas namn, utseende och information. Jag fastnade en lång stund i vad som stod, och förstås alla arga, upprörda och hemska kommentarer människor gav för att få ge sin åsikt utan en tanke på att detta i första hand drabbar enskilda personer. 

Jag tänker på hur de skulle känna om någon hängde ut dem efter ett felsteg på arbetet, efter en dispyt på nätet eller om det gällde deras barn. Är det okej att jaga när vi tycker andra har fel inom hund?
Är det så vi löser sådant vi ogillar? Genom att hänga ut varandra på nätet och skriva fult? 

Jag tänker att saker kan förbättras inom utställningsvärlden. 
Jag tänker också att saker kan förändras i hundtävlingsvärlden. Saker som vi nördar ser som naturligt - men som inte ens andra hundfantaster förstår.

Arga människor med arga pennor såg jag många av, där inne på forumsidan. Bland annat från brukshundvärlden där hundar många gånger behandlas med hårda nypor och avlas med för mycket stress för att prestera vid tävling.
Jag såg inlägg från retrievervärlden där man avlar fåglar som skräpar ner våra sjöar och som sen skjuts för att hundar och ägare ska få jaga. 
Jag läste pekpinnar från människor med alldeles för magra hundar och från människor med hundar som har mentala och/eller andra hälsomässiga svårigheter att leva i vårt urbana samhälle. 
Och så vidare...

Förbättringar och förändringar görs mer konstruktivt och villigt från allas håll om vi tillsammans kommunicerar (och försöker lösa) problemen, inte genom att kasta hat på nätet. Det är jag övertygad om. 
Det ÄR svårt att samarbeta och att förändra - men det går! 
Hat, pekpinnar och mobbing, det leder inte till något bra. 

Jag tycker det är förfärligt hur en del uppfödare och djurägare jagar veterinärer. Och jag tycker det är alldeles fruktansvärt att en del veterinärer jagar uppfödare och Svenska Kennelklubben. 

Alltså, HALLÅ!
Vi älskar ju hundar allihop. (Och katter och andra djur) 
Tror ni vi kommer framåt genom att vara elaka mot varandra, eller tror ni vi kan komma framåt genom samarbete? 
Jag för min del tror samarbete skulle gynna oss alla, mest av allt våra fyrbenta. 

I de bästa av världar möts veterinärförbundet och vi inom SKK och sätter oss ned och försöker  samarbeta och jag hoppas att det kan hjälpa våra fyrbenta så att vi väljer rätt väg för dem, så att de får må bra och kan leva gott i sina kroppar och knoppar. 

Och varför måste de bästa av världar vara fiktion förresten? Kan inte vi hundälskare bara sluta jaga varandra och börja kommunicera. 
Utan hat i munnen. Snälla alla ni. 

Ser ni någon som jagar, haka inte på. Fundera hur DU kan vara med att förändra det du är missnöjd med på ett konstruktivt sätt utan att mobba andra. 💓

Två söta killar söker

 

Vi har två söta pojkar, den ena röd och den andra lila, som söker sina nya hem. 

De är knubbiga, gulliga, mjuka, varma och alldeles hårlösa. 

Förstås är det två sphynxkillar, nakenkattungar, som är alldeles underbara. OM man gillar katter med ADHD (Kan katter ha ADHD? Hmmm?) 
Och OM man gillar kattungar som stjäl ens smörgåsar, delar av middagen, kanske smakar på ens kaffe och klänger i gardinerna. De älskar att klättra bland blommorna, och ja, de har ut jord på golvet också, och de tycker det är JÄTTEkul att springa inomhus, helst med en busig hund eller två. 
De vill såklart inte sova ensamma, utan absolut med en människa, och helst nära, intill. Gärna i ens armkrok. 
De tycker vatten är spännande, kanske vill de hänga med in i duschen, och de jagar mer än gärna vattenstrålen. 

Båda vill hoppa i tvättkorgen och båda jagar flugor, kattleksaker och kramar varje dag. :) Och som alla nakenkatter älskar de barn, liv och rörelse och bor mer än gärna i en familj där det händer något. Det går å andra sidan bra med en stillsam familj också, bara den familjen är beredd på ett busbarn som flyttar in, fast i form av en katt. 

Sphynxar är som de flesta katter, dock mer i en apa-valp-människobarn-kattungevariant. De älskar nog allt med livet och mest oss människor. 
Förstås gillar de värme, umgänge och kärlek också! 

Pappa är nybliven champion, och mamma Alicia har vi inte ställt ut men hon kommer från våra fina gamla linjer som vi jobbat med i många år. 
Självklart säljs kattungarna registrerade i Sverak, avmaskade, vet besiktigade och dolda fel försäkrade. 

Vill Du veta mer? Hör av dig! 

Tre tjejer och en kille - Söker

 

Alicia, här som bebis, nu är hon nio månader

Hos oss har vi alltid haft katter och kattuppfödning. Det har gått ganska bra - och vi har alltid jobbat hårt för att alla som köper katt från oss ska få en sund, frisk och mentalt stabil och social kisse med sig hem. Givetvis vill vi att den är snygg också. 

Nu har jag tagit beslutet att det är dags för en paus i vår kattuppfödning, och tre av våra fertila tjejer, söker nya hem. 

De är födda under sommaren 2021 och 2022. Alla tre kommer från mina linjer som jag jobbat hårt med och jag skulle gärna se att de kommer till snälla och stabila hem där de inte blir instängda bara som avelskatter. 
Två av dem är goda vänner och helst skulle jag se att de fick bo ihop, men till rätt hem kan jag tänka mig dela på dem. 

Det är alltså okej om man som uppfödare (du ska ha ett registrerat katteri, och ha ett intresse av att hjälpa rasen framåt, hälsotesta och ta ansvar, inte bara vilja ha kattungar) är intresserad - men jag vill att man kan erbjuda mer än bara ett liv som avelskatt. Du får gärna ha barn, hundar, ett stort umgänge - eller litet, våra sphynxar gillar allt, hundar, ungar och människor, bara de är älskade om blir kärleksfullt omskötta. 

Ingen av katterna är gratis - och jag vill inte ha ut dem på foder. 
Vill du veta mer, skriv så berättar jag gärna :) 

Och ett ps, vi har också en ung herre på nio månader som vill bo hos sin alldeles egna familj. Han kallas Alex, har ett hjärta av Guld, älskar människor, kramar och närhet. 

Alla katterna kommer vara veterinärbesiktigade, vaccinerade och avmaskade. Deras föräldrar, och släktingar bakåt i linjen är hjärtscannade UA, friska och långlivade vad jag vet. 

Alicia gillar att gömma sig i våra matkassar

Reese älskar att sola! :) 

Alex vill jättegärna hänga med oss utomhus om sommaren, men poserar gärna om man ber snällt :) 

Alex tycker det är galet spännande inuti tvättmaskinen - det gäller att hålla koll när man har hushållsmaskiner och påhittiga nakenfisar 

Lilla Q, som är ett drygt år och kanske inte så liten längre, älskar att sova med hundarna. 

Q som hon heter kort och gott är världens snällaste, tillitsfull, social, kramig och nyfiken. 

Q

Alicia tycker det är så kul att plaska! 

Med sol i minnet -

 

Tania – Pinken, Pinkelank, Pinko, Gullefjun, Älsklingshund, Taniapanja och Lilla Gull.

20111127-20220928 

TACK för 11 fantastiska år, tack för alla skratt, för alla kramar, nätterna under täcket, för all kärlek och för att du alltid fanns där när jag behövde dig.

Bästa lilla stora Pinken, Livet blev så roligt när du kom!
På bruna pigga ben från Argentina sprang du in i våra liv och lärde oss ännu mera om Kärlek! Och om att jaga fåglar fast du inte fick. Om att staket är hinder för mesar, att inkallning är viktigt - ibland -  och att ens familj är det finaste som finns.

Tack för att du alltid älskade alla, vaktade i mörkret, och höll pass med kärlek, klokhet och trygghet i familjen ända till din sista dag.
Vad skulle vi väl gjort utan dig?

TACK Bästa Tania för din alltid varma kropp och hjärta, för havsbad, snöbollskrig, tusentals kilometer i skogen, för din orubbliga vänskap och stora närvaro som vi nu ska leva utan.

Fina, fina hund – TACK för åren som gick alldeles för fort! Skäll, bada, spring, sola, ät gott och njut i Nangijala.

Jag ska alltid minnas Dig med Glädje! ♡

♡